...yes, I will fix potatoes...
Back to normal again.
Mr. Spirit har idag varit på återbesök till Dr Vinod Kaul. Friskförklarad. Skönt.
Endast 3 små ärr på magen samt några antibiotikatabletter av olika sorter återstår.
Innebär att jag kan återgå till att vara lyxfru på heltid igen. Skönt.
Tycker att det går bättre och bättre.
Lyxfruandet menar jag.
"Handlar du potatis idag då?"
Sa maken till mig igår morse.
"Jaja mensan, I will fix".
Svarade jag och vinkade glatt av honom när han for till kontoret.
Gick sen raka vägen ut i köket och plitade ner på en lapp; 1 small cabbage, 2 fabric detergent (Ariel), 4 Club soda (till min älskade Nimbu pani; men det skrev jag såklart inte på lappen), 3 dahi youghurt samt 6 potatoes.
Även om man blivit lite miljöskadad och blandar in engelska ord här och var så skriver jag fortfarande mina kom-i-håglistor på svenska.
När dom är till mig själv, vill säga.
Lappen var naturligtvis till Shikha, vår maid.
Så duktig har jag blivit, bara så ni vet!
Task solved, uppdrag utfört !
Därefter kunde lyxfrudagen fortsätta.
Förmiddagen bjöd på en 20 minuters bilresa, från fashionabla, jämförelsevis; allting är ju som bekant relativt, Vasant Vihar till området Okhla; till Indian Craft, ty det är i Okhla detta skåp-bord-urnor-lyktor-stolar-grejer och pryttelparadis ligger.
I Okhla har dom inte slösat på asfalten vill jag lova.
Inte heller har man lagt något krut på renhållning, byggnadskonstruktioner eller kabeldragningar.
Ser ut som, åtminstone i min föreställningsvärld, ett krigsdrabbat område.
Inne på Indian Craft har man även sparat in på på dammtrasor och rengöringsmedel.
Jädrans vad skitigt och dammigt det är på detta ställe; nästan beundransvärt!
Personal därmemot; det finns det gott om.
Ingen snålhet i sikte där inte.
Fyra ladies av blekaste, fashionablaste sort tillbringade några timmar där, åtföljda (förföljda) av tre små indiska försäljerskor, innan vi lite fattigare men också mycket nöjdare åkte 20 minuter tillbaks till Vasant Vihar.
Jag lyckades (!) shoppa ett vitt skåp, två vita stolar av coolaste sort samt en trälåda, ett stycke träbricka med fack för 12 glas; i "Coca-cola"retrostil samt några supernödvändiga glasskålar med silverinlägg.
Stolarna och det vackra skåpet levereras om 20 dagar; gäller att fram till dess hinna klura ut vart dom skall placeras...
Suck, vad jobbigt man har det...not!
Var så uppfylld av min enorma anpassning till livet som medföljande, icka inkomstbidragande, lyxfru att jag bestämde mig för att göra slag i saken.
Vilket innebar att åka till VLCC; The Day Spa Salon på Basant Lok för att göra nya slingor i håret.
Ty de gamla hade, med råge, tagit slut.
Inte ens i Svedala är jag speciellt förtjust i att besöka frisörinrättningar.
I Häjkon-Bäjkonland är jag den mest motvilliga besökaren som står att finna.
Men ibland har nöden ingen lag; nu var det verkligen på tiden!
Jodå. no problem; dom hade tid på en gång.
Jaha, very good; kan ni verkligen det här med highlights ?
Undrade jag, smått misstänksamt.
Det undrar jag varje gång, och varje gång blir jag försäkrad att just han som blir mig tilldelad är "the best on blonde hair".
Så även igår, jag slog mig ner i anvisad stol och han; proffset, skred till verket.
Låt mig uttrycka mig så här; även om resultatet blir bra så är tillvägagångssättet väldigt... Ja, väldigt annorlunda kanske man kan säga.
Milt uttryckt.
Det kammas lite på måfå, några hårslingor sätts upp här och var.
En jätteflaska dyker upp; den står det 26% på. Den duger inte tycker mitt proffs. Han ropar på någon annan, denne någon annan kommer med en ny flaska; den står det 30% på.
Jag har bestämt mig för att vara avslappnad. go with the flow, liksom.
Det blandas och rörs runt i byttor. Foliearken prasslar...
Slinga efter slinga penslas med 30-procentigt "något".
Foliet viks runtomkring.
I ingen bestämd ordning överhuvudtaget.
Jag sitter och fnissar.
Nä, fel av mig; Trollet Plupp fnissar.
Ty det är en magisk spegel framför mig. Den som blickar tillbaks ur spegeln framför mig är inte längre jag.
Mitt nya alterego; Plupp.
Trollet. Plupp. Fnissar.
Det blir något knas med slingorna i hjässhåret.
Mitt proffs kallar till sig ett annat proffs...
En fuktig handduk hämtas. Samt ett gäng pappersnäsdukar.
Det torkas och duttas, lyfts på inkletade hårtestar.
Jag, nej; menar Plupp, fnissar ännu mer. Proffsen blir nervösa.
"You okey, maam? You want coffee, tea, anything?"
Jag är för upptagen med att fascinerat kolla in mitt folie- och pappersnäsdukstäckta huvud för att ens kunna tänka på kaffe eller the. Så, nej tack. I am fine.
Till slut blir det dags att luta sig bakåt vid hårsköljningsstationen. Ursköljning och schampoonering.
Ganska skönt, Plupp njuter en smula.
Slut på det sköna. Blir hänvisad tillbaks till frisörstolen.
"No conditioner?"
"No, maam, after."
After what, kunde jag ju frågat...
Men det gjorde jag inte, däremot undrade jag lite vad det var dom nu skulle kleta in i mitt hår.
"Colour conditioner" blev svaret.
Jag tyckte nog att det var lite märkligt, har aldrig hört talas om dylik conditioner.
Svårt att tänka mig att det verkligen rörde sig om balsam eftersom bägge mina proffs nu var mycket noga med att ta på sig handskar.
Får väl fråga min bästa frisör hemma i Sverige, Lina Karlsson på In Shape, vid tillfälle.
Fem minuter senare var det dags för ny avsköljning, ny schampoonering och, häpp, där kom det som jag kallar balsam!
Nu hade Plupp försvunnit, Tittilina var tillbaks. Med stripigt, blött men blondare hår.
Vad jag tycker allra minst om när det kommer till frisörbesök är självaste avslutningen. Le Grande Finale.
Detta gäller oavsett land. Oavsett kultur och proffsighet.
Jag. Avskyr. Att. Föna. Håret.
Rättning; jag avskyr när någon annan fönar mitt hår. Framförallt om en rundborste finns med i bilden.
Har dock alltid haft svårt att avsäga mig denna service, alltid suttit och lidit. Alltid kommit ut med en välfönad, ladylike herrgårdsfrilla. (förutom när jag går till Lina, för hon vet, hon känner mig; vid det här laget).
"What, no blowdrying?" "No serum?"
"No, thankyou."
"Foam?".
Näpp, inte det heller!
Det enda jag efterfrågade var en handduk, så att jag själv kunde rufsa om i mitt nya, proffsigt, slingade hår.
Därefter betalade jag, tackade för mig och svarade jakande på frågan om jag var nöjd.
Gled ut från VLCC, ut på den ojämna gatustensbeläggningen på Basant Lok. Ut i Indien.
Med blött, rufsigt hår.
Nöjd.
Samt en något duktigare lyxfru än innan.
Åkte hem till CSI; Casa Sahlberg India.
Hem till 6 nyinköpta potatisar.
Har kanske en liten bit kvar innan jag är en fullfjödrad lyxfru.
Ty potatisen skalade jag, alldeles själv.
Nimbu Pani/ Tittilina
Kommentarer
Postat av: Agneta
Du kan verkligen beskriva allt du upplever så det blir levande. Ditt besök hos frisören låter spännande något jag aldrig hört tidigare trots 50 år tillsammans med privat frisör. Nu vill vi bara ha bevis på att du fortfarande har hår kvar.
Kram
Trackback
