...knackelibank på dörren, Julen!...
Knack, knack...
På tal om pynt förresten; här i Delhi kan jag ta med dig till åtminstone två ställen, om du vill frossa i julpynt vill säga.
Men vet du, kära Julen, nu har jag inte riktigt tid att sitta här ock snick-snacka med dig längre, du har väl inte heller tid kan jag tänka, du är väl rätt upptagen så här års?!
Bank, bankelibank!
Vem är det som knackar på dörren?
Som bultar så ivrigt och uppfordrande på porten till Casa Sahlberg India!
Vem där?
Ska jag öppna, eller ignorera?
Okej då, nyfikenheten tar överhand!
Gläntar lite på ytterdörren...
Nämen!
Det är ju Julen!
Julen som står för dörren.
Välkommen in i Casa Sahlberg, in i vår enkla boning....
Stampa bort ökenstaden från stövlarna, borsta dammet ur luvan och skägget.
Harkla dig och hosta ordentligt, ända från tårna; på äkta indiskt manér så smogen lossar från luftrör och lungor...
Så där ja, varsågod och sitt ner en stund, kära Julen!
Vet du, det känns som om du var här alldeles nyss.
Är det verkligen ett helt år sedan sist?
Otroligt!
Du förstår, en annan tappar liksom tidsuppfattningen när man lever så här, långt bort i Indialand.
Ja, man blir lite förvirrad över tidens gång när man inte lever med tydliga (underbara, underskattade) årstider; när man i mitten av december fortfarande går i sandaler och sommarkläder.
När det är 22 grader ute.
Plus 22 grader.
Inte är det väl ett helt år sedan Rudolf, med sin röda mule, tittade mot Österland och såg stjärnan stråla så förunderligt blid alltmedan slädens bjällerklang och den muntra vintersången ljöd över vita vidder?
Ursäkta, vad sa du?
Åh, tack; det var snällt sagt. Jo visst; försöker så gott det går att julpynta, hänger upp stjärnor i fönstren och så där....
Till och med ett riktigt, svenskt, julbord har vi fått oss till livs här i Häjkon-Bäjkonland.
Komplett med griljerad skinka, köttbullar, rödbetssallad, rara prinskorvar, sillar och lax; Janssons Frestelse inte att förglömma!
Inte illa, eller vad tycker du, Julen?
Medelst noggrann planering, logistik på raketforskningsnivå och nogsam koll på tjänsteresor och gästers beredvillighet till smuggling lyckades årets julfestarrangörer få fram allt detta.
Inte ens skumtomtar fattades!
På tal om pynt förresten; här i Delhi kan jag ta med dig till åtminstone två ställen, om du vill frossa i julpynt vill säga.
Är du på jakt efter fina saker åker du med mig till Noida, till Mr Christmas; Amans Christmas Store.
Ett vanligt hus på en vanlig indisk förortsgata, men innanför porten; oj, oj, oj!
Julgranskulor i alla färger, mönster och material, konstifika dekorationer, glittrande buskar och träd, glimrande koner och gammaldags paketbands-rullar.
Allt detta exporteras bland annat till USA, det har jag klurat ut; eftersom prislapparna står i dollar.
Här har du en chans att fynda, fina Julen, för hos julpyntsmannen här i tillverkningslandet, betalar du bara en bråkdel av vad de får pynta upp för exakt likadana saker borta i Amerika't.
Om det är så att du bara vill vräka på med kulor, tomtar, plastiga klockspel och glitter i all sköns färger behöver vi inte åka ända till Noida, då räcker det om du hänger med till 'poshiga' Khan Market.
Till 'Pryttel-affären'.
Affären, vars ägare aldrig hört uttrycket "less is more" utan som kör på konceptet " the more the merrier"...
Fullkomligt fullhängt med det ena pyntet plastigaste, gräsligare och grällare än det andra. Trångt som bara den, inte bara för att butiken är liten; smal och liksom ihoptryckt, och bestyckade med helt ofattbara mängder julpynt utan också för att den är omåttligt populär.
Fullknökad med den ena indiska överklassmadammen rikare och i mer trängande behov av guldfärgade renar och glänsande dekorationer än det andra.
Samt expats av alla nationaliteter....
(Parkeringen utanför är full med Toyota Innova's samt uttråkade chaufförer, julmusiken dånar och otaliga ruppes byter ägare samtidigt som klaustrofobin hotar att hugga klorna i dig, innan du äntligen lyckats pressa dig ut ur denna plast- och glitterfyllda 'helgedom').
Endast Svenska expats var det dock på Svenska Ambassaden här i Delhi igår; glögg, pepparkakor, lussebullar och, inte minst, ett livs levande Luciatåg!
Varken Staffansdrängar, tomtenissar/nissor eller pepparkaksgummor/gubbar saknades; alla fick vara med!
(Inga konstiga, helt obegripliga restriktioner, sådant trams sysslat inte Svenska Skolan i Delhi med; tack och lov!)
Upplevde nästan äkta julstämning till tonerna av "Lusse lelle".
Fast lite märkligt att stå utomhus, på en grön gräsmatta med blommande bougainvilla (stavas det så?) i bakgrunden och lyssna på "Gläns över sjö och strand..", det måste jag tillstå.
Mycket vackert, men märkligt.
Overkligt.
I Indien.
Men vet du, kära Julen, nu har jag inte riktigt tid att sitta här ock snick-snacka med dig längre, du har väl inte heller tid kan jag tänka, du är väl rätt upptagen så här års?!
Som luxurywife i Häjkon-Bäjkonland är man väldans upptagen mest hela tiden tycker jag, så du har min fulla förståelse...
Vi ses igen om ett år, du är så välkommen tillbaka!
Då behöver du nog inte fara så långt; troligtvis är det då Casa Sahlberg Sväääärje som gäller!
Då får du istället stampa av dig snön från stövlarna, borsta iskristallerna ur skägget, kanske nysa ett par gånger när den friska doften av kåda och hyacinter kittlar i näsborrarna.
Då skall jag bjuda dig på något gott och värmande; lite glögg eller varm choklad kanske?
Nu, däremot, ska du bjudas på det bästa huset har att erbjuda; en läskande färdknäpp som passar bra när det är 22 grader. Plus 22;
Nämligen en....
Nimbu Pani/ Tittilina
...welcome, little babygirl...
En ny liten indisk medborgare har sett dagens ljus!
Nimbu Pani/Tittilina
På kvällen den 3 december i nådens år 2013 blev Ashwani och Jyoti föräldrar till en liten flicka!
Drygt 2 veckor före beräknad ankomst och vägandes strax över 2 kilo.
Ashwani jobbar som chaufför.
Först åt familjen S men sedan de åkt hem till Svedala rattar han nu en Toyota Innova åt herrskapet A.
Jyoti arbetar som hemmafru, och numera även som mamma.
(För cirka ett och ett halvt år sedan fick dom också en liten flicka.
Den gången mer än 8 veckor för tidigt.
I Indien.
I Indien som har en, säkerligen, fantastisk neonatalvård. Superteknologisk apparatur och avancerad kunskap om prematura barn.
Men med klen sjukvårdsförsäkring och en sjukvård som mest är till för dem med betydligt högre lön än vad en chaufför har gick det naturligtvis inte bra.
Deras förstfödda lilla flicka blev endast några veckor gammal).
Idag fick Ann och jag den stora äran att beskåda detta lilla efterlängtade mirakel!
Ashwani och hans Jyoti bor i egen lägenhet sedan de gifte sig för ett par år sedan.
Ovanligt för att vara i Indien. Betydligt vanligare bland "icke höginkomsttagare" är att man flyttar in i mannens familj.
Dock var det just dit vi åkte i dag; hem till Ashwanis föräldrahem.
Efter utskrivning från sjukhuset har de nyblivna föräldrarna bott 1vecka hos hennes föräldrar och nu ska de bo ungefär samma tidsperiod hemma hos hans.
Tre trappor upp, väldigt branta och smala trappor ska tilläggas; ligger dessa tre rum inklusive kök och kanske badrum; såg inget och glömde fråga.
Max 30 kvadratmeter stort för Ashwanis föräldrar att bo på. Samt hans bror. Med fru. Och två barn. Dessutom även hans syster. Med man. Och två barn.
Tio personer. På. Trettio. Kvadrat.
Max trettio kvadrat.
Mr Spirit och hans fru, den underbara lilla människan, kamperar ihop på 250 kvadratmetrar. Kan välja att gå på olika toaletter varje veckodag om de skulle få för sig.
Duschmöjligheter på fyra olika ställen i lägenheten, förlåt; menar naturligtvis våningen...
Åh, vad pytteliten hon var. Åh, så söt!
Två svenska, långa, bleka och välnärda luxurywifes av bästa svenska kvalité "oooh'ade" och "åååh'ade"allt vad dom orkade!
Lämnade över presenter från oss och från familjen S, tog kort och frågade vad den lilla skulle heta.
Men se det var det ingen som kunde svara på.
Ty i Indialand går det till på annat sätt än i Svedala.
28 dagar efter födseln kommer det hem en brahmin, en präst från templet, som välsignar barnet. Därefter går hela familjen med den nyfödde till nämnda tempel, för flera välsignelser och överlämnande av gåvor.
Efter det kommer det en hel skrälldus med brahminer hem till bostaden, förplägas med mat och dryck och lämnar i utbyte mot detta fram en lämpligt bokstav.
Vilken bokstav det blir grundar sig bland annat på stjärnornas och planeternas positioner, enligt hinduismens alla konster och regler.
Så inte förrän i januari bestäms det vad den lilla ska heta.
Ashwani berättade att dom dock redan nu har ett litet smeknamn;
"Tuk-tuk".
Kanske för att dessa tutar en hel del och lillflickan redan visat sig besitta ganska betydande röstresurser....
De kommer också få besök av sk " hrijas"; eunucker utklädda i kvinnokläder. De förväntar sig mat, dryck och en ohygglig summa pengar i utbyte mot att de dansar, sjunger och välsignar barnet och familjen.
24 000 rupees vill de ha. Annars uttalar de förbannelser, olyckor och ond, bråd död.
Ashwani tjänar ungefär 20 000 rupees i månaden.
När vi förfasade oss över denna förskräckliga sedvänja och groteskt stora summa lugnade Ashwani oss.
Berättade att han prutat ner summan.
Till "bara"11 000 rupees.
Nog för att lill-tösen är värd alla rupees i världen, men att kräva en halv månadslön i utbyte mot undvikande av trolldom och förbannelse. Blir förbannad bar av att tänka på det!
Är dock väldigt, väldigt glad att de nu fått sin lilla flicka.
Väldigt, väldigt glad över att vi fick komma, att de ville ta emot oss.
Varsågoda, presenterar för er ett av Häjkon-Bäjkonlands nyaste tillskott!
Fröken xxx, ber att få återkomma med nya bilder, och namn, i januari!
Nimbu Pani/Tittilina
...sjalar, skönhetsbehandling & sophämtning...
Ibland reflekterar jag mer än andra gånger.
Befinner man sig på Main Market i Pahar Ganj, vid New Delhi Railwaystation, kan man minsann, ibland och med lite flax, för nämnda summa fynda sig inte mindre än 4 Odd Molly OCH en Day Birger ET Mikkelsen tunikor!
Tyska Handelskammaren här i Delhi anordnar varje första adventshelg en julmarknad, komplett med gluhwein, wurstar, Oh Tannenbaum och en jävulusisk massa stånd; sjalar, skor, julpynt, smycken, ostar och allsköns tingeltangel. Det ena mer nödvändigt att äga än det andra...
Jämför det ena med det andra, och tredje.
Häromdagen var en sådan dag, varsågoda; eder egna lilla lyxfrus reflektioner kring 250 svenska riksdaler.
Ja, vad får man för 250 kronor här i Häjkon-Bäjkonland egentligen?
Varför just denna summa frågar sig nu kanske vän av ordning och nyfikenhet?
Det ska jag genast berätta.
Jag klev, för några dagar sedan, ut från VLCC; en skönhetssalong på Basant Lok, dit en massa välbeställda indiska damer och herrar går och färgar håret, avlägsnar mustascher (kvinnorna, en indisk man är omättligt stolt över sin "mun-lugg" och vårdar den ömt) samt får massage och pedikyrer i parti och minut.
Även vi expats besöker nu och då detta etablissemang för diverse behandlingar, dock inte så ofta för mustaschborttagande...
För 250 riksdaler kan du t ex på på salongen och njuta av en 45 minuter lång ansiktsbehandling, inklusive tjugo minuters underbart skön fot- och underbensmassage.
(Det var precis det jag hade gjort).
Eller slinka in i mataffären, Modern Bazaar alternativt Daily Pick, bredvid och införskaffa 2 burkar kvarg (kesella), 2 burkar krossade tomater, 3 stycken äpplen samt en liten förpackning grönmögelost.
Alla produkter av bästa importerade och, följaktligen, svindyra slag.
Man kan istället välja att åka till Nehru Place, detta betongghetto-gytter av tyg-och elektronikaffärer/reparatörer/grossister.
Vad tyg och elektronik har gemensamt kan man fundera länge och väl på. Utan att komma på svaret.
Där finns en liten, liten shop som säljer sjalar.
Se där, 3 stycken handbroderade ullsjalar; 90 kronor styck!
(Jo, jag vet att 3 x 90 är lika med 270 pix, men man får inte vara så petig. Tänk på att detta är Häjkon-Bäjkonland; på ett ungefär duger gott!)
Befinner man sig på Main Market i Pahar Ganj, vid New Delhi Railwaystation, kan man minsann, ibland och med lite flax, för nämnda summa fynda sig inte mindre än 4 Odd Molly OCH en Day Birger ET Mikkelsen tunikor!
För TvåHundraFemtio svenska pengar.
Otroligt, men i högsta grad sant!
Tyska Handelskammaren här i Delhi anordnar varje första adventshelg en julmarknad, komplett med gluhwein, wurstar, Oh Tannenbaum och en jävulusisk massa stånd; sjalar, skor, julpynt, smycken, ostar och allsköns tingeltangel. Det ena mer nödvändigt att äga än det andra...
Vad jag, tydligen, fann livsnödvändigt att äga var 3 nya necessärer.
Tittade på dessa redan förra året, så nog var det ett väl genomtänkt beslut...
Som av en händelse betingade dessa tillsammans 220 kr, tillsammans med de tre små armbanden jag köpte blev det så 250...
Vad är det med det då, tänker kanske ni?
Ganska billigt men vad är poängen med alla dessa bokstäver denna gång?
Jo, här kommer själva reflektionen.
För samma antal pengar erhåller det Sahlbergska hushållet; Trappstädning.
I hela 10 veckor!
Fast inte på söndagar...
Sophämtning.
James-the-garbageman hämtar våra sopor.
Ett helt år!
Utom på söndagar...
...för då håller han predikan i sin kyrka, där han är präst.
Hushållsarbete.
Vår halvtids-maid, Shikha, städar, diskar och stryker.
Två veckor!
Fast inte på helgen.
Och absolut inte på onsdagar!
För att inte tala om hur många dagar en cykelrickshaw-förare eller en skräddare i Old Delhi måste gno och trampa sina pedaler respektive symaskin...
Det är konstigt, orättvist och beklämmande.
Är jag då otäckt cynisk om jag kan sitta och fundera på detta samtidigt som jag gläder mig åt att det är den årliga "Shades of India" melan i morgon?
Gläder mig åt att förmodligen kunna fynda vackra kuddfodral, kläder och accessoarer.
Tröstar mig med att en del av försäljningssumman går till välgörenhet...
Gläds av åsynen av mina fina neccessärer.
Tröstar mig med att även en liten skärva av det jag betalade för dessa går till välgörenhet.
Tänker att "en kan inte göra allt men många kan göra lite var..."
Tänker att jag nog ska handla riktigt, riktigt mycket på melan imorgon...
(Tänker att nu var jag riktigt cynisk, det sista var inte ens roligt...)
Klar-reflekterat för denna gång.
Stänger ner tankeverksamheten och gör mig istället en...
Nimbu Pani/ Tittilina
