Indien Enligt Titti

Så är jag på svensk mark igen! Andas frisk luft, njuter av folktomma gator och torg. Går i lugn och fred i butiker, njuter av mejeri- och charkdiskar i ICA-affären lika mycket som av sminkavdelningen på Åhléns och stillheten och tystnaden på Skomans... Har denna första veckan i Svedala hunnit glufsa i mig inte mindre än 3 räkmackor och dricka oräkneliga antal glas med kranvatten. Även om beslutet att åka hem togs hastigt och huvudanledningen inte var särskilt lustig så känns allt så himla bra! Förutom att jag tillbringar en del tid på Norrtälje Sjukhus där min fina A befinner sig så har jag hunnit med något jag först nu upptäckt att jag saknat så otroligt, otroligt mycket; vardagshäng med finaste, underbaraste döttrarna! Att träffa yngsta för att handla en jacka att ha i stallet, att kliva in en stund i blomsteraffären där hon jobbar extra, ta en kaffe tillsammans bara för att man kan det! Att följa med den äldsta och köpa likadana ballerinaskor, bli hindrad från att införskaffa ännu ett läppglans och ta en fika ihop...
Att ha möjlighet att vara med sin bästa fru, gråta en skvätt och sedan fnissa en stund...
Det mina vänner är riktig lyx!
Även om våren bara kan anas än så länge och det är ett antal grader för kallt för min smak så är luften ren och full med syre, bilarna är få och stannar vid övergångsställena, elavbrotten lyser med sin frånvaro, Sveriges mästerkock kan ses utan VPN-tunnel och räkmackorna smakar alldeles, alldeles underbart!
Inne på världens bästa akutmottagning, den på Norrtälje Sjukhus såklart, är det förvånade men glada ansikten och öppna famnar som möter mig när jag öppnar dörren för att se om möjligtvis någon kommer ihåg en...
I Indien är det powerwalks och löpband på gymmet som gäller för att man överhuvudtaget ska få någon motion i kroppen. Konstruerad motion kan man kanske kalla det. Här i Svedala räcker det med att bara vara; bil och chaufför ingår liksom inte i denna verkligheten. Och det känns befriande!
Har nog gått fler steg dessa dagar, helt 'okunstruerat'; bara i vanliga ärenden, än på många, många månader dessförinnan.
Och jag njuter av varendaste steg jag tar!
(Ja, jag vet att jag låter superkäck och uberoptimistisk, det går nog över ska ni se... Richard-the-driver, where are you, can you pick me up please...Shikha, please do some ironing and cleaning please...)
Lyxfrulivet i den andra, overkliga, verkligheten är fantastisk, om än knölig och frustrerande många gånger, men just nu är denna verkligheten, den verkliga, med alla dess vardagliga ingredienser det lyxigaste jag upplevt på mycket, mycket länge!
Att en dum knöl blivit bedömd som opererbar och behandlingmöjlig gör absolut inte sakernas tillstånd sämre!

Kommer bara min underbara Mr Spirit hit och vi får till en familjemiddag så begär jag inte så mycket mer av livet just nu.
Skulle vara några plusgrader till möjligen. Samt en stegräknare.

Nimbu Pani på er/ Titti