...jag é skolsyster jag, trala la...
Ja, något måste man ju sysselsätta sig med om dagarna...
Går ju inte an att bara gå på salong och få naglarna skrubbade, filade och lackerade.
För drygt två veckor sedan var jag på anställningsintervju på American Embassy School; AES, för att börja arbeta som skolsköterska.
På AES går det drygt 1500 elever, alltifrån småknattar till långbenta tonåringar.
Ganska många med andra ord.
Dessutom är dom fördelade på ungefär 70 olika nationaliteter.
Ganska många med ytterligare andra ord.
På AES har dom ett HO; Health Office, där det jobbar två sjuksköterskor, en läkare, en sekreterare samt en hälsokoordinator.
(Läkaren är främst till för skolans personal och deras barn.)
Samt några indiska herrar som tömmer soppåsar, papperskorgar, svabbar golv och fyller på vattenbehållarna.
På heltid.
Säg den skola i Sverige som kan erbjuda sina elever och skolpersonal detsamma...
Nåväl, jag tyckte att det kunde vara spännande, roligt och socialt att erbjuda dom mina sjuksköterkeerfarenheter och mig själv erfarenhet som skolsköterska.
Tydligen tyckte dom att en akutsjuksköterksa (från världens bästa akutmottagning; Norrtälje Sjukhus!) var av värde, eftersom dom anställde mig på stört.
Så nu är jag en substitute nurse, d v s jag skall arbeta när dom behöver en vikarie.
Och när mitt fullspäckade lyxhustru-schema så tillåter.
Jag var noga med att tala om att jag kan max arbeta 1-2 gånger per vecka eftersom jag har "my reputation as a luxurywife to consider.."
Gäller att sätta regelverket på en gång.
Gäller att visa att man är en tuff brud i lyxförpackning, väl medveten om det egna värdet.
Vi kom överens om att jag skulle börja med två dagars introduktion, så på måndagen gick jag bredvid `översköterskan`och gick igenom vart plåster, icepacks, varmvattenflaskor och bandage fanns.
Dessutom gick vi igenom de s k "red alert" eleverna; på väggen utanför behandlingsrummet hänger påsar med namn och foto på de elever som har allergier av allvarligare slag såsom jordnötsallergi. Påsarna innehåller förutom medicinska fakta även epi-pens och andra medikamenter.
I bokstavordning, snyggt och välorganiserat.
Efter ungefär två timmars genomgång, bemötande och behandlande av elever kände jag att det där med två dagars introduktion var lite överdrivet...
Barnen söker för ungefär allt och inget; skrubbsår, såväl synliga som osynliga, blåmärken; gamla som nya, eksem i armvecken, myggbett, halsont, huvudvärk, magbesvär samt en eller annan bula i huvudet.
En tonårstjej sökte för magont, när jag pratade med henne visade det sig att hon bara behövde en extra tampong. När hon fick den i handen förklarade hon glatt att det magonda gått över och återgick till lektionen. Lättbotad, måste jag säga.
Bula i huvudet benämns med "head injury" och föranleder undersökning och bedömning enligt GCS (Glasgow Coma Scale) komplett med pupilljusreaktion och medvetandegrad.
Alla blir engagerade, inte bara den sköterska som har hand om just det barnet, nej alla vill lysa i ögonen och kolla vakenhetsgraden.
Det mesta behandlas med; 1. Icepack/varmvattenflaska, 2. En mugg vatten, 3. Vila i lugn och ro i 15 minuter.
Tempen tas på alla med ont i hals, huvud eller mage.
Har man över 38 grader, har man kräkts eller haft två diarreér eller ter sig allmänt "unwell/unhappy" så är det slut på skoldagen; då skall föräldrar ringas, hämtning organiseras (oftast hämtar nannyn; ayyah´n), chauffören måste anmäla sig vid någon av skolans bevakade grindar, "gate pass" utfärdas; lapp som ger eleven tillstånd att lämna skolan samt vakterna motringa när chauffören är på plats...
En del barn behöver bara komma ifrån rasten, lektionen, alla sinnesintryck eller värmen ett tag.
Inte lätt att vara svensk, korean, israel eller ghanes i amerikansk skola i Indien och kanske knappt kunna engelska.
( Inte heller alltid så lätt att vara svensk, i sin gyllene medelålder och med hyfsade engelskakunskaper i Häjkon-Bäjkonland, man kan bli utmattad för mindre; har full förståelse för barnen !)
Inte kunna kommunicera med sina lärare eller ens med sina kompisar, för de är från ytterligare något annat land och kämpar även de med språket och alla intryck.
Då är det väl inte så konstigt att huvudvärken eller magontet kommer som ett brev på posten.
Att få komma till de snälla sköterskorna, få lite lugn och ro, en mugg vatten och svalkande vila i en kvart kan göra underverk.
En koreanska sökte för mag- och halsont, när vi pratades vid och hon låg med varmvattenflaska på magen och det magiska vattnet i en mugg bredvid sig berättade hon att hon ofta fick just de här besvären när det var stressigt i hennes liv.
Just dessa dagar var det prov på AES, dessutom åker tydligen de flesta koreanska barnen direkt från amerikanska skolan till koreanska skolan, minst ett par eftermiddagar i veckan, för extra matematiklektioner.
Dessutom tillbringas de flesta lördagarna på nämnda koreanska institution, då är det fosterlandsstudier som gäller; koreanska i tal och skrift, historia, samhällskunskap samt ytterligare matematikdrillningar.
Ja, det är olika i olika delar av världen hur vi ser på det där med barn, barndomen, uppfostran och utbildning...
(Ett litet lästips såhär mitt i skrivandet; "En tigermammas stridsrop" av Amy Chua; handlar om precis detta).
Olika är det också hur man tilltalar barn; i sann amerikansk anda kallar man här de flesta barn för "darling, "sweetie" och/eller "sweetiepie"...
Faller sig inte riktig naturligt för Syster Sahlberg.
Omedvetet gör jag en direktöversättning i huvudet, det blir då "älskling", "sötnos" och/eller "sötnospaj", och det tycker jag känns lite kletigt, onaturligt och fjantigt.
Skulle möjligen kunna säga "lilla gumman/gubben" till ett yngre barn i samband med omplåstring och om- händertagande, men begriper ju att "little old lady/man" förmodligen skulle låta väldigt märkligt i deras öron.
Antagligen vänjer jag mig och anammar det engelska eller så börjar jag mumla "lilla gumman" på svenska och blir då ansedd som en trollpacka från den höga nord, som mumlar obegripliga besvärjelser medan hennes svala sjuksköterskehänder utför underverk..
Förutom arbete på vardagar så är det full aktivitet på AES även på helgerna; soccer, tabletennis, simträningar, turneringar, tävlingar och allehanda kulturella begivenheter.
På de flesta av dessa aktiviteter behövs det minst en sjuksköterska för att ta hand om eventuella skador, vätskebrister och värmeslag.
Via mejl har jag erbjudits möjlighet att anmäla mig för helgtjänstgöring.
Jag har mycket noggrannt undvikit att anmäla mig.
Eftersom jag har jobbat varannan helg under 15 års tid så ingår inte det i mina år som lyxhustru, det är då ett som är säkert !
Jag har hunnit med 3 arbetspass på AES, och hittills tackat nej till 2.
Sista nej-tacket var i fredags, då har vi ju nämligen hindikurs med efterföljande fika.
Läraren hann knappt utanför dörren och kaffet på bordet förrän det plingade till av ett sms i telefonen tillhörande en av oss som har barn på amerikanska. Skolan skulle utrymmas och stängas senast klockan 13 på grund av förväntade protester och demonstrationer på USA´s ambassad som ligger precis bredvis skolan. Därav ombads alla föräldrar att hämta hem sina telningar å det snaraste.
Allt gick, enligt efterföljande rapport, lugnt och sansat till. Helt enligt plan.
Med facit i handen hade det ju varit nyttigt och erfarenhetsberikande att ha varit med, eftersom nu "inget" hände, men tänk om...
"Spännande" nästan jämt här i Häjkon-Bäjkonland...
Det är ledig dag idag för maám Sahlberg; onsdag (maidfritt, men det vet ni ju redan ;-)..), maken är på massa möten på olika håll och kanter därför är inte bilen inklusive Richard-the-driver tillgänglig.
Kanske ringer någon av mina medföljandevänner och vill ha med mig på skojsiga kulturkrocksäventyr eller...
...så får jag leka salong här hemma i Casa Sahlberg; tvätta, fila och lackera naglarna av hjärtans lust.
Medans färgen torkar kan jag tussa omkring, dricka kaffe och öva mig på att säga "sweetie" och "darling" på ett övertygande och naturligt sätt..
Det är sysselsättning som heter duga.
Happy wednesday & Nimbu pani på er/ Titti "Sweetiepie" Sahlberg
Kommentarer
Postat av: Agneta
Grattis till jobbet men framförallt att du står på dig och unnar dig att fortsätta vara lyxhustru. Dagens program i regniga kalla Svedala får bli att leta efter några varma platser att åka till.
Kramizar från Plaster/faster
Postat av: Elisabet Purve
Har många roliga o fina minnen från min tid på AES.önskar jag kunnat gått kvar. en del av mina vänner pluggade där 4-5 år. minns även skolsköterskan vi hade. hon var bra o trevlig ,lite speciell.tror hon var från England den tiden.
Trackback
