...vardag de luxe...
STORT TACK alla ni som tog er tid att rösta på mig i bloggtävlingen!
Tack vare er kom jag till finalen som en av Sveriges 'bästa' bloggar i kategorin 'Bo &Leva Utomlands'.
Stort Grattis till bloggen som vann!
Med dessa ord vill jag visa att jag ( inte bara är en extremt bra vinnare, utan även) en god förlorare...
Det är jag ju egentligen inte, men med lite ansträngning så...
Det var det, då var då och nu är som bekant nu.
Vi går vidare. Ser framåt. Med rosor på kinder och solsken i blick.
Just solsken (och lagom värme) är något jag saknar i februari-Sverige.
Verkligen saknar!
Två dagar med blå himmel och sol, hittills.
Därefter snöfall; första Sverige-snön för mig på 3 år, tänk va!
Nåja, det varade inte länge; övergick raskt i blask och regn.
Senaste dagarna mest mulet och grått. De få plusgraderna är som noll och intet för frusna själar och deras kroppsliga boningar.
Men våren är på väg!
Kommer, troligtvis, på riktigt precis lagom tills jag åker 'hem' till Indien igen.
I början av nästa vecka alltså.
Bara så ni vet och kan plocka fram vårjackor och börja lyssna efter ljudet från grusbilen...
Pratar med min co-pilot varje dag, vissa dagar många gånger.
Till exempel idag har han ringt 7 gånger.
Varje samtal varar mellan 5 sekunder och 1 minut...
'..jo, jag sa precis att hon, klick'
'Nu, då; jo hon tyckte, klick'
Om man speedar upp samtalet lite, vilket man gör när det brutits 5 gånger så kan man få till supermånga ord på väldigt kort tid!
"Nudå,jojagsaatthontycktedenvarjättefinförrestensåvarjagintillFannyiblomsteraffärenidagköptetulpanerochenkrukväxt,mysigtochimorgonskajagträffaHannaiTäby,viskafikaochshoppadetblirocksåjättemysigtskajaghandlabåderöttochvittdunkvinkommerdupånågotannat, klick"
Fast det blir ingen vidare kvalité på kommunikationen.
Man fattar knappt ens själv vad man säger och stackaren i andra änden har inte en chans.
Hur som helst så tycker maken att det räcker nu.
Dags för 'frugan' att flyga & fara!
Hem till honom, alltså.
Snart, Mr Spirit, snart så!
Ska bara äta några semlor till.
Bara inhalera ytterligare några ton ren och frisk Sverige-luft.
Krama och 'vardagshänga' med Filifjonkan och Loppan lite mer, så komprimerat det bara går, så många gånger jag finner acceptabelt. Från deras sida alltså.
Vill ju inte vara värsta desperata 'klängrankemorsan'...
(Eller, jo det vill jag...)
Gå några vändor till inne på stora ICA-affären.
Strosa bland hyllorna på det eminenta svenska Systembolaget...
Tillbaka, med i väskan, åker Falu Rågrut, kaffe, Bregott, kaviar och x antal paket med smörgåsskinka... En dunk vin, eller varför inte två..
För nu är det vår i Delhi!
Terasserna skall återinvigas, grillarna tändas; det är de ljumma, sköna kvällarnas tid.
Inte så tokigt alls.
Mars är nog den allra bästa månaden på hela året.
Ja, i Delhi alltså!
Men än är det några dagar kvar i Sverige, lite till som skall hinnas med, som står på min 'to-do-list'. Förutom semlor, räksmörgåsar och umgänge med döttrar och vänner. Till exempel;
Dricka så mycket kranvatten jag bara förmår.
Funderar allvarligt på att smuggla med några litrar.
Att ha som 'extrafint' vatten.
Tänk att få spetsa ett glas 'dunkvatten' med en isbit innehållande äkta 'Swedish tap-water' !
Generöst bjuda på det.
Vid extra speciella tillfällen.
Lyx.
Vardag de Luxe.
Pani de Luxe.
Men fram tills dess gäller, som vanligt;
Nimbu Pani & Kranvatten/Titti
...Colorful India...
Man talar om 'Incredible India'.
Till vårt vardagsrum i lilla lägenheten i Svedala.
Har du röstat på mig i finalen i Travel Blog Awards 2013?
Och det stämmer!
Indien är verkligen otroligt.
På många sätt.
På många nivåer.
Positivt och negativt; otroligt!
Låt oss fokusera på på något positivt.
Det blir ju lättsammare och roligare då.
Till exempel färger!
Indien är verkligen ett färgrikt land.
Färgstarkt!
Sprakar av färg rentav; vart du än vänder blicken får du dig en megados av kulörer!
Att gå i någon av de otaliga tygaffärer som finns på Nehru Place är som att befinna sig mitt i ett kalejdoskop.
Som ständigt skiftar i mönster-och färgkombinationer.
Det jobbigaste (i-landsproblem , I know!) är att kunna välja.
Man blir lätt hagalen, förvirrad, förstummad och totalt överväldigad!
Så till den 'milda' grad att man absolut inte kan bestämma sig.
För mig slutade hela expeditionen med att jag köpte...
Helt vitt tyg!
Mönstrat dock.
I vitt...
Två fönster.
Behövs max 5 meter.
Då är sömsmån och eventuella knytband inräknat.
Fick hjälp med den enkla uträkningen av mina svenska 'lyxfru'- väninnor.
Expediten höll med.
Jag höll med.
På något, märkligt och ytterst förvirrat, sätt klev jag ut ur tygbutiken med 10 meter vitt-på-vitt tyg i påsen!
Förklara det den som kan!
Så, om någon är i behov av mina överflödiga metrar; hojta till!
Jag säljer dom billigt.
Sömsmån får du på köpet ...
Du kan förresten få köpa hela 'klabbet'.
Kanske vill du matcha och sy både kuddfodral och ny soffklädsel?!
Ty när jag, glad i hågen och fylld med sömnadslust, blickade mot våra fönster såg jag att 'Projekt Gardiner' växte lavinartat.
Blev mig omedelbart övermäktigt.
Att införskaffa gardinstänger och dessutom behöva borra upp dom är inget jag kommer sysselsätta mig med under dom här futtiga dagarna i Sweden.
Dessutom kanske vår vitmålade lilla lya behöver något mer färgglatt.
Får fundera på saken.
Är ju snart tillbaka i Incredible India.
Och till Nehru Place är det ju då inte långt.
"Only maybe 20 minutes by car..."
Har du röstat på mig i finalen i Travel Blog Awards 2013?
Tusen tack i så fall!
Om inte; skrolla ner två inlägg, till det som heter 'Medellivslängd 15 år..'; där hittar du, längst ner, loggan du skall klicka på för att ge bloggen din röst. Plättlätta instruktioner. Viktigast är att du efter att du röstat går in på din mejl och bekräftar din röst.
Rösta med alla dina mejladresser :)!
Nimbu Pani & Kranvatten /Titti
...men gladast är nog...
Klockan är 03.18.
(Kolla här då; åhhhhh, tulpaner!!!)
Ungefär mitt i natten.
Kallas visst för jet-lag.
Tänk att fyra och en halv timmars tidsskillnad kan göra sådan...
skillnad!?!
För här sitter jag, i soffan, i lilla lägenheten.
I Sverige.
Vaken och pigg som en mört.
Glad som en lärka.
Glad blev också den brittiska kvinna som stod före mig i kön på caféet 'The Tea Leaf & Coffee Bean', på Indira Gandhis International AirPort i måndags morse.
Hon var också på väg ut ur Indien.
Hennes rupees var, uppenbarligen, slut.
Omvandlade till blingdukar, vackra tyger, halvädelstenar, broderade sandaler; vad vet jag, slut var dom i alla fall.
En pundsedel av betydande valör var allt hon hittade i sin plånbok.
Kassörskan accepterade den men berättade samtidigt att växeln tillbaks skulle bli i 'ruppar'.
Många sådana.
Jag stod, som skrivet, bakom henne; med damm och smog i halsen, desperat efter en flaska indiskt 'Himalayan water' ...
Såg genast min chans till att utföra dagens goda gärning.
Både för mig själv och för henne.
Så, som en riddarinna i skinande rustning, på en vit springare, erbjöd jag mig sjangtilt att betala hennes 'cup of Tea and a Blueberry muffin'.
Hon blev glad, jag blev ännu gladare.
Ty i Häjkon-Bäjkonland är det inte bara till att gå in på toaletten och klurka kranvatten inte.
Som en alternativ dietkur möjligen.
Möjligen, troligen, men icke att rekommendera.
Inte inför en lång flygresa i alla fall..
24 kronor kostade dagens goda gärning.
På planet bidde det en god gärning till!
Gjorde min finska medpassagerare glad genom något så enkelt som att erbjuda henne mitt lilla plastbestick-set som följde med på den lilla plastbrickan med indisk flygplansmat.
Inte på hennes bricka dock.
Dessutom hade hon specialkost; pasta med grönsaker i tomatsås...
(Vi vanliga fick ris och gul linsröra...).
Den lilla brödbiten tuggade jag glatt i mig utan behov av kniv eller gaffel.
Sköljde ner den med mitt flaskvatten och ett glas vitt...
Noll kronor kostade denna dagens andra goda gärning.
Hade en riktigt trevlig flygresa tillsammans med min nya (mätta) finska väninna; svensktalande, med 'mumindialekt', underbart att lyssna till!
Alla andra medpassagerare skötte sig bra (jodå, sånt har jag koll på)!
Kabinpersonalen var lugna, trygga och förtroendeingivande.
Ah, denna 'mumindialekt'!
För att inte tala om Muminpappan & Mumintrollet framme i cockpit, exemplariska!
Helsingfors var dolt i dimma och regn.
Ryktet om de senaste veckornas Sverigeväder hade förberett mig två veckor i femtio nyanser av grått.
Ha; Fifty Shades of Gray!
Kom på min ordvits i samma sekund som den levererades.
Är jag uppvuxen i Göteborg eller...?!?
(Och nej, har inte läst boken, vi är en fragmentarisk liten skara..).
Men...
Sverige, Arlanda; blå himmel och strålande sol!
Luften så ren och fylld av syre och krispighet att ögonen tårades och lungorna fick en smärre chock!
Några ljuvliga klunkar kranvatten och telefonprat med Mr Spirit i väntan på väskan, hämtning av fina herrskapet Sjödahl.
Det kunde väl inte bli mycket bättre start på dessa två veckor i Svedala?
Tänk för att det kunde det!
Ty vem stod i ankomsthallen, tillsammans med Anette och Micke, om inte FANNY!
Överraskad, överväldigad mamma; vilken härlig start på hemma-vistelsen!
Måndagskvällen fortsatte på samma förnämliga sätt.
Vad sägs om räksmörgås (modell 'den största') till kall varmrätt och semla dessert...
Dryck till detta; sodastreamat kranvatten!
En middag helt i min smak.
Försvinnande gott.
Hann inte ens tänka tanken på att ta ett foto, för att ha med i detta inlägget, förrän jag hade smockat i mig alltihop!
Två besök i världens bästa ICA-affär hanns också med.
ICA Flygfyren is da shit!
Första svängens kundkorg innehöll 3 räksmörgåsar och 4 semlor, samt vegetariskt till dottern och svärsonen...
Trångt och mysigt kring vårt lilla köksbord.
Sjödahlarna for så hem till sitt och Erik tog bussen hem till Kungliga Hufvudstaden.
Fanny stannade, sov kvar, hos sin mamma <3 !!
Efter en kylig, men oh så mysig, kvälls-långpromenad förärade vi 'Flygis' med ännu ett besök.
Mysfrukost stod nu på vår mentala inköpslista.
Vaniljyoghurt, Goudaost, färsk eko-mjölk, färskpressad apelsin-mango-passionsfruktjuice (ICA's egna; Delhi-vänner, skriv upp den på er mentala kom-i-håglista. Urgod!), samt godaste brödet; 'Gott Gräddat grovt bröd med fullkornsråg och surdeg'.
Kändes som om jag var i himmelen.
Sjunde.
Kvällen fulländades av att Hanna-Loppan ringde och vi bestämde 'date' dagen därpå.
Det vill säga på tisdagen; igår, eftersom det redan hunnit bli onsdag.
Om än nätt och jämt.
Klockan har nu hunnit bli 05.11.
Lika glad för det är jag, men gladast ( och Sverige-entusiast nr 1) är nog.....
Också jag!
Glöm nu för allt smör i Småland inte att rösta på min blogg!! Bara några få dagar kvar tills finalen avgörs! Tack alla som nominerat och gjort så att jag kom till final, nu behöver ni rösta en gång till!
Känner mig lite tjatig, men vill så gärna...!
Klicka bara nedan;
www.supersavertravel.se
Gå in på Travel Blog Awards 2013. Kategori 'Bo & Leva Utomlands'.
Välj Indien Enligt Titti. Rösta!
Gå in på din mejl och verifiera din röst, annars räknas den inte.
Allt står, plättlätt!
Alternativt; skrolla till föregående inlägg och klicka på länken där!
Få faster Agda och kusin vitamin att göra detsamma!
Tack!
Nimbu Pani &Kranvatten/Titti
...medellivslängd 15 år, i Indien...
15 år.
Det är vad jag har hört.
Att det är den beräknade medellivslängden.
Här i Indien.
På hus alltså.
Låter otroligt, men jag tror faktiskt att det kan vara sant.
Åtminstone på bostadshus. Åtminstone här i Vasant Vihar.
Alltså är det inte så konstigt att det i nästan varje kvarter pågår ett nybygge.
Den korta medellivslängden är inte heller speciellt anmärkningsvärd om man ser till hur husen byggs...
Jag är absolut ingen 'bygga-hus-expert'.
Snarare helt okunnig, men till och med jag förstår varför...
När man går förbi dessa byggplatser känns det som att åka 100 år tillbaks i tiden.
Åtminstone om man, som jag, har svenska glasögonen på.
Kvinnor i saris som blandar cement och betong för hand. Direkt på trottoaren.
Bambustänger som håller golv och väggar på plats tills det 'brunnit' klart.
Barn som springer omkring, halvnakna.
Som bor mitt i allt detta; tillsammans med sina tegelbärande mammor och sandsläpande bröder.
Bor med sina armeringsjärnsböjande fäder och marmorskiveskärande kusiner.
Kring varje bygge växer ett miniatyrsamhälle upp.
Ett samhälle som innefattar barnpassande; de större ser efter de mindre, klädtvätt-och torkning, matlagning, vedsamlande och ett hårt slit...
Man bor och lever på sin arbetsplats.
Bland fuktig betong, vassa armeringsjärn, damm och elände...
Husen är, bokstavligt talat, byggda för hand.
De som bygger tjänar ungefär 300 rupees per dag. 30 kronor.
Åtminstone männen. Tror inte att 'lika lön för lika arbete har fått fäste i den indiska byggsvängen.
Det är många som jobbar på varje bygge, trots det kan jag inte tycka ett endaste dugg synd om vare sig byggherrar eller fastighetsägare; att det blir så många 300 rupees per dag menar jag.
Inte ens fast ett husbygge tenderar att hålla på i minst 1 år. Minst.
Ty när byggarbetarna dragit vidare och hyresgästerna flyttat in i sina på ytan så fina lägenheter blir det rejäl påfyllning i herrarnas kassakistor!
Ofta får byggherren en lägenhet, f'låt menar ju en våning i betalning av landlorden. En våning som han (hon?, nä skulle inte tro det!) kan välja att själv bosätta sig i. Spara in hyrespengar...
Eller hyra ut till någon 'riking' alternativt till något utländskt företag; så att deras expats har någonstans att bo.
För i runda slängar 50.000 svenska kronor.
Per månad.
I femton år.
Matematik som heter duga...
Fastighetsägaren behåller själv de andra två våningarna; och hyr ut.
I hyran ingår inget som helst underhåll efter de första 3 månaderna.
Det som går sönder, spricker, läcker eller sprakar därefter är helt utanför deras ansvar.
Pengar in, ka-tjing!
Ja, herre min skapare...
Blir alldeles matt i pälsen bär jag tänker på det.
Snacka om att de ser om sina hus!
Mitt egna hus då?
Jodå, ryggmassage har min kroppsliga boning erhållit idag, lagom söndagsnöje innan det var dags att premiärtitta på OS och herrstafetten; Heja, heja, HURRA!!!
Ett mycket välbehövligt frisörbesök är inbokat.
På tisdag.
I Norrtälje!!!
Framförallt är det dags att se till min själsliga boning!
Det är mitt mammahjärta som behöver få sitt!
Behöver krama, pussa, beröra, fika, snacka, diskutera, fnissa, umgås & vara med de två finaste tjejer jag vet!
Min Anette ska också få den stora äran att umgås riktigt mycket med mig, andra också för den delen!
Jag ska gå omkring som en 'vanlig Svensson' på gatorna.
Semlor. Räksmörgåsar. Vaniljyoghurt. Leverpastej....
I hela två veckor!
Våningen, f'låt; lägenheten, i Sverige då?
Jodå, ska absolut 'se om' den också.
Ska kolla att vattnet ur kranen smakar lika gott som vanligt.
Som det gjort de senaste 60 åren.
Snacka om medellivslängd!
Här kan du hitta billiga flyg till hela världen! Välj din destination och du får upp en lång lista över förslag för din resa.Nimbu Pani & Kranvatten/ Titti
PS Glöm inte att rösta och att bekräfta din röst via din mejl. 23 februari är sista dagen. TACK!!!
... Svensk invasion i Lilla Tibet...
I norra Delhi, nära Yamuna river, ligger ett område som heter 'Majnu-ka-Tilla'.
Varför heter det just så vill du väl nu omedelbart veta?
Lugn, jag ska genast stilla din nyfikenhet!
Så här är det; 'majnu' betyder 'galen och 'tilla' kan översättas med 'ensam kulle'.
Jaha...?
Historien förtäljer att den iranske sufi-mystikern Abdullah rodde folk över floden, i området kring den ensamma kullen.
Alldeles gratis.
Varför?
Jo, för att helga och hedra den Gud han så högt vördade och älskade slet han oförtröttligt vid årorna..
Folket gav honom öknamnet 'majnu'; galen.
Om nu det berodde på att att dom tyckte han var knäpp som transporterade människor fram och tillbaka utan att ta betalt eller om han blev kallad crazy av någon annan anledning det får vi leva i ovisshet om.
Trist, jag vet, men man får inte alltid svar på alla sina frågor här i livet.
Hur som haver; en vacker dag kom sikhismens upphovsman, den store Guru Nanak, förbi.
Det var den 5 juli.
År 1505.
Guru Nanak blev så fascinerad av Majnu-Abdullah och hans osjälviska, hängivna leverne att han (Nanak) stannade där, vid kullen nära floden, i 3 veckor.
Åren passerade, flera stora sikhledare följde i den förste och störste guruns fotspår. Besökte 'Galningens kulle'.
I slutet av 1700-talet lät så den mäktige Baghel Singh, militär ledare tillika sikh, uppföra ett sikhtempel; Majnu-ka-tila Gurudwara.
Det är en av de äldsta sikh-helgedomarna i Delhi.
All denna historia tack vare att en tok och en klok möttes vid en kulle nära floden.
5 juli, för sisådär 500 år sedan...
Vilken veckodag det var?
Men käre värld, något får du faktiskt ta reda på själv. Jag kan väl inte servera allt på silverfat heller!
Anledningen till att jag skriver allt detta har har dock ingenting med vare sig sufism eller sikhism att göra.
Bara vanligt utbroderande från min sida...
I detta område ligger nämligen 'New Aruna Nagar'.
Även kallad 'Tibetan Refugee Colony'
Ett av flera områden runt om i Indien som uppläts åt alla de tibetaner som flydde sitt hemland, på grund av Kinas ockupation, i slutet av 1950-talet. Då även Dalai Lama gick i exil, till Indien.
Delhi's 'Lilla Tibet' är en annan benämning.
Häromdagen invaderades Lilla Tibet!
Av svenska expat-fruar; 'luxurywifes' av allra bästa kvalité och i frivilig "exil".
Smala, trånga och mörka gränder.
Ett litet torg med två mindre buddhisttempel. Tibetanska flaggor, bönesnurror och uppmaningar till Kina att upphöra med sin ockupation av; och respektera de mänskliga rättigheterna i, Tibet.
Munkar och nudlar...
Små butiker som sålde tibetanskt hantverk; bonader, filtar i alla färger och mönster, vävda av jak-ull, bönesnurror, tingeltangel med buddhistisk innebörd, bilder på Dalai Lama, filmer och sånger från fosterlandet, pärlbroderade smycken och askar...
Allt mycket vackert även om det endast var en jak-filt och en bönesnurra, i miniatyr, som fick följa med hem till Casa Sahlberg.
Samt en superfin termos, förstås!
Av 'bästa' gammeldags sort - sån där med innerhölje av ytterst tunt, silverfärgat glas; som går i miljoner bitar bara man snuddar vid den.
Att användas med silkesvantar på, eller bara som ögonfägnad...
När jag stod där, i Lilla Tibet, och tänkte att allt kändes så oindiskt, så genuint tibetanskt (?) blev jag raskt tillbakaputtad, in i Indien igen!
Ty där stod han, med sin lilla metallväska. Och lilla pinnen...
Herr 'Indisk-öron-petar-specialist. I egen hög person!
Reservbomull, både i väskan och bakom sitt ena öra!
Eftersom jag fotade honom och dessutom bad att få kika ner i väskan blev han övertygad om att jag var extremt sugen på att få mina öron petade.
Erbjöd mig sin allra bästa öronpetning, 'de luxe', komplett med diverse mirakeldroppar av hembryggda dekokter.
Jag var extremt osugen kan jag tala om.
Talade jag om.
Flera gånger!
Han lyssnade dock inte på det örat.
Kanske hade en eller annan tuss smugit sig in i hörselgången...
Till slut gav jag upp...
NOT!!!
Skulle aldrig, aldrig utsätta mig för indisk öronpetning!
Oavsett 'best quality'-rykte, försäkran om yrkesskicklighet eller löfte om omedelbar hörselförbättring.
Nä, det var allt han som till slut fick känna sig besegrad.
Han som fick påbörja jakt på annan kund.
Kanske någon 'majnu' typ vid namn Abdullah...
Förkorta din restid och boka direktflyg Barcelona.Vi höres!
Nimbu Pani/Titti
...streetbusiness, in busy streets...
Indien upphör aldrig att fascinera.
Aldrig!
Finns inte en enda bilresa jag gjort här som varit händelselös eller tråkig.
Bänglig, skumpig och tidskrävande - absolut, snarare regel än undantag.
Tråkig eller sövande - no way!
Räcker dock med en promenad hem från Aravalli Biodiversity Park här i Vasant Vihar...
Är på väg hem från den sedvanliga 8 kilometers promenaden med HBK (Hurt Bulle Klubben).
Jag har ungefär 1km hem.
Går längs Poorvi Marg, förbi E- block Market , svänger vänster.
Befinner mig då på Vasant Marg, som leder fram till Pashmi Marg och 'min' kvartersmarknad; C -block Market .
Ungefär 1000 meter.
Här har jag trampat många gånger..
Ständigt fascinerad och storögd.
Aldrig, aldrig någonsin uttråkad eller oberörd.
Indien, även på denna korta sträcka i mina 'fina &flashiga' hemmakvarter, visar prov på otrolig handlingskraft och vilja/nödvändighet till egenförsörjning.
Med drygt 1,3 miljarder (!) människor och halvknackigt (obefintligt) samhällsstöd vill det ju till att se om sitt hus, dra in pengar till levnadsomkostnaderna för sig och de sina.
Med så ofantligt stor population finns det såklart en marknad för de vardagliga behoven...
Hungrig? Törstig? No problem! Bordsreservation är icke nödvändig på dessa caféer och restauranger. Fullt? Gör inget, 10 meter längre fram finns flera...
Trasiga skor eller punka på cykeln? Kanske bådadera, en sådan otur! Inga bekymmer, ordnas på stubinen, femton meter emellan faciliteterna. Under tiden kan du dricka en chai masala och snicksnacka med barberaren.
Behöver mustaschen anses, polisongerna trimmas eller håller pomadan på att förlora sin glans?
Ingen panik, slå dig ner bara; skomakaren är fortfarande vid din läst och cykel-lagar-mannen har just lokaliserat hålet i däcket.
Kanske behöver hemmet en liten blombukett, kanske behöver det dessutom något lite mer spännande? Lugn, aldrig långt mellan blomsterförsäljare eller massageolje-nasare...
Har tänderna dina blivit gula och missfärgade? Misströsta ej, hjälpen finns på nära håll; även om du är på ditt lastbilschaffisjobb!
Ser din balkong trist och tråkig ut? Har Delhis vintersmog tagit kål på dina terassväxter? Fixas på ett par minuter, hemleverans och uppvärmning ingår. Nyvattnade är dom också!
Behov av ballonger, fållning av byxor eller reservnycklar?
Just a minute!
Samtliga utan lokal eller kassaapparat...
Allt detta, alla dessa 'småföretagare'.
På en sträcka av tusen meter!
Fascinerande, eller hur?!
Sverige då?
Jo, vars; i kära gamla Norrtälje har vi ju 'Korv-Leones' nere på Stora torget. Säljer drycker också.
"En kokt med bröd, åsså en Pucko, tack..."
Samt grönsaks-och jordgubbsförsäljning.
När det är säsong.
Vi har också frisersalonger, i parti och minut; väntetid uppemot 1vecka.
Sko-och cykelverkstäder (verkstad); samma visa.
Fina, härliga blomsterbutiker; ingen väntetid, hurra!
Handelsträdgårdar och 'Blomsterland' - dock tveksamt om hemleverans och uppvärmning ingår, mycket tveksamt...
Caféer och restauranger -ja ja mensan; kanske finns det lediga bord...
Massageolje och tandblekningspulver då? Absolut, den som söker finner nog det också. Med snygg etikett och innehållsförteckning.
Samtliga i lokal och med kassa apparat.
Fast du kan aldrig finna allt detta inom en kilometers radie.
Finns inte en chans.
Till Stora Torget i Norrtälje är det, hemifrån Casa Sahlberg Sverige, 2 km.
Och inte ett jota händer på vägen dit.
Det är ju också fascinerande.
På sitt sätt.
Inte så "storögt" dock...
Det trafikerar många billiga flyg till Göteborg - boka en plats till dig själv!Nimbu Pani på er, önskar en storögd Titti
...NU GÄLLER DET!...
Tack vare DIG är jag i final i Travel Blogs Award 2013!
För att just DU klickade in dig på länken nedan och nominerade mig.
TACK!
Tack vare dig har jag nu chansen att VINNA!
Vinna, förutom den stora äran, en bokutgivning om mitt inspirerande, irriterande, fantastiska och kontrastfyllda liv som medföljande "lyxfru" i Indien.
För att vinna behövs många röster.
DIN RÖST!
Så, klicka på länken nedan.
Välj kategori "BO & LEVA UTOMLANDS".
Välj "Indien Enligt Titti".
Fyll i din mejladress.
Klicka på "Rösta".
Gå sedan in på din mejl och bekräfta din röstning genom att klicka på länken du fått.
Klart!
Plättlätt!
6 enkla steg för dig, som är väldigt betydelsefulla för mig!
Gör det nu!
("Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag"- väldigt svenskt och väldigt oindiskt ordspråk...)
Jag blir dessutom extra glad och tacksam om du får din partner, granne, bästis, arbetskamrat, kompis, son, dotter samt personalen i kassan på t ex ICA att göra detsamma...
Det är tävling, flest röster vinner!
Nimbu Pani & TACK hälsar eder egna lilla "lyxfru" i Indialand.
Med billiga flygbiljetter i handen får du mer pengar över till semestern - vi har superfina erbjudanden!...working hard...
Det har precis varit stor mässa här i Delhi.
Eller, ja inte i Delhi utan i Faridabad som ligger i granndelstaten Haryana. Sedvanliga tjugo minuters bilfärd från Vasant Vihar. Gånger 2. Enkel väg.
Men inte bara det...
Det ingår även 'cultural performances' här och var, läskiga 'ap-människor', möte med herr & fru Surajkund, trötta/uttråkade vaktparadspojkar samt 'beridna högvakten'...
Ja, det är blommor, vimplar, strutar, majskolvar, brödlimpor och färggranna band; från träd, i träd, runt omkring träd...
Men, tänker nu vän av ordning, hon skriver om en marknad; vad säljs då?
Officiellt är det en massage-mojäng.
Militär sådan; 'Defexpo 2014'.
Kontorsarbetarna - dom vi medföljande har att tacka för att vi getts möjligheten och förmånen att vara just det; medföljande/ housewifes(men)/residential managers/ luxurywifes - har haft långa arbetsdagar, med många intryck, 'demos', möten och diskussioner.
Hard work helt enkelt.
Men - det har vi också!
Det har precis varit stor mässa här i Delhi.
Av hantverkstyp; Suraj Kund Crafts Mela 2014.
Eller, ja inte mässa direkt utan marknad.
Same, same. But different.
Inte desto mindre; hard work!
Skillnade är hårfin men existerande.
De säljer.
Vi köper.
De 'tvingas' klä sig i kostym, med slips och hela köret.
(Mr Spirit; slipshataren personifierad, har en sk 'Nehru'- kostym. Slaglös. Till den ska man inte ha slips. Smart kille!)
Vi nödgas ikläda oss en smärre expeditionsutrustning, utifrån en mental checklista som är ganska så diger, I tell you!
* Väska - med axelrem, bäres tvärsöver bröstkorgen, och ordentlig stängningsanordning. Väsktjuvssäkert.
*Väskinnehåll - förutom det självklara i form av nycklar, mobil och plånbok (laddad!!) även vattenflaska, något blodsockerhöjande, handsprit och myggmedel samt diverse andra 'bra-att-ha'saker såsom måttband, pappersnäsdukar, penna, cerat, gamla kvitton och solglasögon.
*Sjal - mot svett, damm och otrevliga lukter.
*Skor - bekväma (men snygga!), skruttiga (men snygga..), icke skavsårsframkallande samt damm-och lertåliga....
Det är annat det än att simpelt hoppa i en kostym och putsa skorna.
Inträdet till Surajkund betingar hela 70 rupees; 7 kronor.
För det får man, förutom biljetten, även äran att gå igenom en säkerhetskontroll, få väskan undersökt (man öppnar den, den kvinnliga vakten kastar ett getöga ner i röran; klart). Man blir också tafsad lite på; bakom ett skynke och av likaledes kvinnlig vakt. Man känner sig trygg (?) i vetskapen att det står en k-pist beväpnad yngling vid in/utgången...
På köpet får man också decibelstinn högtalarmusik, trumvirvlar och musikmaskinsskrål.
Det ingår även 'cultural performances' här och var, läskiga 'ap-människor', möte med herr & fru Surajkund, trötta/uttråkade vaktparadspojkar samt 'beridna högvakten'...
Ja, det är blommor, vimplar, strutar, majskolvar, brödlimpor och färggranna band; från träd, i träd, runt omkring träd...
Men, tänker nu vän av ordning, hon skriver om en marknad; vad säljs då?
Skulle precis komma till det.
Enkelt uttryckt; allt!
Skor, smycken, överkast, sjalar, figurer, väggdekorationer, paraplyer/ parasoller, konstgjorda blomster, porslin...
Till exempel kan man spetsa in sig på en tekanna.
Peka på den och fråga efter priset.
Tycka att 120 riksdaler ändå är lite väl mycket.
Inleda en prutningsdiskussion.
Bestämma sig för att 800 rupees är maxpris.
Benhårt hålla fast vid det.
Inte vika en tum när försäljaren i ett sista desperat försök sänker priset till 900 'ruppar'.
Vinna fighten.
Känna sig nöjd.
Betala de 80 kronorna.
Bara för att upptäcka att det, tydligen; surprise, är en hel teservis man köpt.
Koppar, assietter, sockerskål och mjölkkanna.
För 6 personer.
Plus tekanna!
(Förmånligt styckpris; 6 spänn/servisdel...)
Blir nog snart 'afternoon Tea' hemma hos den lyckliga teservis-ägarinnan.
Dagens prutardrottning; Maria E; Mölle!
Vad shoppade då jag?
I princip ingenting.
I princip alltså...
Hittade inget som kändes livsnödvändigt att äga.
Förutom (bland annat..) den här lilla grunkan;
Officiellt är det en massage-mojäng.
Officiellt inhandlad för att användas på maken.
För om jag nu var utpumpad efter 4 timmar på Surajkund och i stort behov av massage, vila och soffrekreation kan jag knappt föreställa mig hur utmattad och slutkörd han och de andra kontorsarbetarna måtte vara; efter 4 dagar och uppemot 60 timmar på Defexpo.
Inofficiellt är det en kruskavel, till mitt knäckebrödsbak.
Ty sådan är hon, eder egna lilla lyxfru i Indialand; inte bara godhjärtad, osjälvisk och omhändertagande utan även en 'out of the Box' tänkare och anhängare av 'multi purpose'filosofin...
Lovar dock att diska den mellan massage och krusning.
Om jag orkar.
Vilket jag säkerligen gör om jag först får stärka mig med en...
Nimbu Pani/Tittilina
...blivande affärsutvecklare...
..."Riiing, riiing".
Telefonen ringde igår eftermiddag.
Nä, så var det ju inte, inte så tråkigt och slätstruket.
Jag börjar om...
"KÄNN INGEN SORG, FÖR MIG I GÖTEBORG...",
Så lät det ju!
Högt och ljudligt i Casa Sahlberg.
Ty det är numera Håkan Hellström som förkunnar att någon vill komma i kontakt med undertecknad.
Jag blir lika glad varje gång!
Både av att bli ringd och av 'Håkis' fantastiska röst och 'superbraiga' låt.
Ofta väntar jag med att svara, bara för att få sjunga med en stump.
Skärmen förkunnade 'RO System Filterbyte'.
Det är inte ett namn ifall ni undrar hur konstifika namn folk egentligen kan ha här i Indien...
'RO System...' innebär att det är Naresh som ringer.
Naresh som driver ett företag vars huvudsakliga sysselsättning går ut på att åka hem till folk och och byta filter i deras 'Reversed Osmosis'-apparater.
Den mackapär som genom ett sinnrikt system gör det indiska bakterie-och amöbastinna kranvattnet tjänligt som tandborstnings-, kaffekoknings- och matlagningsvatten.
Naresh, kommer ni ihåg honom?
Det var ju han som höll på att trilla baklänges när han vid senaste filterbytet, för sisådär tre månader sedan, fick höra att jag har barn som bägge passerat 20-års strecket...
Naresh, som ansåg att jag var "a good Nature and very well maintained".
Honom kommer i varje fall jag aldrig att glömma!
Min bästa indiska vän, det är Naresh det!
Behöver du friska upp minnet så finns inlägget här på bloggen!
Herre jösses, vad bra jag är på att brodera ut texten!
Blir lite imponerad av mig själv, och av alla dessa bokstäver som bara skvätter ut via pekfingervalsen...
"Hello, Naresh" svarade jag (efter att ha sjungit några strofer tillsammans med Håkan; Håkan&Titti, vilken duo..).
"Hello, maam, I am Naresh, you remember?"
Klart jag gjorde!
"Maam, filterchange, three month".
Jaså, jaha, det kunde nog vara dags igen, höll med om det.
"So, okey Naresh, can you come on monday?"
Klockan var nämligen närmare halv fem om eftermiddagen och så dags är lyxfruar i Indien ganska så trötta och nöjda med dagens insatser och, mer eller mindre, exotiska strapatser.
Därför tyckte jag att måndagen lät som ett bra förslag, som en ypperlig ide'.
('Skjut gärna upp till morgondagen, det som kan göras idag'; ett välkänt indiskt ordspråk. På bästa indiska manér betyder naturligtvis 'morgondagen' inte nödvändigtvis ordagrant 'i morgon' utan en mer obestämd form av morgondag)
Back to the story;
"Maam, I am in Vasant Vihar, I come your home this afternoon?"
Här suckade jag lite, inombords men svarade att det naturligtvis gick alldeles utmärkt, lika bra att få det överstökat.
Om 15 minuter skulle han komma.
Vilket han också gjorde!
"Good afternoon, maam, I am Naresh."
Sa just Naresh, med glädjestrålande ögon och brett leende.
Vilket naturligtvis gjorde mig på synnerligen gott humör.
Håkan och Naresh, inom loppet av en kvart, klart man blir glad!
Han skred till verket; skruvade och vred, bad om hink och trasa, fixade och grejade under diskbänken.
Trollade fram både skruvmejsel, rörtång och fyra nya filter (rörformade, 25 cm långa) ur sin magiska ryggsäck.
Jag hängde i köket, vi småpratade lite.
Det vill säga; Naresh ställde frågor på sin knackiga, prepositionsfria engelska och jag levererade svar; så enkelt, omskrivningsfritt och lättförståeligt jag bara kunde.
"Maam, what you work?"
Ja-a, eftersom jag betvivlade att han skulle koppla det roliga med att svara 'residential manager' eller förstå ironin i 'luxurywife' så fick det bli 'housewife'.
"Maam, what your husband working?"
Well, in defence, military equipment...
"Maam, in my home I have empty basement, I want to start New business."
Jaha, okej- interesting, what kind of business?
"Maam, I want you decide my business!"
???
Jo, ser ni; tack vare min goda natur, och mitt (väldigt) välbevarade jag ville alltså Naresh att jag skulle hjälpa honom att komma på en bra affärsidé för hans nya 'basement business'...
Efter att jag lyckats få mitt förstummade och förvånade anlete att återgå till ett mer neutralt och vänligt intresserat ansiktsuttryck lovade jag att 'do some thinking.'
Därefter undrade han varför vi inte besökt honom och hans familj under Diwalihögtiden, när våra barn var på besök; han hade ju faktiskt bjudit in oss...
Ja, varför... Försökte förklara att vi varit på resa och att vi, being Swedish people, behöver en lite mer formell inbjudan, lite mer preciserad...
"Yes, yes, no problem" blev svaret på min luddiga ursäkt
"When you can come my home, when you can see my empty basement?"
Nja, nu var det ju så att jag precis stod i begrepp att resa till Sverige. En hel månad, faktiskt, skulle jag vara borta. In Sweden. Faktiskt. Redan på måndag dessutom.
Sa jag och korsade fingrarna, i smyg bakom ryggen.
För då är ju det man hasplar ur sig inte ljug. Mer som en vit lögn.
Kände bara att jag, där och då, inte riktigt orkade lova i väg mig till någons tomma källare för att kläcka goda affärsidéer.
(Skjut gärna upp till "morgondagen"...)
"No problem, no problem, you come later."
Vid det här laget var filtrens bytta och endast betalningen återstod.
Hela 1300 ville han ha.
Rupees alltså.
130 riksdaler, häpp!
I min plånbok fanns endast tre stycken 500-sedlar.
"Oh, maam, sorry no change"
" It's okey, you can keep the rest."
Jag stod alltså i begrepp att efterskänka hela tjugo kronor.
Kom inte på fråga!
Förra gången hade jag, tydligen, lämnat hela tio kronor i dricks!
Detta kunde Naresh på inga villkor ta emot!
Däremot ville han ge mig 300 rupees i rabatt och alltså bara ta 1000 rupees för filterbytet.
"I come your house, i am very happy!"
Kom inte på fråga!
Under inga omständigheter kunde jag tänka mig att gå med på det, oavsett hur glad och lycklig jag fick honom att känna sig!
Vi blev nästan lite osams där vi stod i köket och dividerade...
"Köp godis till dina barn för slanten, köp 'sweets' till din fru!"
"You must speak to my wife!"
Sa Naresh och halade upp sin mobiltelefon ur fickan och ringde hem till frugan!
Smattrade ur sig en lång harang på hindi, jag uppfattade bara; 'hundra rupees'...'tvåhundra rupees'...
Sedan räckte han över luren till mig!
"Namaste madam" sa jag med mitt allra bästa uttal.
Som tur var så pratade hon engelska, riktigt bra dessutom.
Med prepositioner.
Hon tackade alldeles översvallande och jag kontrade med "My pleasure, no problem."
Slutade med att jag, återigen, blev välkomnad till deras hem eftersom jag var "a very good friend of Naresh."
Absolut svarade jag och tillade lite käckt och för att sätta nivån på (det eventuella) besöket "then we can have some chai (the)."
"Oh, yes, and I will also prepare food!"
Under ömsesidiga vänskapsbetygelser tog vi så farväl av varandra; frun, Naresh och jag.
Han önskade mig lycklig resa och jag, ja jag tackade så mycket samtidigt som jag åter korsade fingrarna bakom ryggen.
För då förvandlas ju ljuget till en vit lögn. Räknas liksom inte.
Fast lite sugen på att avlägga visit är jag allt.
Bara jag slipper kläcka affärsidéer.
Och äta vrålstark, korianderstinn mat.
En kopp chai duger gott.
Just nu skulle det dock smaka allra bäst med en...
Nimbu Pani/ Tittilina
...Häng me' till Khan Market...
Alldeles häromdagen styrde vi kosan till Delhis kanske mest fashionabla shoppingområde.
Är det något Casa Sahlberg absolut inte behöver fler utav så är det just sådana.
Dessa ljusstakar har jag (ännu) inte...
Underbart vackra, färgstarka (väldigt indiska) kuddfodral...
Åååh, vill ha! Alltihop.
Har även en genetisk historia i mig vad beträffar muggar.
Så vackert att jag blir alldeles kollrig...
För att man skall känna sig trygg och säker när man spatserar omkring och köper ljuslyktor till halva priset och drömmer om hemliga realisationer jobbar det vakter på Khan Market, med 'elefantbössan' i högsta hugg.
Ungefär lika tryggt och säkert som att bli vaktad av en riddarrustning.
Men kanske har just den här jycken gjort en klassresa, gått från hårt arbetande, soptunneletande byracka och på något sätt stigit i de benhårda indiska hierarkierna för att slutligen landa in utanför en mataffär på Khan Market?
Har man inga ljus att stoppa i sina lyktor kan man ju alltid använda dem som vaser; blommor är billigt som tusan.
I och med detta var alla vi 'lyxfruar' nöjda med dagens insats för att stärka den indiska ekonomin och längtade till hemmens lugna vrår.
Nimbu Pani/ Tittilina
Mina damer och herrar, låt mig få presentera...
Khan Market!
Jag vet, ser inte mycket ut för världen; trångt och stökigt; med hus som ser mer eller mindre krigsskadade ut och eldragningar som skulle får vilken svensk elektriker som helst att slita sitt hår och inte tro sina ögon!
Men, kära vänner, som vi alla vet så är det ju insidan som räknas.
Det yttre betyder noll och intet...
Khan Market är ett ypperligt bevis på detta!
Som ett u löper mitten -'gatan' mellan alla de ihopbyggda huskroppar som utgör vimmelplats för Delhis mer välbeställda invånare.
Samt för oss expats; blotta stämpeln 'expat' (utseende, klädsel, tungomål) gör att vi, på något outgrundligt men självklart sätt, 'platsar'...
Hur som haver, om man bortser från det skamfilade yttre så finns det mycket vackert på Khan Market.
Mycket gott också för den delen.
Vi började med lunch, ty som av en händelse hade ingen av oss ätit sedan frukost och klockan var efter mitt på dagen; den intogs på en mysig restaurang som heter 'Side wok'.
Rekommenderas om du har vägarna förbi...
Mätta och belåtna gick vi tvärs över mittengatan, in på 'Renovation Factory'
Hade vi inte tur, så säg!
Visade sig att dom hade 'move sale' vilket innebar 50 % på massor av varor...
Jag hade sedan länge gått och spetsat in mig på ett Buddha-huvud, glaserat i turkost vackert slitet och lagom krackelerat porslin.
Från just denna butik.
Endast snålheten och mitt ekonomiska sinnelag hade hindrat mig från att slå till vid tidigare besök.
Men nu så!
Femtio procent, det är väl att vara ekonomisk?!
Tyvärr så var det tydligen inte bara jag som suktat efter efter att få in lite turkos buddhistisk visdom i hemmet...
Slut. Finito.
Så kan det gå när man har bra smak och väntar för länge.
Nåväl, det fanns ju annat att lägga ögonen på.
Ljuslyktor, till exempel.
Är det något Casa Sahlberg absolut inte behöver fler utav så är det just sådana.
Ljuslyktor alltså.
Denna fisk köpte jag, inte!
Även om jag är av den uppfattningen att just ljuslyktor, det kan man aldrig få för många av.
(Mr Spirit hävdar att det i detta fall handlar om ren och skär genetik; både Loppan och Filifjonkan har ärvt den genen; går i rakt nedstigande led, från mor till döttrar. Eller så är det hjärntvätt, vad vet jag..).
Eftersom jag inte hunnit gå kursen i gen-manipulering så var det ju absolut inte mitt fel att det liksom slank ned 3 stycken i en kasse...
Men visst är den cool?
Konstigt nog är jag redan stolt och lycklig innehavare till just dessa två som så vackra och vita hängde i skyltfönstret...
Undrar om jag inte har en liten fisk-gen i mig också...
Tål att tänkas på.
Fast, uppenbarligen, inte för länge.
På Khan Market finns en av mina absoluta favoritaffärer.
"Good Earth".
Bara namnet gör att man blir lite förälskad.
Dessutom har butiken ett liksom 'välgörenhets-klingande' namn.
"God Jord", visst håller ni med mig?!
Känns nästan som att man gör nytta genom att införskaffa någon liten grej därifrån.
En ljuslykta till exempel..
Dessa ljusstakar har jag (ännu) inte...Underbart vackra, färgstarka (väldigt indiska) kuddfodral...(Så även bästa döttrarna; Sic, genetik!)
Ståndaktig och förståndig 'husefru' som jag, för det mesta, är nöjde jag mig med att sukta och längta...
Fast inte helt utan baktanke ska erkännas.
Det är nämligen rea/sale på gång även här!
Inte för att Good Earth ska flytta utan bara deras årliga utförsäljning.
När?
Ja, se det var hemligt. Höljt i dunkel.
Oavsett hur man ställde frågan så log bara personalen outgrundligt, vickade i sidled på sina indiska huvuden och svarade; "Soon, maam, soon".
Bara att bida sin tid och hoppas att man på något sätt lyckas luska ut när det skall fyndas, i välgörande syfte naturligtvis.
För att man skall känna sig trygg och säker när man spatserar omkring och köper ljuslyktor till halva priset och drömmer om hemliga realisationer jobbar det vakter på Khan Market, med 'elefantbössan' i högsta hugg.Känns ju bra.
Även om bägge piporna är igenpluggade.
Ungefär lika tryggt och säkert som att bli vaktad av en riddarrustning.
Fast det kanske mest är i avskräckande syfte; tjuvar och rånare göre sig icke besvär...
"Be ware of the knight..."
Om nu detta ställe frekventeras av den välmående indiska överklassen (minus vakterna och de som jobbar i affärerna, caféerna och på restaurangerna...) så kan jag berätta att här hittar man också 'creme de la creme' av Delhis gatuhundar.
Sällan (=aldrig) skådat så välmående, trötta och övergödda vovvar någon annan stans på den indiska subkontinenten...
Vad vet jag, man ska ju inte döma hunden efter håren.
Blomsterförsäljare hittar man i nästan varenda gathörn och för en svensk 50-lapp får man en redigt stor bukett.
Det ville jag inte ha denna gång utan nu var det dags för dagens sista inköp; värmeljus!
Den lilla, lilla butik som i december innehöll miljoner gräsliga julprydnader samt bra värmeljus hade nu återgått till sitt normaltillstånd.
Vilket betyder triljontals små hinduiska gudabilder i mässing, armband med chakra-balanserande egenskaper, rökelser, bjällror och tagetesgirlanger.
Samt (som någon slags ständig och beständig kärningrediens i deras affärside) bra värmeljus.
I och med detta var alla vi 'lyxfruar' nöjda med dagens insats för att stärka den indiska ekonomin och längtade till hemmens lugna vrår.
Mätt och med, för tillfället, tillgodosedda genetiska behov gled dagsljuset över i kvällsmörker.
När Mr Spirit kom hem möttes han av en glad fru.
Och flertalet tända ljuslyktor.
Tänt var'e här!
...200 meter, åt höger...
Ibland är man (=jag) lite trött på Indien.
Tycker att expat-livet visserligen är lyxigt, men också bängligt, bökigt och väldigt långt ifrån ICA, IKEA, H&M och Statoil.
Långt ifrån Allemansrätt och skogspromenader...
Vardagen är knöligare här i Indien helt enkelt.
Ledigare, lyxigare, men knöligare.
Långt ifrån döttrar, arbetskamrater och Sverige-vänner.
Men hjälp kanske ni tänker nu; hur är det fatt?
"Du som är ledig hela dagarna, har maid, chaufför och till och med soppåsehämtare; skärpning!
Skall nu det här bli ett deprimerande, gnälligt och självömkande inlägg??
Nä, tänk för att det inte skall det!
Ibland blir man (=jag; och Mr Spirit) nämligen extra glad i Indien!!
En entimmes promenad, tillsammans med maken, kan få en på så himla gott humör!
Vi klev ut genom grinden och gick åt höger istället för, som vanligen, åt vänster.
Åt vänster breder Vasant Vihar ut sig; med fina hus, gigantiska lägenheter, vaktkurer (innehållande underbetalda, uniformerade, understimulerade och icke engelsktalande vakter), stora bilar och chaufförer 'en masse'.
Åt höger, däremot; 200 meter bort, kliver man in i mer genuint territorium. Vasant Enclave.
Trång, oflashigt, vaktlöst, vardagligt och alldeles, alldeles...
underbart!
Inte många som har maid, chaufför eller 'garbage-man' där inte.
Däremot, förmodligen, en hel del som är något av dessa yrkeskategorier.
Solen sken, himlen var blå (äntligen!) och det sjöd av liv och rörelse på de trånga gatorna och i gränderna!
Män, kvinnor och barn, i alla åldrar.
"Good afternoon", "Hello" och "Namaste" i parti och minut!
Vänlig nyfikenhet blandad med förstulna blickar och positivt 'ointresse' för de två 'goras' som spankulerade omkring i deras söndags-göromål.
Grönsaksförsäljare, fiskmånglare, matlagare och armeringsjärns-böjare blandat med tempel, getter, grisar och frukthandlare...
Kändes som att gå omkring mitt inne i en film.
En film om fascinerande, inspirerande och kontrastfyllda Indien!
En film att bli glad utav!
Färgstarkt och betong-grått, skräpigt och rensopat, kaos och organisation; allt på en gång, i en salig blandning!
Incredible India, helt enkelt.
Bara 200 meter bort.
Åt höger.
Nimbu Pani/Titti
Kika in hos oss och leta efter hotell till din semesterresa - vi har massor att erbjuda dig!...Nature Bazaar presents...
Såg den här annonsen i vår dagliga tidning; "The Times' Of India" häromdagen.
Tja, varför inte?
Lät ju väldigt spännande att få beskåda vad 50 innovativa indiska designers hade att komma med!
Dessutom en 'delicious food court' och 'cultural performances too', dagen var räddad. Utflykten spikad.
Sju stycken sköna 'luxurywifes' av bästa kvalité fördelade sig i fyra chaufförsbestyckade bilar och for iväg.
Nature Bazaar ligger ungefär 20 minuters bilresa från Vasant Vihar; som så mycket annat; märkligt, men sant.
Lite undanskymt, nedanför ett hinduiskt tempel. När du snirklat dig genom Vasant Kunj och fram till korsande MG Road (Mehrauli-Gurgaon Road) tar du till vänster. Förbi bambustege-försäljarna; efter några hundra meter är det dags för en u-sväng och sedan nästan lika många hundra metrar tillbaks, då svänger du upp till vänster; framme!
Tjugo rupees kostar inträdet...
Möjligen, troligen, är detta en designer-assistent som per cykel levererar dagens sjalutbud...
Kanske den här 'designerns' assistent rentav...
Nature Bazaar är ett litet, lugnt och rofyllt, ställe där man kan flanera ostörd omkring och titta och pilla på allsköns, mer eller mindre vackra och behövliga, saker...
Sjalar i vackra färger; bomull, silke, kashmere, ull och olika blandningar däremellan...
Smycken; örhängen, halsband, armband. Gjorda i alla material man kan tänka sig; metall, halvädelstenar, tyg; till och med papper...
Mobiler med elefanter, trollsländor, fiskar... I klara färger och guldbroderier.
Vårens första penséer, för mig är det så mycket Sverige, vi samtliga 'oh'ade och 'ah'ade vid åsynen av dessa. En släng av hemlängtan infann sig, i alla fall hos mig...
Till salu, fast jag skulle vilja veta vilken indisk designer som hävdar sig ha 'uppfunnit' och formgivit just dessa...
Utanför; en lastbil med allehanda grönt och skönt, kanske är det träkrukorna som är designerns verk; tycker mig dock ha sett dem förut; på Blomsterlandet, Plantagen, Jysk... Men vad vet väl jag..?
Vi spenderade några timmar därinne, såg dessvärre inte röken av några 'Cultural Performances'.
Kanske var vi för tidiga, kanske uppträdde de först efter att ha fått lunch på 'Delicious Food Court'en...
Den delikata delen hoppade vi dock över, för denna dag var ingen av oss sugen på indiskt till lunch..
Man shoppade direkt från försäljaren, betalade och fick, i bästa fall, ett kvitto samt sina saker med sig på en gång.
Ändå var man tvungen att visa upp sina införskaffade varor plus kvittot för en 'Herr Indisk Påse-och Kvittokontrollant' vid utgången.
Ingen aning om varför, men man behöver ju inte veta allt här i världen.
Lättare att 'go with the flow' än att ifrågasätta...
Själv fick jag inget kvitto på det enda jag handlade.
Men det gjorde inget; som av en händelse var det (ännu) en sjal som fick följa med eder egna lilla luxurywife i Indialand hem, från Nature Bazaar, och den virade jag runt halsen med detsamma; följaktligen
undgick den upptäckt och kvittogranskning...
undgick den upptäckt och kvittogranskning...
Man är ju lite 'wild and crazy' ibland!
Till skillnad mot de 50 designerna måste jag ändå tycka.
Tyvärr kändes inte sjalar, smycken, hängmobiler eller blocktryckta kuddfodral sådär väldans uppfinningsrikt eller innovativt...
Fast det förstås, jag och mina svenska ögon kan ju ha missat någon subtil detalj i färgsammansättning eller mönster.
Har hänt förr, kommer säkerligen ske igen.
Trevlig dag, trevlig utflykt, trevligt sällskap; och det var ju ändå det viktigaste!
Kära, söta du; Om du gillar det jag skriver, klicka väldans gärna på länken nedan för att nominera mig (Om du inte redan gjort det..)!
Bloggnamn: Indienenligttitti .
Bloggadress/URLadress: http:// indienenligttitti.blogg.se
Kategori: " Bo & Leva utomlands", mörkgrön logga!
Behöver du ett billigt hotell Göteborg till din weekend?Nimbu Pani/Titti
