Indien Enligt Titti

Den tredje i ordningen som lyxfru i Häjkon-Bäjkonland.

Inte illa, hade jag absolut inte, inte ens i min vildaste fantasi, kunnat föreställa mig för tre år sedan.

Hur som haver, ikväll är det lyxfruliv på riktigt som gäller; sitter i loungen på 31:a våningen på Hotel Landmark. I centrala Bangkok.

Sippar på ett glas vitt vin och blickar ut över Bangkoks skyline.

Har avverkat två vändor till småplocket; ostar, kex, oliver...

Under dagens shoppingtimmar på MBK har jag hunnit införskaffa inte färre än 4 (!) par skor.

Samt 13 (tretton; !!!) armband.

Inga handväskor dock.

Inte ännu.

Vad Mr Spirit och jag däremot skaffat oss, båda två, är så kallade 'turistmagar'.

Ingen rolig åkomma kan jag tala om.

Förtar litegrann av nöjet, om man säger så.

För det är inte helt lätt att klättra i Angkor Wat's trappor, branta som jag vet inte vad, eller sitta i skräddarställning, för meditation, i ett buddhisttempel ute på den thailändska landsbygden.

Besvärligt också att försöka trixa sig ner i Viet Cong-tunnlarna i Cu Chi med, förutom klaustrofobin, 'turistmagarna'.

Att sedan kliva i och ur speedboaten för att besöka lokala marknader, där de för övrigt flår grodor levande och säljer ankägg med halvfärdiga foster inuti som delikatesser, eller gå längs den dammiga byvägen invid Mekongdeltats bruna vatten och dricka hemkörd Mekong-whiskey (risbrännvin) på den lokala puben är även det lite småjobbigt när man, som vi,  drabbats av denna 'turistmage'...

För att inte tala om hur jobbigt det är att ligga på stranden, bada i ljummet hav eller ta en solnedgångs-gin&tonic vid Hin Khao med denna besvärliga åkomma.

Eller lyssna på thailändsk karaoke, av gällaste, tondövaste men också gladaste och självförtroendefyllda sort, när hotellpersonalen har bjudit med oss på deras personalfest; staff-party.

Faktum är att det även är lite besvärligt att åka moppe runt omkring och hit och dit i detta tillstånd.

Men stackare, kanske ni tänker nu, vad ytterligt trist och tråkigt för eder egna lilla lyxfru i Indialand och hennes Mr Spirit; semester och allt....

Hur gick det till?

Har vi inte varit nog försiktiga vad gäller främmande bakteriekulturer, vad gäller kryddningar, isbitar och handsprit?

I tell you, people!

Jo, vi har varit oförståndiga så vi får väl skylla oss själva...

Vi har glatt ätit och druckit av allt möjligt.

Det är väl liksom det som är orsaken till att vi drabbats.

God mat, både i Vietnam och Kambodja. I Thailand likaså.

God öl, både i Vietnam och Kambodja. I Thailand likaså.

Varmt är det ju också i dessa länder, vilket innebär att ledig och löst sittande klädsel är bekvämast.

Det var när vi landade in på detta flådiga hotell som våra aningar besannades, som vi var tvungna att se sanningen i vitögat.

Nu blev det liksom konkret, svart på vitt kan man väl säga.

En lömsk 'sjuka', som smyger sig på.

Rätt som det är så är tillståndet fullt utvecklat, manifest.

Ty i badrummet stod en våg.

Av digitalaste och mest tekniska slag.

Av obarmhärtigaste sort.

Att kliva upp på den var det mest ( läs enda) negativa med denna resa.

Att få bekräftat det man misstänkt. Det man anat och känt...

Som en liten flodhästmadame stod eder egna lilla luxurywife i Indialand och stirrade misstroget på siffrorna...

Nästa semester skall jag ta med ett stycke indiska asfalt/gatusten.

Denna skall jag slicka på var tredje dag eller sisådär. 

Allt för att undvika 'turistmage'.

Allt för att skaffa mig lite turistmage.

Skönt att semestern snart är slut så man får återgå till den enormt energikrävande och stressfyllda tillvaron som "residential manager" igen...

Skönt att medlemsskap på gymmet ingår som förmån i lyxfrujobbet,.

Skönt att gymkläderna är sydda i sådant fantastiskt material.

Stretchigt.

One size fits all...

Skönt att snart få byta öl och vitt vin mot det godaste Indien har att erbjuda i dryckesväg.

Nämligen...

Nimbu Pani/ Tittilina, Madame Hippo, Sahlberg..