...Sverige-Indien;1-8...

Det mest spännande som hände under vår fantastiska sommarvistelse i Sverige var att den nyinköpta kökslampans takfäste släppte.
Lampan höll, så även köksbordet.
Det var vad åtta veckor i Svedala genererade i form av 'olyckor & katastrofer'.
Inte mycket till berättelse att skriva om.
Knappt ens värt bläcket i pennan eller,som man väl får benämna det i vårt moderna tidevarv; knappt värt den lilla ansträngning som tangentknappandet
medför.
Lugnt och skönt med andra ord.

Har nu varit tillbaka i Häjkon-Bäjkonland i ganska exakt 36 timmar.
Timmar, inte veckor.
Håll i hatten för nu blir det åka av!

1. Richard-the-driver blev i helgen påkörd av en bil och har brutit bägge benen samt fått en kotfraktur i ryggen.
Hälsade på honom på det pyttelilla sjukhuset igår; specialitet gynekologi och ortopedi (intressant kombination, men why not!). Han satt där med gips runt bägge sina smala chaufförsben och ett stödbälte runt ländryggen. Verkade vara vid ganska gott mod men blir ju borta minst två månader. Återstår att undersöka om och vilken slags försäkring företaget tecknat åt honom. Vad han skall leva utav när han inte kan arbeta... I Indien, som ju inte är direkt känt för sitt socialförsäkringsskydd...

2. Vikarie-chaffisen och jag var i går ute och åkte, på en refug stod en ung kvinna och väntade på att kunna gå över gatan. Vi passerar henne när hon plötsligt tar ett kliv rakt ut. Rakt in i sidan, i höjd med framdörren, på vår bil.
Hon faller, vi tvärnitar, jag öppnar dörren och ser hur hon håller sig om huvudet, folk strömmar till, ur bilen bakom kliver en äldre herre med 'vackert' hennafärgat får och sitt fordon fullproppat med ungar, och kvinnfolk, som också de hoppar ur. Ungarna får varsin smäll på huvudet av mannen och kvinnorna en skrälldus med argt smatter på hindi och väljer då, tack och lov, att kliva in i sin bil igen.
Den påkörda kvinnan har nu hunnit ställa sig upp och försvinner, överraskande snabbt, in genom porten till det hus som är tvärsöver från var hon klev rakt ut i gatan.
Den vackert orange-håriga mannen har papper och penna i handen, redo att skriva registreringsnummer, ta upp vittnesmål och kanske även starta en egen utredning men lugnar ner sig när även vi stiger ur vår bil och inte visar några ansatser till att smita därifrån. Vi letar rätt på flickan vars far jobbar som vakt i det hus hon skulle till. Hon verkar oskadd, står och går, förnekar huvudvärk och har inga sår någonstans. Troligen slog hon pannan i vår sidospegel. Några smutsfläckar på hennes leggings, i knähöjd, är allt som syns. Hennes pappa ler, skrattar och säger 'okey, okey' och vickar på huvudet.

3. Får reda på att en annan familjs kock hastigt, och högst olustigt, dött. Han var på väg ner till södra Indien för att besöka sin familj för första gången på två år. Något eller någon drabbade honom på den flera dygn långa tågresan söderut. Sorgligt.

4. I går eftermiddag hade den dagliga monsundosen medfört översvämning i vårt vardagsrum. I vardagsrummet låg, våra fina handknutna mattor och simmade.
Indien är inte ju inte heller direkt känt för sitt kvalitetstänk när det kommer till byggnationer och konstruktioner.
Om det glipar i underkant på balkongdörrarna och dessutom balkonggolvets fall är åt lite fel håll samt de små hålen i avrinningslocket är igentäppta av fasadflagor från den kvalitetsmärkta (not) puts man använt till husets exteriör, och den årliga (surprise) monsunen vräker ner; ja då får eder lyxfru i Indialand ligga på knä ett par timmar och torka golv.
Nyttigt för mig så att jag inte slöar till och blir högfärdig...
Kan tala om att två stycken ullmattor kan suga åt sig en förskräcklig massa litrar med vatten.
Nästan som lite trolleri; när jag trodde att jag i princip torkat golvet klart och bara skulle vika ihop mattorna för att hiva in dom i någon dusch för dränering och torkning så släppte dom ifrån sig ytterligare sisådär en hink eller två med lila-blått vatten...
Mattorna kan nu anses som nytvättade, genomsköljda av äkta hinduiskt monsunvatten och hänger nu på tork över ett balkongräcke. Än så länge är himlen blå och solen skiner, gäller att vara alert när det mulnar på framåt eftermiddagen... Dubbeltvätt verkar onödigt tycker jag.

5. Airconditioningen i vardagsrummet har slutat fungera. Eller, jo kyla kommer men det blir samtidigt läckage från kökstaket där kondensvattnet tydligen bestämt sig för att rinna ut...
Airconditioning- mannen skall komma idag. Eller kanske imorgon, han skulle kommit igår med på grund av regn (?!) sköt han upp sitt besök tills idag. Blir det regn även idag, troligtvis, troligtvis, så kanske han dyker upp i slutet av september eller så...
Den som lever får se!
Då ska han även få laga den i vårt sovrum, ty den har också upphört att fungera.

6. En elektriker behövs också, gärna en med kunskaper om det elektriska men det är inget man räknar med, ty det har blivit någon slags kortslutning i vardagsrumstaket.
(Hände i somras när Mr Spirit och hans kollega satt och åt middag i CSS).
Vi har det så modernt och snyggt så vi har en del av taket nedsänkt; coolt!
På den nedsänkta delen ligger lysrör och sladdar, ihopsatta med s k sockerbitar. När man trycker på några av de 20 lampknappar vi har så tänds dessa lysrör och ger ett exklusivt sken.
Fast inte just nu då då, efter en liten brand där uppe bland sladdar, lysrör, kackerlacksbajs och damm så inväntar vi en yrkesskicklig el-snubbe.
Den som väntar på något gott...

7. By the way så har vår bil gått sönder.
Går dock ingen nöd på oss, har en lånebil modell större och flashigare.
8. Att min lilla pc lade näsan i vädret igår känns lite trist, visserligen var han gammal (är det han om datorer?) men han var bra på alla sätt och vis...

Vad mer kan jag förtälja...?
Handlade grönsaker igår, bland annat en stor och fin broccoli. När jag tvättat allt i amöba- och bakteriedödarmedlet lade jag alltihop att torka i diskstället.
Någon timma senare började det lukta förskräckligt illa i köket; riktig sop/avfallsstank.
Visade sig vara den stora, gröna, saftiga broccolin som inte mådde alls bra; den fick vi avliva på stört.

Ska det fortsätta i den här takten så kommer eder lilla lyxfru i Indialand att vara utbränd innan det heter september...
Kan gärna få vara lite händelsefattigt nu ett tag.
Åtminstone i 36 timmar eller så.
Så att man hinner ladda om batterierna.

Och så att mattorna hinner torka.

Nimbu Pani på er!/ Tittilina





Kommentarer
Postat av: Agneta

Det var kanske i mesta laget. Datorer är hon när de fungerar och han när de krånglar, åtminstone i min värld.Kramar

2013-08-21 @ 14:45:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0