...how do you spell it?...
Det är inte helt lätt det här med med namn, det är jag den förste att skriva under på.
Vanliga (mans)namn i Indien är till exempel; Rakesh, Gaurav, Pradeep, Balbir och Jagdish.
Att hålla ordning på vem som hörde ihop med vilket namn var svårt, i början av mitt lyxfruliv vill säga.
Nu har jag liksom vant mig och tycker det låter ungefär som Jörgen, Stefan, Lars eller Johan.
Kärt barn har många namn heter det ju så vackert...
Ni som läst tidigare blogginlägg vet ju att jag här i Häjkon-Bäjkonland upplevt några nya bokstavskonstellationer när det gäller mitt eget; Titti har plötsligt förvandlats till Tatta, en annan gång till Totti, vid ytterligare något tillfälle Tatti....
När man går på coolt, nyöppnat, hypat amerikanskt café; vars namn börjar på "Star" och slutar på "Bucks" ska man ju uppge sitt namn när man beställer sin "Pumkin Spice latte", eller vilken som helst av de trendiga dryckerna för den delen...
Detta namn skrivs så på muggen och ropas ut när det är färdigbryggt och redo att hämtas.
Det är till exempel vid dessa tillfällen det har blivit lite tokigt.
Ärlig och rättrådig människa som man är så uppger man ju sitt rätta namn, något annat känns konstigt, knasigt och helt enkelt...oärligt.
I lördag skulle maken och eder egna lilla lyxfru i Indialand fika, på nämnda etablissemang.
Vi står i kön och funderar på just detta, på hur vi som människor fungerar. Funderar på vad Titti eller Micke kan tänkas förvandlas till, denna gång. På varför man inte väljer något plättlätt; som Melissa eller Steve.
Amerikanskt vedertaget liksom.
För det spelar ju absolut ingen roll, egentligen.
Handlar ju bara om en kopp kaffe.
Jag kommer på att vi helt enkelt ska ljuga!
Hornen växer lite grann på oss bägge.
Den eminenta idén att vi ska sätta personalen på pottkanten dyker upp, som ur intet!
Jag vill plötsligt uppge "Prussiluskan" som mitt namn!
Bara för att se hur dom kommer stava det, och framför allt vad dom kommer ropa ut, när kaffet är klart...
Vi får skratt-bryt i kön. Fnissar glatt och ohämmat.
Diskuterar, och väljer mellan Prussiluskan, Rullgardina, Viktualia och Efraimsdotter men lämnar så Pippi därhän och bestämmer oss för att det är tant P som får gå på kafé idag.
Mr Spirit får dock lite kalla fötter. Tycker det känns elakt.
Eftersom jag ju, egentligen och oftast, är en snäll människa känner jag mig tvungen att hålla med.
(Fast jag tycker iden är hysteriskt rolig!)
Vi kommer överens om att vara riktigt okrångliga och tillmötesgående.
Vi väljer att M idag får heta Jagdish.
Indiskt, enkelt och lättstavat, åtminstone med tanke på att det är indisk personal på fiket.
Så blir det vår tur.
Vi väljer muggstorlek, pekar på varsin kaka, förtydligar att vi ska "have it here, not take away" och så kommer det; " can I have your name, sir?"
M får oärlighets-tunghäfta men hans fru, den elaka, pekar på maken och säger glatt
"Jagdish".
Killen bakom disken höjer inte ens på ögonbrynen.
Han frågar bara "How do you spell it"......
Vi skrattade så mycket att vi nästan inte kunde svara!
"You know; Jagdish; , you spell it ....like Jagdish...".
Kaffet var gott, kakan för söt och personalen fick något att prata om.
Men inte hade vi tid att sitta där så himla länge inte; dagens egentliga ärende var ju att gå till optikern, göra synundersökning och skaffa progressiva glasögon.
Träda in i brillfille-träsket, på riktigt!
Lika så gott, hade vi resonerat oss fram till.
Både Mr Spirit och hans underbara fru håller på och föser de däringa läsglasögonen upp och ned längs med ansiktets framsida mest hela dagarna, i en oupphörlig rörelse, när de inte hastar omkring i lägenheten och letar efter nämnda synhjälpmedel; som plötsligt bara försvunnit...
Sagt och gjort; Undersökning medelst allra senaste teknik och apparatur och sedan dags att välja bågar!
Man fick uppge sitt namn, för synreceptets skull, bäst att lämna Prussiluskan därhän tänkte jag och sa, mycket tydligt och nogsamt; " Titti; T, i, double t, i."
Micke sade "Mr. Michael", för så brukar han säga och det brukar gå så bra så.
Om en vecka är de klara, ska bli spännande!
Då ska vi fara dit och hämta våra Benetton-respektive Burberry glajjer; Mr. Michael och hans fru "T, i, double t, i" som, trots mycket tydligt bokstaverande, nu är ytterligare ett namn rikare. Ty på synreceptet stod det att läsa...
Titty.
Låter ganska piffigt tycker jag.
Jagdish Benetton och Titty Burberry.
Flashigt värre.
Men så är jag ju very well maintained också...
Nimbu Pani/ Tittylina.
...så många män i mitt liv...
Eder egna lilla lyxfru i Indialand har en 'hemlighet'.
Terasspartyfixar-mannen.
Nyckelmakar-mannen, och hans assistent; Luckhållar-mannen.
Innehållet i hans magiska portfölj.
TV-reparatörsmännen.
Kackerlacksutrotar-mannen...
...en riktigt 'giftig' typ...
Som, såklart, alldeles strax inte längre är en sådan.
Hemlighet alltså.
Jag har män i mitt liv.
Många män!
Nästa dagligen, eller ja åtminstone varje vecka, stiftar jag bekantskap med en ny...
Omväxling förnöjer heter det ju.
Det är därför de är i olika åldrar, med ett spann mellan ungefär 20 och upp till... Tja, sextio bast kanske.
Samtliga är dock mer eller mindre bruna i skinnet.
De flesta har en magisk väska, ryggsäck, låda eller gammaldags hederlig portfölj med sig när de kommer.
I dessa bagage ryms de mest oanade ting, rena trollerilådorna ibland.
De kommer, i princip, alltid på dagtid.
Gäller ju att passa in herrbesöken när maken är på kontoret.
Sådär luxurywife-mässigt...
En del betalar jag, andra utför sina tjänster alldeles gratis, eller ja, de skickar väl räkningen någonstans, vart bryr jag mig inte så länge de tillfredsställer mina behov.
Nästan aldrig kan vi kommunicera med varandra, det är kroppsspråket som gäller.
Medelst gester och huvudvickningar i sidled blir båda parter nöjda.
Uppdrag blir utförda.
Vissa är vassare än andra, någon den iskalla typen medan andra är riktigt giftiga...
Vissa faktorer i mina möten med dessa män följer samma mönster, gång efter annan.
Jag är, mer eller mindre, alltid frustrerad innan de dyker upp.
Jag väntar, oftast, otåligt på att dörrklockans ettriga signal skall ljuda i Casa Sahlberg.
Jag förföljer dom, in i och ut ur olika rum, är riktigt efterhängsen.
Min haka dimper några centimeter varje gång inför deras sätt att tackla och lösa upp mina vardagliga spänningar...
När de lämnar mig är jag nästan alltid gladare och nöjdare än innan.
De flesta av dem får finna sig i att deras bleka, 'långa', okommunicerbara uppdragsgivare halar fram kameran och förevigar dem, gärna när de befinner sig i konstiga ställningar, och samlar dem i minnesbiblioteket...
Varsågoda; ni är nu inbjudna att ta del av eder lyxfrus hemliga harem, en bildkavalkad på alla 'mina' män här i Casa Sahlberg...
Terasspartyfixar-mannen.
Filterbytar-mannen; Naresh.
Nyckelmakar-mannen, och hans assistent; Luckhållar-mannen.
Innehållet i hans magiska portfölj.
TV-reparatörsmännen.
Kackerlacksutrotar-mannen...
...en riktigt 'giftig' typ...
Dessutom en skrälldus, som ännu inte fastnat på bild; de jag dejtar nästan dagligen; Richard-the-driver/Rackare-Richard, James-the-garbageman, Balbi-the-gardener, vakterna utanför, Tidningskillen och Is-mannen...
Fast vad är väl alla dessa män mot min The-one-and-only; Mr Spirit
Noll och intet; I tell you that!
Han är dessutom den enda av alla männen som jag erbjuder det bästa jag vet....
Nimbu Pani, såklart!
De andra får nöja sig med bara pani...
Nimbu Pani/Tittilina-eder manslukerska i Häjkon-Bäjkonland...
...morgonpromenad...
Det är 'change of season' i Delhi.
Söta åsnor i Aravalliparken.
Hunden kom lite väl nära... Rabies, nej tack!
Piff, eller Puff...
Påfågelrackarna ville INTE vara med på bild... Men, no problem I fix!
'Röda' stigen genom Aravalli...
Inhägnad växtlighet och indisk traktor...
Några hade 'smitit och gick som vanliga kor i trafiken...
En helig man, utan mössa men med turban, och...kor; heliga så klart!
Nästan hemma; bananas are just for monkeys... Köpte ett knippe.
11 923 steg!
Vintern närmar sig med stormsteg.
En del indier har börjat med mössa och jacka.
(De verkar frysa mer om huvudet än om fötterna, ty det är fortfarande barfota i flip-flops eller sandaler som gäller.
Ser onekligen lite konstigt ut.)
För oss västerlänningar är temperaturen nu högst behaglig.
Att himlen är smutsgrå och smogfylld är liksom myntets baksida...
Tjugo grader på morgonen och kanske uppemot 24-25 mitt på dagen.
Till exempel just nu; klockan är fem på eftermiddagen och termometern visar på 23 grader. Plus alltså.
Det tycker många indier är lite väl kylslaget, därav mössor på.
Detta är den tiden på året som lämpar sig bäst för hurtbulliga promenader.
För detta ändamål skapade vi HBK;Hurt Bulle Klubben, för ett år sedan.
Idag var det säsongspremiär.
Promenaderna äger rum längst upp i Vasant Vihar, i Aravalli Biodiversity Park.
Det är ungefär den enda motionen eder lyxfru i Indialand erhåller, förutom yogan och gymbesöken då.
För övrigt blir man ju runtskjutsad i bil mest överallt.
I morse var det alltså på med träningskläder, stegräknare och gympaskor; mot Aravalli!
Tror att tanken med Biodiversityparken är att plantera och sköta om en mångfald av växtlighet ty det vimlar av män med hackor och skäror där inne.
Stigen är kantad av staket med grindar här och var.
Tycker nog att växtligheten ser mest grön och risig ut, men vad vet väl jag om indisk botanisk mångfald?
Ungefär noll och intet.
Susanne och jag upplevde det dock mer som att gå omkring inne på något slags Barnens Zoo.
Kossor, tjurar, kalvar, åsnor, hundar och ett gäng påfåglar bjöd dagens promenix på. Samt en traktor och några små hinduiska tempel.
Hunden kom lite väl nära... Rabies, nej tack!
Påfågelrackarna ville INTE vara med på bild... Men, no problem I fix!
'Röda' stigen genom Aravalli...
Inhägnad växtlighet och indisk traktor...
Inte så illa för att vara premiärpromenad.
Lovar att jag åstadkommit precis vartenda steg, alldeles på egen hand!
Annars är ju detta landet där allt går att fixa, hade säkert kunnat 'hyra' någon som gick promenaden åt mig.
Kan man ha maid och trädgårdsmästare samt soppåsehämtare så kan man väl skaffa sig en promenerare också.
Är nog inga problem bara en rejäl mössa ingår i lönen!
Nimbu Pani/ Tittilina
...vad gör jag om dagarna, egentligen?...
Till exempel idag, en helt vanlig tisdag i november?
Ja, det kan man ju fråga sig.
Lyxfru och allt.
"De ungas gäng" åker hem till Svedala imorgon, så för att suga i sig det sista av Häjkon-Bäjjkonland, få sig en rejäl dos av Indien, tillbringar de dagen i ShahJahanabad d v s Old Delhi. Trängs, knuffas och buffas på Chandni Chowk och i de smala gränderna vid Spice Market och Kinari Bazaar. Beskådar Indiens största moské; Jama Masjid och intar kanske lunch på världsberömda Karim's mitt i denna kommersens smältdegel; löständer, gethuvuden, chili, tyger, paljetter, portföljer, fyrverkerier och .... Vad du än söker, i Old Delhi är chansen extremt stor att du finner det!
Fast nu var det ju mig, eder lilla lyxfru i Indialand, vi skulle prata om, eller hur!?
Ja-a, idag har jag till exempel... Varit på C-block Market, lokala kvartersmarknade här i Vasant Vihar, och handlat. Spännande värre, not!
Men det är inte alltid spännande på tisdagar. Eller på onsdagar heller för den delen. Inte alltid. Bara ibland.
Spännande är kanske inte rätt ord, menar mer att det är annorlunda, det här livet jag lever just nu.
Slås ibland av insikten att detta ju är den overkliga verkligheten, som jag har förmånen att få uppleva.
Till exempel att gå till C-block och handla grönsaker...
Sallad och blad av alla de slag...
En del känner jag igen, annat...?
Blomstergirlangen är inte till salu, just for decoration, och för att blidka gudarna...
Billigt är det i alla fall, även för lyxfruar...
Lägg märke till hennes 'mehendi'; hennadekorerade händer, det är Diwali; en av de största hinduiska högtiderna...
Även denna 'public carrier' har en krans av tagetes, är det Diwali så är det...
Funderar att köpa loss denna, så vacker...
Tja, gott folk. Det var dagens husfru-göromål..
Om kossorna och den fint dekorerade lastbilen utgjorde det mest exotiska idag så kommer här några bilder från gårdagens 'äventyr' på och kring Jan Path, Connaught Place och Pahar Ganj:
Ingen dålig mustasch...
Blev några inköp, jag imponerade på sällskapet med hindi och sanslös prutförmåga...
Mahatma Gandhi, 'landsfadern', som streetart...
Ett av många 'havelis'; forna köpmanshus, gäller att blicka uppåt ibland...
Indien; ett konstant myller...
Detta blev helt klart ett ovanligt blogginlägg, ingen direkt tvist eller röd tråd som jag brukar ha..
Inte spännande direkt. Men annorlunda.
Men så är det ju tisdag också...
Nimbu Pani (som vanligt; varken annorlunda eller spännande, bara 'världsagott') /Tittilina
