...lack som lack...

Historien om att vara patient i Indien; del 2 får vänta ett tag. Även om man i detta landet inte vet vad ordet sekretess betyder så kopplar min svenska sjuksköterskesjäl på autopilot när det kommer till att förtälja sjukdomshistorier om en medmänniska. I sinom tid kommer del 2, jag lovar!
Inte heller tänker jag ännu skriva om smugglings- och muthistorien; vi får besök av goda vänner om två veckor och jag vill inte riskera att leveransen av vindunken, Bregotten eller smörgåsskinkan äventyras av att de drar öronen åt sig! Men här kommer berättelsen om vad som får mig att må bra; vad som är lyx för mig: varsågoda!
Det är torsdag, det är mitten av februari.
Himlen är blå, solen skiner.
Termometern visar på dryga 25 grader. Plus, vill jag bara förtydliga, ifall någon undrar.
Jag har hittills haft en helt underbar och lyxig dag!

Nej, jag har inte tokshoppat, inte heller varit på skönhetssalongen och fått manikyr eller pedikyr. Inte druckit champagne eller ätit finlunch på något av lyxhotellen här i Delhi.

Det lyxiga och härliga denna dag har bestått i att jag varit uppe på vår takterass!
Inte för att sola eller äta chokladdoppade jordgubbar, vilandes på en av bambudivanerna, så som det anstår en riktig lyxfru.
Nä, idag har lyxen bestått av; fridfull ensamhet, gummihandskar, trasa, vattenslang, rengöringsmedel, en burk lack samt ett stycke pensel!

I oktober inköptes burken med 'synthetic varnish' och idag stod stjärnorna tydligen i rätt position för jag kände plötsligt ett pockande behov att få lacka om våra bambumöbler!
Väder och vind, samt säkerligen alla luftföroreningar, sliter rätt hårt på allt som oskyddat står utomhus...
Från 47- gradig ökentorr värme via monsunregn och månader av fuktig luft till 4- gradiga januarinätter; klart att utemöblerna ser gråa och sjaskiga ut!
Men så är icke fallet längre!

När jag sagt hej och godmorgon till vår maid stegade jag uppför trapporna och ut på terassen. Där stod Balbi med vattenslangen i högsta hugg. Mr B är vår 'mali', alltså vår trädgårdsmästare.
Men vad i allsindar tänker ni kanske nu, hur stor är den där terassen egentligen?
Och hur lat är den där Sahlbergskan på en skala 1-10?
9,5 eller?
Inte nog med att dom har chaufför och maid, trädgårdsmästare också minsann!

Kan tala om att jag tänkte precis likadant när vi flyttade från West End till Vasant Vihar för snart ett år sedan och när vi i och med bostadsbytet blev med takterass.
Fast nu är det ju såhär i Häjkon-Bäjkonland; det ingår liksom i expat-paketet att ha personal. Vare sig man tycker att man behöver det eller ej. Vare sig man gillar det eller inte.
Jag gillar det. Och gillar det inte. Men för er som följt mig sedan tidigare kommer ju inte det som någon överraskning.
Vi bidrar till tre indiska familjers försörjning, och det är ju väldans bra!

På vår terass har vi cirka 40 krukor med allehanda blommor och växter, tack vare Mr B. För 2000 rupees i månaden kommer han varje dag och ger krukorna och dess invånare vatten. Han jobbar åt ett flertal familjer, så han har nog en hyfsad månadsinkomst.
En knapp timme spenderar han på vår terass även om det tar max 10 minuter att slanga vatten i krukorna. Fast det beror ju på vilket tempo man jobbar i. De tio minutrarna indikerar svenskt tempo, om man konverterar det till indiskt så blir det... precis, ungefär en timme!
Han planterar lite nytt nu och då, just nu blommar röd vallmo, tagetes, verbena samt basilika.
Här skulle jag försöka briljera med mina enorma, i det närmaste outtömliga, kunskaper i hindi; pekade på basilikan och sa "tulsi?". (Till saken hör att jag VET att det heter så på det indiska språket).
"No, basil" svarade Mr B.
"Yes, but in hindi?"
"Tulsi".
Så mycket för mitt uttal.
Fast jag tyckte nog att jag sa tulsi på precis samma sätt som han gjorde.
Tydligen inte. Suck.
När han hade vattnat klart och gått iväg till nästa terass och nästa 10- minuters timme så var det bara bambumöblerna och jag....
Efter att ha spolat av dom med vattenslangen, skrubbat dom och spolat igen bar det dags att låta dom torka i solen. Det är 26 grader här idag.
Plus.
Har jag nämnt det tidigare?
Förlåt, kunde inte låta bli.
I vilket fall som helst, medan möblerna torkade, i det 26- gradiga solskenet ;-), roade jag mig med vattenslangen och gummirakan. Vad är det som är så fascinerande med rinnande vatten?
Hur kul som helst att låta det rinna över plattorna och sedan dra med "rakan"...
Hämtade en dyna och kudde, lade dom samt mig själv i den bambudivan som hunnit bli någorlunda torr, fiskade upp morgontidningen; "Times' of India", samt boken och vattenflaskan ur korgen och bara låg där och läste, klunkade vatten och njöt.
Därefter penslade jag lack för allt vad tygeln höll, det är också något som fascinerar mig; monotonin men också det synliga resultatet av upprepade penseldrag...

En mysig och lyxig dag som ju inte blev sämre av att vår eminenta hemhjälp, Shikha, städat och strukit när jag kom ner i lägenheten igen!
Inte blev den heller sämre av att klockan hunnit bli tolv när jag var klar och, som av en händelse, slutar hon då :-)!

Richard-the-driver har en tråkig, eller jätteskön, dag idag för jag har inga som helst planer på att lämna Casa Sahlberg
förrän i morgon.

Imorgon är en annan dag, som också den kommer vara lyxig fast på ett mer konventionellt lyxfruigt sätt.
Då ska jag först ut på min 9 km långa powerwalk med HBK; HurtBulleKlubben
sedan är det inbokad tid på skönhets- salongen kl 14; mina naglar ska få vård och omsorg, därefter är jag bortbjuden på middag!
Som ni märker går det ingen större nöd på er lyxfru här i Indialand!
Mitt lyxiga lyxliv tar sig bara lite olika uttryck, beroende på stjärnornas position; idag möbellack, imorgon nagellack!

Nimbu Pani!/ Titti



Kommentarer
Postat av: Agneta

Tack för att det finns internet överallt så jag inte missar dina blogginlägg. Jag kan tala om att det är inte så dumt här heller 25 grader plus, härlig pool och goda drinkar. Ikväll blir det nog god mat också. Ha en riktigt skön Alla Hjärtans dag och hälsa alla jag känner.
Kramar från Plazter

2013-02-14 @ 19:16:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0