Indien Enligt Titti

"Kal tihn badje yahan aaiye, pörsön matt aaiye, tiikkha !"

Precis så sa jag till vår maid, Jeya, i morse innan jag stack iväg till yogan.

Och jag klurade ut det alldeles själv, d v s utan att stå och glo i anteckningsboken.

Måste säga att jag faktiskt är lite imponerad av mig själv.

 

Dessutom sa jag till Richard-the-driver när jag klev ur bilen efter att blivit hemkörd från avslutat yogapass;

"Sahre thin badje office jaaiye, tiikkha !"

 

Ja, herregud, var ska detta sluta, kommer prata flytande innan jag själv ens vet ordet av....eller inte.

Till Jeya sa jag "Var vänlig kom klockan nio imorgon, kom inte i övermorgon, okej !"

Richard-the-driver fick höra av sin maám " Var vänlig åk till kontoret  klockan halv fyra, okej!"

Jag menade naturligtvis att han skall köra mig  till kontoret kl 15.30, men den böjningsformen har jag inte lärt mig ännu.

För säkerhets skull förtydligade jag det hela på engelska; att det är viktigt att jag sitter i bilen när han kör till kontoret...

I eftermiddag bär det nämligen iväg till Chandigar, som är `huvudstad`i staten Punjab, som i sin tur är sikhernas stat.

(Sikherna är de indier som bär turban, som alltid har en kniv, en kam, ett armband och som inte får klippa håret eller skägget. De är också undantagna från det hjälmtvånget vid motorcykelkörning som råder i Indien.

Undantagna är för övrigt också barn, bebisar, kvinnor, passagerare...

Sikhism är också en religion, världens femte största faktiskt, som tar avstånd från kastsystemet och betonar jämlikhet. Som sikh är det meningen att man ska avstå från alkohol och narkotiska preparat..)

Se där, man lär sig något nytt varje dag !

 

Min bästa Mr Spirit skall till Chandigar på jobb och då passar det ju alldeles utmärkt att jag följer med.

Vi blir bara borta ett dygn, men hotellrummet är ju redan betalt och i Punjab har jag ännu inte varit.

 

Det nästan bästa av allt är att vi skall åka tåg !

Tre timmar tågresa, blir hur spännande och intressant som helst.

Har  bara åkt tåg i Häjkon-Bäjkonland en gång förut, i februari 2011 när vi åkte till Ranthambore för att spana på tiger.

Indien är ju ett tåg-land av stora mått; Indian Railways är en av världens största arbetgivare och antalet räls-mil är väl i det närmaste oräkneliga...

 

Hur som helst, vi får några timmar på oss i morgon eftermiddag att upptäcka Chandigar, som skall vara väldigt grönt och vackert.

Har jag hört.

Men som med allting annat i detta landet så gäller det att inte ha för höga förväntningar...

Till exempel igår; då bestämde C och jag att vi skulle åka på en `handicraft exhibition/fair`d v s en hantverksutställning/marknad; stor annons i tidningen...

Den gick av stapeln på andra våningen i ett stort hantverkshus som heter något i stil med "Rajiv Gandhis Exhibition Centre".

När vi flämtandes och flåsandes gått uppför betongtrapporna i det på utsidan vackra men på insidan sunkiga, skabbiga, skitiga huset kom vi in i själva  lokalen...

 

Kan tala om att det var bara två besökare på den mässan; Camilla och jag.

Samt en drös med förhoppningsfulla försäljare och en snubbe som gick omkring och våttorkade golvet med en obeskrivligt skitig skurtrasa. Konstigt nog så befann han sig hela tiden precis där vi var...

Argsint såg han ut också.

Inte att undra på, när vi kom där och gav honom arbete...

Till försäljning fanns små mässingsskulpturer i allehanda former, sareetyger i allehanda färger samt diverse olika föremål tillverkade i bast och andra gräsmaterial...

Tog oss ungefär en kvart att gå förbi alla bord och konstatera att vi var intresserade av ....absolut ingenting av det som utbjöds till försäljnig.

 

Så är det ibland (ofta) i detta landet.

Men när saker och ting inte faller ut som vi tänkt oss det hela har vi nu börjat titta på varandra och unisont utbrista: "Men det är ett äventyr att bo här, det är kul med kulturkrockar.."

 

Och det är det ju faktiskt, vissa dagar mer än andra...

 

Gårdagen fortsatte med ett besök på "Kruk och lerlykte gatan"; Press Enclave Road.

När vi åkt i 15 minuter tyckte vi att nu borde vi väl ändå vara framme snart, då upplyste Richard oss om att det var ungefär tjugo minuters bilresa kvar....

Och det stämde.

 

Vilken tur att jag då köpte fem lerlyktor till ett pris av 200 rupees; d v s knappt trettio kronor.

För alla fem lyktorna tillsammans.

 

För att inte tala om vilken fantastisk tur att vi då befann oss nära Select City Walk som är ett stort shoppingmall, där vi kunde kliva in och få i oss lite lunch, ty vårt blodsocker befann sig på en oroväckande låg nivå efter allt marknadsbesökande och all bilåkning och något var tvunget att göras åt den saken.

Som av en händelse ligger i just det `mallet`en underbar inredningsaffär som heter "Good earth".

Så förutom mina fem stycken ljuslyktor i lera, som tillsammans betingade 30 kronor, kom jag även hem med en fantastiskt vacker och färgsprakande sammetskudde från "Good earth".

Den kostade 10 gånger mer än lyktorna.

 

Men det var ju bara bra, kändes liksom mer motiverat med all bilåkning då.

 

Och jag kände mig "Bahut khush "

(Very happy)

 

Vilket är viktigt i detta land av äventyr och skojsiga kulturkrockar..

 

Nimbu Pani / Titti

 

 

 

 

 

 

 

Se där ja, nu är man snart fullärd i hindi, det är en av anledningarna till rubriken; `main bahut khush hun` .

`Betyder `jag är mycket lycklig`.

För en vecka sedan samlades vi, nästan alla, medföljande hemma hos C för att få vår första lektion i "indiska".

Läraren, en jovialisk man vid namn Chandra som, upplysningsvis, betyder `måne` skred till verket.

Alla namn på hindi har en specifik betydelse. Bara så att ni vet.

Vi satt fem medelålders lyxfruar och en dito manlig uppspetade på rad i sofforna, med anteckningsblock och pennor i högsta hugg.

Uttalstrick, nasala ljud och omvänd ordföljd....

`Main Titti hun, main Swedish hun, main Sweden se hun.; `Jag Titti är, jag svensk är, jag Sverige från är..`

Main har ett understruket n vilket betyder att man uttalar det `mää`med ä:na uppe i näsan..

Blir nog bra det där, eller åtminstone lite bra.

Kontorsfolket har sin hindilektion timmen före oss.

Med samma Herr Chandra.

Tror dock våra lektioner kommer skilja sig åt en smula.

Dom lär sig; "Offert, ärade herr direktör, jag är en nyckelkompetens inom företaget, våra produkter är förstklassiga, vi levererar i tid, kvalité är vårt ledord.." osv

Vi lär oss; " Jag kan tänka mig att betala..., bästa hushållerska.., JAG är den som bestämmer i hushållet, era produkter är  halvdana, detta är inte god kvalité..." osv.

När vi sedan slår våra språkkunskaps-påsar ihop blir vi helt enkelt oslagbara i den indiska vardagen !

 

Jag är också `bahut khush`för att våra fantastiska döttrar mår bra och för att min bästa M är just min bästa M.

Inte att förglömma; jul- och nyårsresan är bokad; Australien !!!!

Bahut khush !!!

Igår blev jag dessutom alldeles extra bahut khush ´ig för då fick jag veta att min bästa A´s  behandlingar har gett fantastiskt resultat och att allt just nu ser hur bra ut som helst !

 

För övrigt har vi hunnit med en kräftskiva komplett med hattar, snaps, insmugglade kräldjur, västerbottenostpaj och visor.

Vet att våra vänner i sverige också hade kräftskiva i lördags, ute på en fantastiskt vacker ö i Roslagens skärgård, komplett med frisk luft och halvsalta bad...

Själva badade vi i fesljummen pool och svettades kopiösa mängder mest hela tiden; det är `bara`dryga 30 grader men en luftfuktighet på minst 194 procent så det bara rinner om en mest hela tiden. 

Men roligt, det hade vi !

Och `bahut khush` var vi, hela kvällen lång !

Idag är det onsdag = maidfritt = bahut khush för det också.

I måndags var det ytterligare en helgdag här i Häjkon-Bäjkonland; Eid mubarak d v s muslimsk helgdag.

Jeya, vår hinduiska maid, skickade ett sms på söndagskvällen och påtalade detta, frågade om hon skulle komm och jobba trots att det var en muslimsk helgdag.

Klart att hon inte behövde !

Main bahut khush hun.

 

Nimbu Pani på er alla ! / Titti

 

 

 

I morgon, 15 augusti, firar det indiska folket Independence Day.

Just detta datum för dryga  femtio år sedan blev Indien självständigt; befriade från brittiskt styre.

Oturligt nog infaller detta datum i år på en onsdag.....Min 'lediga' dag.

Annars hade jag haft maidfritt två dagar denna vecka.

Har bara varit tillbaka från (underbara, ljuvliga) Sverigevistelsen i en vecka och imorgon blir det andra helgdagen på samma tid.

I fredags var det 'Lord Krishnas födelsedag' ; maidfritt, hurra !

Veckan dessförinnan var det en annan hinduisk högtid då syskon skulle träffas och knyta röda band runt varandras handleder.

Måste säga att vi svenskar ligger i lä vad gäller röda dagar; vad är väl juldagen, nyårsdagen och några andra små ynka rödfärgade pluttdagar mot hinduernas uppfinningsrikedom; flera tusen gudar har dom och många av dom förtjänar att firas och helgas på bästa sätt. Dessutom firas självständighetsdagen och republikens dag samt ljusets återkomst och hopp-om- god-skörd högtid.

Själv sitter jag just nu och väntar på besök av tekniker från AirTel, ett ynka monsunskyfall i går och telefonen dog.

Förmodligen någon av de konstfullt dragna och på en höft fastsatta el-ledningarna som slitit sig loss sig eller så regnade det helt enkelt in i elskåpet, ty de indiska el-skåpen ser icke ut som de svenska. Här är det inte så noga med att det ska vara låst eller ens ordentligt stängt. Varför då, kanske är någon som behöver tjuvkoppla och då är det ju behändigt om alla sladdar och dosor är lättillgängliga. I dödsryckningarna tog telefonen med sig modemet så för tillfället är vi utan kontakt med cyberrymden. Nog för att man har klarat sig utan cyberrymd, Wi-fi, modem och allt annat konstifikt förr men nog känns det lite konstigt att inte kunna slå sig ner vid datorn och utföra stordåd eller bara slösurfa  lite grann...

Telefonen är vi ju inte heller direkt beroende av eftersom vi till 99,5 % använder oss av mobiltelefonerna. När vi flyttade från West End till Vasant Vihar bytte vi nummer på den fasta telefonen. I går hade jag för första gången behov av att ha koll på det numret... 

Men, men det hör liksom till, med fast telefon menar jag.

Fast inte just nu då.

Dom skulle komma mellan 16.30 och 17.30 så just i detta nu så är dom bara en halvtimme sena.

Kanske är dom i full färd med att för-fira sin självständighet vilket gör att dom inte har tid att besöka en ex-pat familj i nöd.

Eller i onöd kanske man ska säga.

För övrigt har jag tillbringat dagen med att åka bil, först 15 minuter till Jorbagh Market där det finns en Pig-Po affär d v s en bacon- och fläskköttsaffär bara för att konstatera att just den affären inte öppnar kl 11 som alla andra affärer utan kvart i tolv. I augustihettan och fukten orkade vi inte vänta 50 minuter och runt omkring låg det bara kemtvättar och banker. Dessa faciliteter var vi inte intresserade utav så det blev en liten tio minuters bilfärd till 'Japanar'n' som säljer fryst nötkött och fryst fisk. Och fryst negelskt bacon.

Därefter for vi (Camilla och undertecknad) till Basant Lok för att handla i vår vanliga mataffär. Innan den handlingen gick vi för att ta en kaffe på Gloria Jean's coffee. Där drabbades vi av sedvanlig indisk uber-service; muffinsen vi beställde serverades uppskuren i fyra delar och med tillhörande kniv och gaffel.

Fint som snus men man blir lite trött.....

Nu är klockan 18.45 och ingen från AirTel har behagat plinga på Casa Sahlbergska dörren. 

I morgon Independence Day, sen är det yogastart på fredag med påföljande MPF-lunch. På eftermiddagen är det tänkt att Air Condition- och varmvattenberedar- lagar mannen skall komma och sedan Bokklubbsmöte här hemma på kvällen.

På fredag startar våra Hindi-lektioner och sedan är det höstens första AferWork på Olive's den kvällen. Lördagen bär med sig en kräftskiva i sitt sköte, till den ska det bakas pajer och tinas medsmugglade kräftpaket. På söndag blir det förhoppningsvis vilodag, ty det kan behövas.

Full rulle med andra ord.

Tror jag ska uppfinna en egen helgdag; trötta lyxfruars heliga dag.

Det smäller minst lika högt som Independence Day.

Tycker i alla fall jag.

Nu måste jag luta mitt trötta lyxfruhuvud mot soffkuddarna och drömma mig bort, till kantarellernas och insjökräftornas förlovade land.....

 

Nimbu Pani på er, och kram !/Titti

 

 

 

 

 

 

 

 

Åhhhh, vad det kliar !!!!!

Jag blir gaaalen, klåda till tusen !

Har känt av det i flera veckor, blir värre för var dag som går....

Ahhhrrrgggg.....

 

Inte lätt med klåda, vanlig sådan botas ju enklast med mild kortisonsalva men mot den sortens klåda jag drabbats av biter ingen salva på.

Jag pratar alltså om.... skrivklåda !

Och nu, precis i detta ögonblick är läkningsprocessen i full gång !

Åh, vad härligt att få sitta i lugn och fred och knappra på tangenterna !

 

Back in Delhi efter 7 veckor i underbara, ljuvliga, fantastiska Sverige.

Hunnit träffa våra bästa och finaste döttrar och deras respektive, grillat, åkt båt, varit på konsert på Högmarsö och där stött på flera av mina gamla akutenkollegor; Stina, Marianne, Uffe (+ Tessan; håller tummarna för er !), umgåtts med Frömans och Sjödahls, träffat nya och gamla vänner, fikat, shoppat, ätit gott, plockat kantareller och blåbär...ja, haft det himla bra helt enkelt !

 

 

Nu är jag `hemma`igen; känns ändå ganska bra. Borta bra men hemma bäst som det så vackert heter.

Problemet är ju att Sverige är ju hemma på riktigt men ändå inte eftersom det är här, i Häjkon-Bäjkon, vi bor och har alla våra saker och pinaler.

Vilket betyder att när vi är `hemma`i Sverige så är vi ändå inte hemma-hos-oss-själva utan bor i hyrda hus och hos släkt och vänner.

 

Lite knöligt det där men det är ju bara så sakernas tillstånd ser ut så; gilla läget är det som gäller.

Efter 4 veckor i det mysiga, fina hyrda huset på Vätö var det dags för Mr Spirit att börja jobba igen, tjipp-tjopp så var han tillbaks i Delhi medans lilla jag for till Mullsjö och boade in mig hos systeryster och hennes familj i fjorton dagar.

Tur att jag valde Mullsjö framför Delhi; Micke hade jämt sjå med att fixa igång trötta luftkonditionerings- apparater, laga och dieselfylla trasiga generatorer som inte fungerade, stå ut med megastora strömavbrott och lite annat småkrafs som är vardagsmat här i detta landet..

Peppar, peppar, än så länge håller reparationerna...

Anlände i natt efter en flygtur med Lufthansas nya stora Boeing 747-8, jungfrufärden gick dygnet före så jag var med på andra resan.

Inte för att det betyder något speciellt för mig, huvudsaken är att piloten är nykter, harmonisk och välutbildad samt att alla flyplanstekniker gjort sitt jobb ordentligt och kollat att alla muttrar, kretskort och sladdar sitter fast och fungerar.

Bästa maken var hur som helst avundsjuk på mig, pratade länge och väl om vilken tur jag hade som fick åka med det superhäftiga planet....

Sa han på en förhållandevis bra telefonlinje från... Australien !!!

Excuse me; vara avis på det när man fått möjlighet att fara `down under`!

 

En kort tur till Sveriges framsida hanns också med; tillsammans med söstra mi och hennes familj for vi iväg till Göteborg för att fröjda oss på Liseberg även om den riktiga och viktiga anledninge var att träffa vår moster Sonja som bor i Kanada sedan mer än 35 år tillbaks. jag har inte träffat henne sedan i början av mina tonår, och det är ju ett litet tag sedan..typ.

Tack vare facebook har vi dock sedan några år tillbaks en kontakt som sträcker sig långt, långt längre än ett årligt julkort !

Lite nervöst och pirrigt var det ändå, att träffas IRL, men det släppte på en och en halv sekund; trevlig, gó och glad; lik mig själv med andra ord ;-)...

Blev en lång lunch med mycket minnen och skratt.

Nu får vi bara hoppas att det inte dröjer lika länge till innan vi kan träffas nästa gång !

 

Vilken tur att jag landade in på en onsdag; maidfritt, vilket betyder att jag hat tussat i dag; packat upp, tvättat, sjungit en stump för mig själv...I dag valde jag att sjunga "Ja må jag leva.." eftersom det är den 8 augusti och just denna dagen för 47 (what ???!!???) såg jag dagens ljus för första gången.

Camilla, Tompa och söta Hanna D var förbi med blommor och vi fick prata ikapp oss lite grann om hur våra respektive semestrar varit, i kväll är jag ombedd att befinna mig på restaurang Kylin klockan 18.30; blir hur bra och trevligt som helst !

Fanny har ringt och trudeluttat för sin mor och alldeles nyss kom det samtal från ´Allistralien` som även det innehöll lite skönsång...

 

Klådan är borta nu och den var ju lätt att bli av med, blir kanske lite, lite svårare att bli av  med det som fastnat på min övriga lekamen; efter en 7 veckors yoga- och gymfri Sverige sejour känns det som om kläderna krympt.

Konstigt.

Men allt är ju lite konstigt här i Häjkon-Bäjkonland.

 

Hipp hipp, HURRA / Titti