Indien Enligt Titti

Vart tar tiden vägen?
En sak är säker, den bara flyger iväg!
Fem veckor in på vistelsen i Sverige verkar det som om vi äntligen bara ska få vara. Få ha den där efterlängtade ledigheten. Ljuvligt!
Ja, jag vet att ni förmodligen tycker att eder lilla lyxfru i Indialand är ledig mest hela tiden, men jag lovar och svär; att vara luxurywife i Häjkon-Bäjkonland är på intet sätt likvärdigt med ledighet.
Så inte heller dessa första 5 veckor i härliga Sväääärje.
Första veckan tillbringade jag som förkläde, guide och sällskap åt indiska militärfruar på besök i Den Kungliga Hufvudstaden.
Därefter har jag tjänstgjort som akutsjuksköterska på Sveriges bästa Akutmottagning; den är det! På riktigt!
Ingen nyhet för mig och alla mina proffsiga kollegor, men vederbörligen utsedd till just detta!
Femton arbetspass blev det och det kan jag tala om; jag njöt varenda sekund!
Älskar det jobbet, älskar den arbetsplatsen! Gött att få använda hjärnan! Gött också att upptäcka att erfarenhet talar sitt tydliga språk; prioritera patienter, ta EKG:n, sätta infart, ta prover och ge injektioner; som att lära sig cykla!
Satt som en smäck, gick som geschwint!
Eftersom vi, lite hastigt och lustigt, shoppade oss en lägenhet i maj; modell mindre men dock en bas i fosterlandet, så tillbringade jag mina få lediga dagar med att måla väggar och golvlister. Vitt, vitt och åter vitt!
Mr Spirit förtjänade sitt (läs vårt) levebröd med att tjänstgöra både i Indien och Australien, den 12 juli damp han så ner i Norrtälje och efter en underbar grillkväll med finaste döttrarna och deras respektive var det dags att kavla upp ärmarna på nytt.
27 kubik magasinerat gods anlände till CSS; Casa Sahlberg Sväääärje en måndagsmorgon.
Upplysningsvis kan jag informera om att det går 9 flyttkartonger på en (1!) kubik.
Resten får ni räkna ut själva.
CSS ligger, olämpligt nog, tre trappor upp. Hiss? Nä, det var ju just det.
Visserligen var det 4 starka flyttgubbar som bar och kånkade det mesta, men nog släpade även vi en och annan kartong och bokhylla.
Man får fina vadmuskler av det. Åtminstone får man väldigt ont i vadmusklerna, och eftersom talesättet säger att "vill man bli fin får man lida pin" så har vi nog Norrtans snyggaste vader vid det här laget.
Ny soffa och nytt köksbord har införskaffats eftersom den förra såldes tillsammans med radhuset och det senare helt enkelt var för stort för lilla lyan.
Efterhand kom vi på ungefär tusen saker som inte fanns i kartongerna. En del saker skänkta, andra obarmhärtigt slängda och ytterligare några fick följa med till CSI; Casa Sahlberg India.
Tillexempel hade vi inget durkslag, ingen visp och inte heller ett enda påslakan.
Handdukar lyste också med sin frånvaro. Så även en potatisskalare.
Allt detta är nu åtgärdat.
Vissa saker var liksom funkis på en gång; packade upp våra fina sockerskål från Paradisverkstan. I den låg ett gäng vällagrade sockerbitar...
Tre paket tuggummin, av min favvosort, låg och skramlade i botten på en av kartongerna, där sparade jag in minst tjugo spänn.
Fast dom användes till att köpa nytt socker...
Så nu äts, sovs och lagas det mat i vårt lilla 'dockskåpsboende', vi går glada i hågen till de svenska, fantastiska mataffärerna och botaniserar hej vilt.
Handlar dock endast modesta mängder varje gång, vill ju inte att det ska gå för många dagar innan vi får fröjdas inne på ICA Flygfyren nästa gång...
Det är annat än Modern Bazaar på Basant Lok i Delhi det; Flygis vinner med ungefär 1000 mot 1, minst!
Nu är vi inne på sista månaden, den 19 augusti bär det av 'hem' till Häljon-Bäjkonland igen.
Men det är då. Nu är nu, och vi njuter ohämmat . Hela tiden!
Skärgården ska hinnas med, barnen likaså. Vänner. Finaste syster och hennes familj har varit och hälsat på oss, i kaoset, supertrevligt!
Dessutom besök i Norrköping och i Boxholm. Bröllop ska vi också få gå på; ett 'på landet' bröllop; Christian och Rebecca skall knyta hymnens band. Hela den Sahlbergska familjen är bjuden, ska bli fantastiskt!
Som final på vår sommarvistelse i den verkliga, underbara verkligheten vankas det kräftskiva, på en alldeles, alldeles underbar ö, hos och med alldeles, alldeles underbara människor...
I augustimörkret. I lyktors sken.
I verkliga verkligheten.
Fast just precis nu ska jag joina Mr Spirit på vår lilla balkong, i CSS.
Ett glas med Martini Bianco pockar på uppmärksamheten.
Nästan, men bara nästan, lika gott som ett glas med läskande...

Nimbu Pani!
Titti, eder egna lyxfru, nu på semester på riktigt!