...barfota, utan pedaler och rumsvarmt...

 
Nu, just nu, är vädret och temperaturen i Delhi alldles underbart och behaglig !
Temperaturen ligger runt 25 grader på dagtid, luften är förhållandevis smogfri och himlen är blå !
För två veckor sedan såg det annorlunda ut, visserligen njutbar temperatur men dimmigt, smoggigt och illaluktande.
Man säger att det berodde dels på en storm som drog in över östkusten och dels på att bönderna i Rajastan brände sina åkrar (av för mig okänd anledning..).
Vädret och luften var något jag stod och funderade på och filosoferade över när jag nötte på löpbandet i måndags, inomhus på gymmet.
"Är jag dum på riktigt, eller, som står inomhus och leker hurtbulla när det är så skönt utomhus..?"
Samtidigt konstaterade jag att  jag inte riktigt är typen som käckt och glatt snörar på mig dojjorna och ger mig iväg ut i Indien på egen hand...
 
Fick då nys om grabbarnas HBK; HurtBulleKlubben, Tompa och Mårten hade tagit sig i kragen, lämnat den trygga inomhusmiljön och powerwalkat, idag skulle bli fjärde dagen, i rad !!. Schyssta grabbar som dom är så var jag välkommen att hänga på.
Därför, mina vänner, har jag i dag varit ute i Indien och gått; 8,32 km på 1.09, medelhastighet på 9 min och cirka 30 sekunder per kilometer.
Dessa precisa siffror kan jag presentera tack vare Tompa De Lux´s storartade intresse för siffror, mätningar och statistik!
Vi gick igenom vårt bostadsområde Vasant Vihar, längs "cykelvägen" till shoppingmallet, förbi hotellet där vi normalt sett nöter på gymmet och sedan via en savann/ravin/stäpp liknande park. På vägen mötte vi grisflockar som stod och bökade i sophögarna, kor som var ute och strosade i trafiken samt en och annan indier..
 
Iklädda t-shirts och kortbyxor kom vi fram till "parken", en stor skylt förkunnade dess namn och eftersom man i Häjkon-Bäjkonland har upphört att förvånas över saker och ting så tyckte jag inte det var ett dugg konstigt att parken hette "Blood delivery park".
Fast ganska snart, och på lite närmre avstånd så visade det sig att den ju heter "Bio diveristy park".
Vilket ju var ett mer passande och logiskt namn. Mindre fascinerande och roligt dock.
 
Snåriga buskar, högt gräs, raviner här och var och mitt i detta en stenig sandstig.
Varma och svettiga i den drygt tjugogradiga novembervärmen mötte vi några indier som också var ute och tränade, den första som kom lunkandes emot oss var iklädd toppluva, träningsoverallsjacka samt långa joggingbyxor.
Välklädd med andra ord.
Obegripligt varmt klädd måste man väl ändå påstå. ( 24 grader, t-shirts; say no more..)
Kanske hade han spenderat alla sina pengar på dessa klädesplagg, för på fötterna hade han...ingenting !
Stackar´n; varken strumpor eller skor. På den rejält steniga stigen.
Men han höll sig i alla fall varm om knoppen och det är ju huvudsaken. (Ayurvediskt ordspråk...not)
 
Vi passerade en snubbe som drog en cykel med tillhörande kärra där framhjulet var det skevaste mänskligheten skådat, inte underligt att han var tvungen att leda ekipaget, tänkte vi.
Sedan såg vi att det inte fanns några pedaler..
Då var det ju ännu mindre underligt, och mer logiskt (?) att han ledde detta fordon som såg ut att ha lämnat fabriken någongång på 1920-talet, om inte tidigare ändå, till exempel innan pedalerna var uppfunna...
 
När jag tänker på pedalerna som gud glömde kommer jag ju osökt att tänka på fötter.
När jag tänker på fötter så minns jag för några veckor sedan när vi var i en skoaffär och dom langade fram skor i lite slumpartade storlekar, på en höft liksom.  "This IS perfect size, maám. this is ALSO perfect size for you.."
Efter ett tag tröttnade vi på höftandet och frågade skoaffärsbiträdesmannen, som satt på huk och försökte vränga på en 9-årig svenska flicka skor i alla möjliga och omöjliga storlekar, om dom hade en sådan däringa mätplatta, ni vet i metall där man placerar sin fossing och vips så vet man vilken storlek man har enligt både europeiska, engelska och amerikanska mått..
"Sorry maám, no have "
Verkligen, i en skoaffär ?? frågade jag på engelska och visade med händerna dessutom.
"No maám, we dont have.., but THIS is perfect size.."
Jag vände mig då (vis av erfarenheten...) till en annan man som uppenbarligen även han var i skokrängarbranschen och ställde samma fråga.
"Yes, maám, absolutely, this is a shoeshop, of course we have.." svarade han, böjde sig ner och drog fram mätgrunkan från under bänken vi satt på...Häpp !
Jag blev inte heller den gången speciellt överraskad. Bara en liten, pytteliten,  suck undslapp mig.. 
 
Med gästerna från Mullsjö skulle vi en annan dag gå på en trevlig, om än i vanlig indisk ordning väldigt högljudd,  restaurang  med tema hamburgare /texmex. På en skylt utanför stod att läsa "The bar is under renovation. Sorry for inconvenience". Mr Spirit och svåger Tompa var lite lätt sugna på en öl till maten så dom frågade i dörren om ölserveringen hade något med renoveringen av den inre barliknande lokalen att göra.
"NO, sir, no problem.."
När vi satt oss ner vid anvisat bord, fått menyerna och grabbarna beställde öl blev svaret "Sorry sir, no beer.."
Efter lite dividerande och argumenterande över vad dom egentligen sagt i dörren blev förklaringen att dom inte ville servera oss öl därför att dom precis ställt in den i kylskåpet så den var i det närmaste rumstempererad..
Till och med "hovmästaren" kom fram och bad om ursäkt med förklaringen att visst hade dom öl men att den var varm...
Lite vana och erfarenhet har man ju som sagt  lyckats skaffa sig tack vare 952 liknande situationer (endast ett fåtal involverande alkohol ska tilläggas) så vi sa, vänligt men bestämt,  att det var helt okej, vi vill ha öl till maten, vi godkänner att den är rumstempererad, vi ska inte skälla eller vägra betala notan på grund av detta osv osv; fram med Kingfishern !
Efter någon minut stod så flaskorna på bordet.
Iskalla.
Med en temperatur som efter flera timmar i kylskåpet.
Ibland blir jag lite smått barnslig och obstinat; jag var bara tvungen att greppa en av flaskorna, gå fram till "hovmästar´n", tvinga honom att känna på den kalla buteljen och sedan stod jag där och såg lite lätt frågande ut.
Nu hör till saken att, i princip, ingen människa i detta landet skulle erkänna att just den personen gjort fel så han bara vickade med huvudet i sidled och såg frågande ut tillbaks.."Yes, maám..?"
Skål.
Ölen var god, gav nästan frostskador på tungan.
 
Den skulle man haft med sig på dagens powerwalk, stoppat under toppluvan på vår barfota kompis ifall värmeslag hotade. Då kunde han åtminstone hålla huvudet kallt, vilket är nog så viktigt när man trampar omkring på indiska steniga stigar i klädd ingenting om fossingarna. (Ayurvediskt ordspråk...eller blivande).
 
Ha en dag och kom ihåg; "det man inte har i huvudet det får man ha i benen" (Svenskt ordspråk, där satt den!)
 
Nimbu pani !/ Titti- 8,32/1.19 -Sahlberg
   
 
 
 
  
 
 

Kommentarer
Postat av: Agneta

I love you, du har räddat min grådisiga dag och jag tycker inte det är så dumt att träna inomhus i alla fall medan gubben envisas med att spela golf i vårt härliga (not)höstväder. Kramar

2012-11-22 @ 09:51:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0