Indien Enligt Titti

Åhhhh, vad det kliar !!!!!

Jag blir gaaalen, klåda till tusen !

Har känt av det i flera veckor, blir värre för var dag som går....

Ahhhrrrgggg.....

 

Inte lätt med klåda, vanlig sådan botas ju enklast med mild kortisonsalva men mot den sortens klåda jag drabbats av biter ingen salva på.

Jag pratar alltså om.... skrivklåda !

Och nu, precis i detta ögonblick är läkningsprocessen i full gång !

Åh, vad härligt att få sitta i lugn och fred och knappra på tangenterna !

 

Back in Delhi efter 7 veckor i underbara, ljuvliga, fantastiska Sverige.

Hunnit träffa våra bästa och finaste döttrar och deras respektive, grillat, åkt båt, varit på konsert på Högmarsö och där stött på flera av mina gamla akutenkollegor; Stina, Marianne, Uffe (+ Tessan; håller tummarna för er !), umgåtts med Frömans och Sjödahls, träffat nya och gamla vänner, fikat, shoppat, ätit gott, plockat kantareller och blåbär...ja, haft det himla bra helt enkelt !

 

 

Nu är jag `hemma`igen; känns ändå ganska bra. Borta bra men hemma bäst som det så vackert heter.

Problemet är ju att Sverige är ju hemma på riktigt men ändå inte eftersom det är här, i Häjkon-Bäjkon, vi bor och har alla våra saker och pinaler.

Vilket betyder att när vi är `hemma`i Sverige så är vi ändå inte hemma-hos-oss-själva utan bor i hyrda hus och hos släkt och vänner.

 

Lite knöligt det där men det är ju bara så sakernas tillstånd ser ut så; gilla läget är det som gäller.

Efter 4 veckor i det mysiga, fina hyrda huset på Vätö var det dags för Mr Spirit att börja jobba igen, tjipp-tjopp så var han tillbaks i Delhi medans lilla jag for till Mullsjö och boade in mig hos systeryster och hennes familj i fjorton dagar.

Tur att jag valde Mullsjö framför Delhi; Micke hade jämt sjå med att fixa igång trötta luftkonditionerings- apparater, laga och dieselfylla trasiga generatorer som inte fungerade, stå ut med megastora strömavbrott och lite annat småkrafs som är vardagsmat här i detta landet..

Peppar, peppar, än så länge håller reparationerna...

Anlände i natt efter en flygtur med Lufthansas nya stora Boeing 747-8, jungfrufärden gick dygnet före så jag var med på andra resan.

Inte för att det betyder något speciellt för mig, huvudsaken är att piloten är nykter, harmonisk och välutbildad samt att alla flyplanstekniker gjort sitt jobb ordentligt och kollat att alla muttrar, kretskort och sladdar sitter fast och fungerar.

Bästa maken var hur som helst avundsjuk på mig, pratade länge och väl om vilken tur jag hade som fick åka med det superhäftiga planet....

Sa han på en förhållandevis bra telefonlinje från... Australien !!!

Excuse me; vara avis på det när man fått möjlighet att fara `down under`!

 

En kort tur till Sveriges framsida hanns också med; tillsammans med söstra mi och hennes familj for vi iväg till Göteborg för att fröjda oss på Liseberg även om den riktiga och viktiga anledninge var att träffa vår moster Sonja som bor i Kanada sedan mer än 35 år tillbaks. jag har inte träffat henne sedan i början av mina tonår, och det är ju ett litet tag sedan..typ.

Tack vare facebook har vi dock sedan några år tillbaks en kontakt som sträcker sig långt, långt längre än ett årligt julkort !

Lite nervöst och pirrigt var det ändå, att träffas IRL, men det släppte på en och en halv sekund; trevlig, gó och glad; lik mig själv med andra ord ;-)...

Blev en lång lunch med mycket minnen och skratt.

Nu får vi bara hoppas att det inte dröjer lika länge till innan vi kan träffas nästa gång !

 

Vilken tur att jag landade in på en onsdag; maidfritt, vilket betyder att jag hat tussat i dag; packat upp, tvättat, sjungit en stump för mig själv...I dag valde jag att sjunga "Ja må jag leva.." eftersom det är den 8 augusti och just denna dagen för 47 (what ???!!???) såg jag dagens ljus för första gången.

Camilla, Tompa och söta Hanna D var förbi med blommor och vi fick prata ikapp oss lite grann om hur våra respektive semestrar varit, i kväll är jag ombedd att befinna mig på restaurang Kylin klockan 18.30; blir hur bra och trevligt som helst !

Fanny har ringt och trudeluttat för sin mor och alldeles nyss kom det samtal från ´Allistralien` som även det innehöll lite skönsång...

 

Klådan är borta nu och den var ju lätt att bli av med, blir kanske lite, lite svårare att bli av  med det som fastnat på min övriga lekamen; efter en 7 veckors yoga- och gymfri Sverige sejour känns det som om kläderna krympt.

Konstigt.

Men allt är ju lite konstigt här i Häjkon-Bäjkonland.

 

Hipp hipp, HURRA / Titti