...litterärt samkväm, jo jag tackar...
Det är inte bara shopping, manikyrer och luncher som står på er lyxfrus agenda.
Lite ordning är det förstås.
Vi vill ha variation; klassiker, biografier, romaner, deckare samt någon per termin med Indienanknytning.
Verkligen inte!
En gång i månaden är det litterärt samkväm som gäller.
Svenska Bokklubben i Delhi har möte!
Med strikta regler, klädkod och noggrant (stavas det verkligen så??) upplagda recensioner och diskussioner kring det alster som måste ha lästs för att få delta... Not :)!!!
Bara väldans trevligt, mysigt, avslappnat, intressant och välsmakande!
Vi turas om att vara värdinnor; vissa av oss har turats fler gånger än andra ;), vilket betyder att man ordnar med mat och dryck samt upplåter sitt vardagsrum åt en skara snygga svenska expat-ladies i sina allra bästa år.
Lite ordning är det förstås.
Månadens bok diskuteras faktiskt varje gång.
Olika länge beroende på vilket intresse den uppväckte.
Beroende på vilka tankekedjor och loopar som skapas; börjar med bokens innehåll och slutar i andra änden av spektrat.
Fascinerande.
Jag älskar böcker. Och ord.
Böckerna röstas fram på april-eller majmötet, så har man sommaren på sig att införskaffa eller 'tjuvläsa'.
'Ordföranden; Sammankallande, inhämtar och förmedlar förslag, håller i omröstningen och schemat.
Tar en kvart, per år, ungefär ;)!
Det är absolut inget tvång att ha behövt läst boken för att komma på mötet; sådana dumheter sysslar vi inte med i SvebiD!
Vi har varit alltifrån att alla plöjt igenom alstret till att endast en hade hunnit/orkat/haft möjlighet.
Gissa om jag fick mycket air-time just den gången!
Jag som älskar att läsa och som, på något sätt, alltid hittar tid till det har haft en enorm behållning av av SvebiD!
Hade läst precis lika mycket och lika många böcker även om klubben inte fanns men kanske inte just de böckerna!
Vi vill ha variation; klassiker, biografier, romaner, deckare samt någon per termin med Indienanknytning.
Några av mina personliga favoriter, genom åren; böcker jag kanske aldrig läst om inte SvebiD funnits;
'A princess remembers', Gayatri Devi.
'A fine balance', Rohinton Mistry.
'City of Djinns', William Dalrymple.
'The white tiger', Aravind Adiga.
Japp, har läst samtliga på engelska!
Läser mycket på engelska.
Nästan utan att reflektera.
Okej, kan, naturligtvis, inte alla ord, men sammanhanget mina vänner, sammanhanget; det funkar!
Det är coolt.
Tycker jag.
'The white tiger' finns för övrigt på svenska. Heter då, logiskt nog, 'Den vita tigern' :)!
Den är lika bra oavsett språk.
Läste den första gången innan vi flyttade hit.
Innan vi hade chaufför.
Innan vår vardag var en indisk sådan.
Tyckte då att det var en skojsig, kul och annorlunda bok; om något jag inte hade den minsta inblick i.
Efter nästan ett år i Häjkon-Bäjkonland hamnade den åter i mina händer.
Så sorglig, orättvis, kränkande, förnedrande och hierarkisk.
Läste med så helt andra glasögon; ena glaset fortfarande svenskt, det andra med indisk slipning...
Nu sist var det Kristian Gidlunds bok 'I kroppen min'.
En av de allra vackraste, starkaste, sorgligaste och modigaste böcker jag någonsin läst.
Efter lite inledande 'small talk' och uppdateringar bland de som inte ses så ofta började vi prata om Kristians bok.
Resten av kvällens samtalsämne var givet.
Gick helt enkelt inte att lämna eller byta mot något annat...
Alla hade en, ofta flera, personliga anknytningar kring denna förhatliga sjukdom.
FUCK YOU, CANCER!!!!!!!!!!!!!
Att vi dessutom inte var fler än 9 gjorde att alla, som ville, fick komma till tals, att alla hördes, att alla hörde.
Fint.
Absolut en av dom allra bästa träffarna jag varit på; varmt, personligt, känslosamt, lyhört och berikande.
Du ser, Kristian, dina ord verkar och påverkar.
Värker.
För eder egna lilla luxurywife i Indialand återstår nu bara två SvebiD-möten innan sanden i det indiska timglaset runnit igenom.
Det är då högst naturligt om jag har en stilla undran, en enkel fråga;
Finns det en Svenska Bokklubben i Adelaide; Svebia???
Om inte, gissa om jag kommer få airtime i min egna lilla en-manna-klubb?!
(Kanske kan bjuda in Mr Spirit; här i Indien betalar vi ju 500 rs till värdinnan, per person och möte, för mat&dryck. Samma gäller för dig då, Micke. Fast i australiensiska dollar så klart! Går du med på det så blir det nog möte varje vecka. Lovar att bjuda på något gott;)!)
Tror bestämt första boken måste handla om spindlar och ormar. Bilderbok med telefonnummer, i fet röd stil, till infångare, bortforslare, psykolog, KBT-terapeut och resebyrå...
Eller kanske...IKEA-katalogen.
Vänta lite.... Den behövs ju inte i Adelaide; det stora blå-gula templet finns ju där.
IRL.
Nimbu Pani/ Titti
...sjunger på sista versen...
Mars månad är som gjord för att ha terassparty.
Om man bor i New Delhi.
Om man har en terass.
Det gör vi!
Det har vi!
Efter två timmars städning där uppe; ja ja mensan, det fixade ma'am alldeles på egen hand; sopandes, skurandes, golvskrapandes, släpandes och avtorkandes, konstaterar jag att dagens 'Boot-Camp' är avklarad.
Att det ser riktigt...hyfsat ut.
Delhivädret är inte nådigt vill jag lova.
Ökensand, kyla, värme, störtregn och piskande vindar har verkligen härjat sedan senaste partyt.
Krukor har slagits sönder, bambuskydd ligger i spillror, damm, sand och allsköns 'växtskräp' i drivor...
Terassmöblerna, dom fina i tjock bambu, sjunger på absolut sista versen...
Men ett antal veckor till får dom allt hålla !
Senaste kalaset då?
Tredje november, alltså nästan fem månader sedan, var det.
Då slog vi två flugor i en smäll och firade både Hanna-Loppans 24-årsdag och Diwali.
Nu är det dags igen.
Inte för födelsedag och inte för Diwali men för samkväm på vår takterass!
Med goda vänner, grillning, drycker och musik!
Eftersom jag är en luxurywife-light och Mr Spirit en tämligen okomplicerad man så får gästerna ta med det dom vill lägga på grillen samt något drickbart.
Inte så himla 'pretto' med andra ord.
Umgänget är huvudsaken!
Fast en del att fixa med är det ju :)!
Fördrink, snacks, sallad och bea-sås a la Mr Spirit; världsgodast!
I hela världen!
Bara kul och jag har ju all tid i världen, fast knappt en minut över...
Förutom en del bärande av tallrikar, glas, bestick, ljus och myggspiraler är det lite kökstjänstgöring som gäller.
Samt några telefonsamtal.
1. Is-mannen; med 15 minuters varsel kommer det leverans av is att fylla kyllådan med. Kalla drycker i den varma indiska natten, det är grejer det!
2. Vin-mannen; Vin-Gupta; inte vet jag hur eller varifrån han får tag på vinerna. Bara att han några timmar efter samtalet dyker upp i dörren med goda, importerade viner.
För 650 rs flaskan!
Billigare än på indiska 'systembolaget', Wine and Beer Shop.
Billigare, och framförallt godare, än de i det närmaste odrickbara indiska druv-hopkoken!
Förmodligen ligger där en hund begraven, men det är så många hundar begravna överallt i Häjkon-Bäjkonland att man inte längre riktigt orkar bry sig.
Svensk etik och moral är inte direkt kompatibla med de indiska dito...
3. Partymöbel-mannen; för några svenska hundralappar får man hem stolar och bord, som ser ut att knappt hålla ihop, uppburna på terassen, draperade med tyger och överdrag, komplett med rynk och rosetter blir det strax tjusigt som på värsta galamiddagen.
Om det hunnit mörkna.
Om man kisar...
4. Richard-the-Driver; får i uppdrag att fixa grillkol och införskaffa maltdryck.
Att fixa ett terassparty i Indialand är inte så himla besvärligt...
Även om Terassmöblerna sjunger på sista versen...
Bara man har de rätta telefonnumren.
Det har vi.
Samt terass!
Några bilder från November- tillställningen, preparationsfasen!
Trevlig helg & Nimbu Pani/ Titti
Oooops, glömde en 'liten' nyhet....
I förrgår blev det klart!
We are going DownUnder!
Det är sant!
Flytten, efter 3,5 år i Indien, går till...
Australien!
Men... Det är fortfarande Indien som gäller.
Det är här vi bor och upplever just nu!
G'day, mate!
...Happy Holi!...
"Hiranyakashipu; Demonernas konung, hade av Brahma gjorts så gott som odödlig. Demonkungen blev därför alltmer högfärdig och angrep såväl himmel som jord. Kungen son, Prahlad, var trots sin faders makt en tillbedjare av Vishnu.
Pappa Kungen blev förbannad och försökte på alla sätt ha ihjäl sin son; medelst både giftiga ormar och förgiftad mat. Det gick dock inget vidare. Till slut utmanade han Prahlad att sätta sig i en brasa, sida vid sida med systern Holika (som inte kunde skadas av elden).
Okej sa 'Pralle', antog utmaningen, och överlevde. Holika däremot, hon hade en sämre dag, en sämre sista dag. Ty hon brann upp."
(Fritt tolkat från Wikipedia)
Holi; färgernas fest är en hinduisk vårfest som firas under 2 dagar i mars. Man ber om goda skördar och fertila landskap.
Den första dagen tänder man brasor som symboliserar brännandet av Holika. Dag nummer två; färg-och-vattenkrig!
Vem som helst mot...vem som helst!
Hejvilt!
Blir mitt fjärde Holi-firande, som expat i Häjkon-Bäjkonland!
Eller... egentligen tredje; första året när vi var nykomlingar och lydiga följde vi ett 'tråk-råd' från kontoret, stannade hemma hela dagen.
Fyllda av skräckhistorier om galenskap, trakasserier, fylla och vanvett...
Det var då!
2014 års Holi, varsågoda!
Vaknade av...tystnad.
Ett och annat hundskall, men det räknas knappast längre.
Inga grönsaksförsäljare som, dragandes sina träkärror, ropade ut dagens utbud.
Inga biltutor.
Inget plingande från cykelringklockor; inga omkringcyklande dagarbetare, kartonguppköpare, jalusiförsäljare som mellan plingelingen hojtade sina ramsor.
Ingen kör av barnröster från den närliggande skolan.
Tyst.
Vi var, tillsammans med några andra svenska blekansikten, inbjudna till en av kontorets yngre indier; till hans familjs 'farmhouse', att fira Holi!
Farmhouset ligger i Faridabad, syd-sydost om Delhi.
En dag som denna, med nästan obefintlig trafik; japp, det inträffar i princip bara denna enda dag på hela året, tog bilresan bara dryga 30 minuter.
En vanlig dag; räkna med minst det dubbla...
En tapper skara skara om 7 medelålders 'vitingar' kastade färgpulver, hivade och sköt både färgat och ofärgat vatten, åt indisk mat, drack bärs (och Club Soda; varannan vatten! Fast det blev nog var tredje...)....
...och dansade till rytmiska Punjabi-toner tillsammans med ett stort gäng indier, som samtliga skulle åldersmässigt kunnat vara våra söner och döttrar...
På två sätt var väl vi det exotiska inslaget i deras Holifirande; både bleka och... något äldre :)!
KUL hade vi i vilket fall som helst!
Ännu mer 'kul' hade dom.
Åtminstone majoriteten...
Ty Holi handlar inte bara om färg, fest och bärs.
Någonsin hört talas om bhang?
Nä, tänkte väl det. Hade inte jag heller, jo hört talas om det hade jag under dessa år; aldrig sett eller upplevt det.
"Liquid cannabis" blev svaret på min fråga.
Låt oss kolla med Wikipedia;
'Bhang är en dryck, utvunnen ur cannabis. Den dricks som the eller blandad med mjölk, ofta sötad med socker eller honung. Drycken härrör från Indien och Pakistan'.
Så nu undrar ni förstås.....?
Svaret på frågan är: nej.
Eller.. Hm, smakar som söt mjölk med kardemumma i.
Det kunde er alldeles egna lilla lyxfru i Indialand konstatera utifrån den ytte-pyttiga lilla fnutt-sipp hon tog...
Av oss vikingar var det endast Mr Spirit som bangade bhang.
Fast mer än denna mikro-slurk ; nej tack!
Är alldeles för svensk i själ och ryggmärg!
Vill gärna behålla kontrollen över sakernas tillstånd och utveckling.
Indierna är mer... Indiska.
Bhangarang!
Efter några timmar var vi inte längre blekansikten, såg mer ut som förespråkare för Pridefestivalen; regnbågskolorerade :)!
Hur som haver; detta vårt fjärde Holi-firande blev riktigt lyckat och kändes väldigt... Indiskt genuint!
Vilket känns väldigt bra eftersom det blir vårt sista.
Som expats i Indien i alla fall.
För så är det, nedräkningen har börjat.
Endast 14 veckor återstår av 3,5 år i Indien.
Fortsättning på det temat följer...
Nimbu Pani (och banga bhang!)/ Tittilina
...Sweden-Smile Charity Cup 2014...
Så har man då bevistat och besett sin livs första polomatch.
I hjärtat av Delhi ligger "Jaipur Polo Ground".
Ett megastort grönområde med både galopp- och polobana.
Man svänger av från den asfalterade "vanliga" storstadsgatan och... plötsligt är det `ingen`som har ansvar längre.
`Ingen` som vill lägga varken tid, kraft eller pengar på att asfaltera.
Humpeli-skumpig sandväg, komplett med både hål, stenbumlingar och damm.
I 15 km/h studsade vi fram denna kilometerlånga sträcka; där ju också stora hästtransporter måste färdas; innehållandes kusar i miljonklassen...
Märkligt?
Ja.
Förvånande?
Nope.
Tjusigt värre när vi, likt två Dry Martinis, studsat klart. Shaken, not stirred.
VIP- och VVIP markerade stolar och soffor. Klädda i vitt och blått. (Gult och blått...nej, mer finskt stuk..)
Hans Excellens Ambassadör Harald Sandberg fick kasta första bollen in på plan, där de smäckra, blixtsnabba och vältränade hästarna och deras ryttare ivrigt väntade..
Spelet var igång!
Perioderna är 7 minuter långa. fast ibland 7 minuter och 30 sekunder. aldrig, aldrig längre dock..
efter varje mål byter lagen mål att skjuta mål i...
bra att veta, annars tror man lätt att vartannat mål är ett självmål.
Eller något åt det hållet.
Dessutom är det paus efter varje period, i exakt 7 minuter.
Very confusing, very ...british...
Armens säckpipe- och trumband underhöll en stund i början.
I Indien föds det varje år ungefär 24,5 miljoner barn. Någonstans mellan 27.000 och 33.000 av dessa föds med läpp- och/eller gomspalt.
Skrämmande siffror. Man spekulerar i att det beror på både genetik och miljö. Kanske också brist på B-vitamin och Folsyra.
I mitten var det längra paus med utdelning av pokaler, i form av hästhuvuden, till sponsorer, eldsjälar och kirurger; som en uppskattning för de cirka 5000 operationer som varje år utförs i Indien, av Operation Smile organisationen.
Efter matchen, som jag tror "Team Sweden" vann, inte lätt att hänga med när bollen är pyttig, målen byter plats och jag plötsligt fick för mig att fotodokumentera.... turbaner,
var det dags för Armens hundskvadron att visa upp sig.
Den guldgula voffsingen gjorde vad den skulle. ibland mer som den ville.
Imponerande hur som helst!
Schäfern var en "mördar-maskin", den vill man inte möta om man är ute i olovligt ärende; kan jag tala om!
Cocktails och hors d´ouvres fick avsluta denna intensiva och mycket trevliga helg.
Idag är det Holi; snart dags att åka till ett sk "Farmhouse" i faridabad, utanför Delhi, för lite färgkasta-krig/party!
I`ll be back!
Happy Holi & Nimbu Pani/ Titti.
...a luxurywife in New Delhi, now we're talking; Operation Smile...
Så där ja!
Tänkte jag, i min enfald.
Lördagskvällen var 'räddad'!
Trevligt, trevligt :)!
(Presidentparet, höll jag sånär på att skriva; Ambassadörsparet; Harald och hans fru Else, tillsammans med chairman Operation Smile Mr Ranjit Barthakur. Vad fotograferna heter bryr jag inte min lyxfruiga hjärna med... ;)!)
Inga hål grävdes i den Sahlbergska ekonomin eftersom 'kontorets' sponsring av dessa läpp-gomspalt operationer bestod i att införskaffa ett antal biljetter som sedan, efter anmält intresse, delades ut till hugade deltagare...
Japp, ska gå på vår första polomatch!
Cocktails & Hors d' oeuvres (går knappt att stava till, men fint & flashigt..)
Nu börjar det likna något!
Luxurywife - livet, i sin ädlaste tappning.
Den här helgen går i välgörenhetens tecken; charity & fundraising.
Låt oss börja från början.
'Pling-plong' på dörren till det Sahlbergska Residenset.
(Ja ni hör väl hur förnäm och fin jag, i all hast, blivit..)
'Pling-plong!'
"Oh, en guldig kuvertväska, från vem?"
Tänkte jag, i min enfald.
Nästa tanke; "Tjoho, en bröllopsinbjudan!"
Det var det inte, däremot en annan inbjudan:
Lördagskvällen var 'räddad'!
Röda mattan var utrullad.
Ambassadörsparet stod och välkomnade alla oss, eminenta gäster, till en afton med mingel, drinkar, modevisning & middag i den ljumma marskvällen; at The Ambassadors Residence.
Trevligt, trevligt :)!
Lilla svarta på, färgglada 'klackers' och aftonväskan hängandes och svängandes...
Frottering och kindpussande, skratt och konversation med (befintliga och nya) bekantskaper. En bra kväll i Indien!
Mr Spirit hade också väldans trevligt, inte blev hans kväll sämre för att han blev misstagen för att vara självaste Gordon Ramsey :)!
Inga hål grävdes i den Sahlbergska ekonomin eftersom 'kontorets' sponsring av dessa läpp-gomspalt operationer bestod i att införskaffa ett antal biljetter som sedan, efter anmält intresse, delades ut till hugade deltagare...
Kan berätta att efter kvällens begivenhet fanns det inte heller i våra magar några 'hål'.
Buffén var... Mums för svenska själar!
Gravad lax med tillhörande sås, köttbullar samt, helt otippat; fast vi befinner oss i kyckling-landet, den gamla klassikern: Flygande Jacob!
Skippade desserterna ty i den delen av magen 'knödde' jag ner ytterligare gravad lax samt portion nummer två ev en viss Flygande herre...
Tur att min lilla svarta är sydd i ett strechigt material!
(Man har ju blivit vis av erfarenheter, övning ger färdighet)!
Men, hörni; välgörenhetshelgen är inte slut än!
I eftermiddag bär det iväg till;
Japp, ska gå på vår första polomatch!
Har stått på min indiska 'bucket-list'; och nu blir det av!
Samtidigt som vi bidrar till Operation Smile; nytta med nöje!
Bahut Accha; mycket bra!
Som om inte det vore nog...
Efter matchen händer detta;
Om knappt ett dygn är det sedan dags att fira Holi; festivals of colors !
Jädrigt slitsamt det här med lyxfruliv i Häjkon-Bäjkonland...
Återkommer med rapport från både polo och party.
Så snart jag återhämtat mig.
Tills dess, trevlig fortsättning på helgen och...
Nimbu Pani/Titti
...ögonmått och prutförmåga...
Häpp, häpp; ingen rast och ingen ro!
Skor; från cowboyboots till bling-blingsandaler...
T-shirts, skjortor, blusar, tunikor, kjolar, klänningar...
Här hittar man både okända, kända och mycket åtråvärda märkeskläder.
Förutom alla 'hål-i-väggen'affärerna (och väggaffärerna...) finns här även kringvandrande försäljare, var och en inriktad på att sälja sin specifika vara...
Hur jag klarat mig i mer än 3 år i Indien, utan dessa fantastiska föremål övergår nästan mitt förstånd...
Dags för nästa djupdykning i Delhi!
Sarojini - det är marknaden hela dan det!
Jag lovar dig, vad du än behöver; på Sarojini Nagar Market hittar du det.
Plus lite (läs mycket) till...
Det är stökigt, bökigt, trångt, smutsigt och 'up in your face'; men ändå helt fantastiskt!
Skor; från cowboyboots till bling-blingsandaler...
Byxor; jeans - check, påfågelsmönstrade glansiga haremsbyxor - this is the place...
Sjalar; oh, my God, alla dessa sjalar..
T-shirts, skjortor, blusar, tunikor, kjolar, klänningar...
I alla färger, mönster, material, längder, modeller!
Gardiner, kuddfodral, plastbyttor, smycken, porslin...
För alla smaker...
Här hittar man både okända, kända och mycket åtråvärda märkeskläder.
Oftast med någon liten skavank, såsom felmärkt storlek, ojämnt tryck, avsaknad av någon liten knapp och ibland med ett litet hål...
Oftast med bortklippta 'lappar' i linningarna.
Men man känner ju igen sina Odd Molly, Desigual och Esprit ändå :)!
H&M, Kapp-Ahl och Lindex också för den delen.
Gäller bara att orka rafsa runt bland alla miljontals klädhögar, ställa de rätta frågorna, slinka in i de rätta 'affärerna'...
Förutom alla 'hål-i-väggen'affärerna (och väggaffärerna...) finns här även kringvandrande försäljare, var och en inriktad på att sälja sin specifika vara...
'Apron, apron..'...'Handkerchiefs, ma'am, handkerchiefs'...'Carrybag, only twohundred, yes?, okey, onehundred, ma'am... Okey, okey, only fifty rupees..'
'Ray-Ban?, look, best quality, only one thousand twohundred, only, best price..., black, brown, white..'
"1200 ?, No Way!", svarar man kanske då, på 'Ray-Ban'mannens bästa prisförslag.
Då är man fast..., eller åtminstone var jag det; en gång.
Prutning inleddes.
Det hela slutade med att jag plötsligt ägde ett par fantastiskt äkta, högkvalitativa solglasögon av absolut bästa sort: förutom de jag redan hade på mig...
Eftersom jag lyckades pruta ner dom till 120 rupees (12 kr) och vi båda var nöjda så var det väl en bra affär...?
'Laundrybag?', 'Necklesses?', 'Tablemats?', 'Tablecloth?'...
"No thankyou", har hittills inte köpt vare sig neongrön tvättkorg i prasseltyg, guldfärgade halsband, tallriksunderlägg i form av gröna bananblad eller vinröd bordsduk i spetsmönstrad polyester ;)!
Hur jag klarat mig i mer än 3 år i Indien, utan dessa fantastiska föremål övergår nästan mitt förstånd...
Mellan november och mitten av februari domineras försäljningen av stickade tröjor, slipovers och koftor. Gärna i orange eller brunt. Ofta stickade i garn med glittereffekt..
Då skyms tunikor och klänningar av noppriga, skrynkliga kappor, jackor och rockar...
Finns ingen som helst anledning att åka till Sarojini då.
Men nu; nu är det ordning på torpet igen!
"Very good size, ma'am, your size, no problem..", säger varenda försäljare; inövat, slentrianmässigt. Oavsett om du nypt tag i en tunika i storlek XS eller en klänning i XL.
Prova är inte att tänka på, finns inte plats för sådana yviga rörelser. Inte ork heller..
Provrum existerar bara i de 'riktiga' butikerna; de med dörr och kassaapparat. Dessa finns det faktiskt också ganska gott om på Sarojini.
Inte för att eder egna lilla luxurywife i Häjkon-Bäjkonland besöker finbutikerna särskilt ofta; tycker de är tråkiga och dessutom har de, oftast, 'fixed prices'.
Ocharmigt. Prutning = halva nöjet :)!
Nä, man plockar fram ögonmåttet ur handväskan och kör en 'utanpå-provning'.
Funkar bra.
För det mesta...
Kan man prutandes ädla konst, och; tro mig, det lär man sig snabbt så är klädkontot vida understigande klädbeståndet efter några besök här!
Vid mitt senaste besök; alldeles nyligen, kom jag hem med 3 klänningar och 2 tunikor; varav 1 av särdeles fint märke.
Samtliga utan minsta hål eller felsydda sömmar; nog första gången det händer!
Att dessutom alla fem plaggen passade min lyxfruiga lekamen som om de vore skräddarsydda ( nåja, i princip..) tyder på att mitt ögonmått är väloljat och gnisselfritt.
Skam vore väl annars, med så mycket övning!
Vad kostade kalaset då?
Snittade på 30 riksdaler. Per plagg...
Med bra ögonmått och medfödd (inövad) talang i prutandes ädla konst är ett besök på Sarojini rena förtjänsten...
Av någon outgrundlig anledning håller inte Mr Spirit med om att det kan kallas förtjänst.
Möjligen kan han gå med på att jag sparat pengar...
Ja, ja; same, same. But (only a little) different.
Trevlig helg på er; glöm inte att njuta av en...
Nimbu Pani/Titti
...tvära kast, i kontrasternas förlovade land...
Livet som 'lyxfru' i Indien bjuder, allt som oftast, på tvära kast.
Lördagsbrunch på ett av Delhis många lyxhotell.
Helt bekväm med att handväskan röntgas och att kliva in bakom ett skynke för att bli klappad lite planlöst på min lyxfruiga lekamen av kvinnlig hotellvakt, i ytterligare jakt på gömda bomber och granater, pickadoller och gevär...
...marmor, sidenbrokad och blänkande mahogny...
Blomsterarrangemang, speglar och mattor så äkta att de knappt existerar...
Nu är det dags för dessert! Oftast mer fägring för ögat än för gommen dock...
... Så även denna gång, Créme Bruleen vann; riktigt krispigt sockertäcke och len vaniljkräm...
Men det är väl som det ska vara, antar jag, i kontrasternas land...
Ena dagen; 'Ajj änn äjj'-Market, med grishuvuden, fiskrens och nyslaktade kycklingar, den andra : idel, ädel lyx!
Hann knappt duscha och byta kläder förrän det var dags att fara iväg på finlunch.
(Anledningen till sammankomsten var inte odelat positiv; hejdå-lunch för Maria D, som efter flera år i Delhi återvänder till Luleå. Till ett nytt och spännande kapitel i livet. Lycka till med din fantastiska butik; MELA! Det bästa av Indien finns nu i Luleå; www.mela.se)
Som vanlig människa hemma i Sverige; i den verkliga verkligheten, hade jag knappt tänkt tanken på att man kan nyttja hotell annat än som övernattande gäst.
Att det innanför och bakom lobbyn finns restauranger, barer och caféer som vem som helst kan bevista.
Här däremot, i den overkliga verkligheten har jag lärt om.
Lärt nytt.
Reagerar inte längre på att bilen stannar utanför grindarna till finhotellen, att motorhuv, handskfack och baklucka öppnas och inspekteras av uniformerade vakter; i någon sorts chimär jakt på förödelsebringande objekt...
Vant mig vid att få bildörren öppnad av ståtligt utstyrd indisk herre, ofta i både turban & mustasch...
Helt bekväm med att handväskan röntgas och att kliva in bakom ett skynke för att bli klappad lite planlöst på min lyxfruiga lekamen av kvinnlig hotellvakt, i ytterligare jakt på gömda bomber och granater, pickadoller och gevär...
Med ett 'Namaste, ma'am' öppnas så dörrarna och man får tillträde till överdådiga lobbys, exklusiva restauranger, spa-salonger och flärdfulla barer.
Det är silver, guld och kristallkronor...
...marmor, sidenbrokad och blänkande mahogny...
Blomsterarrangemang, speglar och mattor så äkta att de knappt existerar...
Den här lunchen vill du inte missa!
"Namaste"; jag välkomnar dig, ja just dig!, till 'The Leela Palace', i hjärtat av New Delhi.
Smaklig spis, för både kropp och själ.
Nu är det dags för dessert! Oftast mer fägring för ögat än för gommen dock...
... Så även denna gång, Créme Bruleen vann; riktigt krispigt sockertäcke och len vaniljkräm...
Jaha, tänker du; jo, jo, sånt har dom råd med... Champagne och snittar, minsann!
Upplysningsvis kan jag då berätta att detta kalas, inklusive bubbel, betingade mindre än vad 6 paket importerat smör kostar...
(200 gram a' 375 rupees = ~ 38 kronor. Gånger 6 = 228 pix)
Precis; hela kalaset gick på 220 svenska riksdaler.
Att dessa 2200 rupees också utgör en tredjedel av vår deltids-maids månadslön är en helt annan historia...
...som vi kan diskutera vid ett annat tillfälle, nu är det nämligen dags för denna dagens första;
Nimbu Pani på er; från kontrasternas förlovade land/ Titti.
PS. Hade jag fått 1 krona (10 'ruppar') för varje 'Good afternoon, ma'am' jag besvarade under denna härliga 3-timmars lunch hade jag inte behövt betala en enda spänn.. DS.
...vardagsbestyr...
Som en icke oväsentlig del av en lyxfrus hemmafruaktiga vardagsgöromål ingår införskaffandet av förnödenheter till hushållet.
Ja, så här ser det ut på utsidan. Vi går in, tycker jag!
Börjar med att handla kokosflingor, kardemumma och kanelstänger hos dessa herrar. Kanelen låg högt uppe på en hylla...
...fast det är inga problem, alla affärer är byggda på höjden. Alla affärer har långa pinnar med en krok i änden. Fiffigt!
Här har vi olika små frön och kryddor; 100 gram kostar endast 12 rupees. Man tuggar dessa efter maten; för både andedräkt och matsmältning. Dom silvriga är snyggast. Maybe next time...
Man hinner knappt öppna bildörren förrän man har sin egna personliga 'kuli'; bärare. Vare sig man vill/behöver eller inte. Oftast väljer man att vilja/behöva. Kostar ungefär 50 rupees och då bär han ens specerier i korgen. Lämpar av dem i bilen vid behov. Förtjänar sitt uppehälle. Väldigt fiffigt!
Osedvanligt välorganiserat, om än något ologiskt ibland...
Hittar man inte det man söker är chansen god att det finns uppe på lagret...
Vill man ha mer eller mindre av till exempel ris så ompaketeras det snabbt efter ens önskemål... Skönt att veta att det ska kokas i 20 minuter...
Så där ja, nu har vi kommit till frukt-och grönsaksaffären. Hmm, vad behöver jag? Vet att jag alltid behöver 'nimbu'; små indiska citroner, till min älskade Nimbu Pani, den har ni väl hört mig nämna någon gång.. När smakar en Nimbu Pani bäst? Hver gang :)!
Men, pust, vad mycket folk det var här idag. Minst hälften är personal, allt för att man ska få den bästa servicen.. Vi går vidare, nu är vi nästan i bakre änden av INA-Market... Det är nu det börjar bli lite bekymmersamt för mig... För att inte tala om hur bekymrade dessa stackars hönor borde vara...
Snacka om att behöva inse faktum, se sanningen i vitögat...
Dom tillbringar nämligen sin sista tid i livet här, i 'The Sea Food People's Chicken Shop'...
...där man glatt (och salmonella/campolybact-okunnigt) hackar och hugger fisk och kyckling med samma kniv...
...rester, slamsor och skal hamnar utanför; i gången mellan 'affärerna'...
...så gjorde även denna gris. I alla fall hans huvud. Samt andra delar...
..men det var inget som störde denna glada fisk-och kycklingförsäljare...
...ty han och kollegorna är skyddade från både sjukdomar, onda andar och otur tack vare den allerstädes närvarande 'citron-och chili'talismanen. Jo, vi har också en hemma, i Casa Sahlberg India. Har funkat bra, hittills; peppar, peppar...
Nu är vi på väg ut igen... Om man hunnit bli hungrig är här ett ypperligt tillfälle att käka lite lunch...
...äkta hemmagjord kryddblandning och 'gucka' ingår...
Hängde ni med i den långa och krångliga meningen?
Handla mat och toalettpapper, helt enkelt!
Eftersom det är lite ont om ICA-, COOP- och Willysfaciliteter här i Häjkon-Bäjkonland blir det oftast en tur till Basant Lok; lokala shoppingområdet här i Vasant Vihar, där man finner mataffärer med import-och någorlunda västerländsk prägel.
Modern Bazaar, Daily Pick, Natures Basket och/eller Le Marche.
Ibland med mer personal än kunder, ibland med grädde i mejerihyllan, ibland inte.
Äppelmos ena veckan, nästa 'Sorry, out of stock'.
När man tröttnat på Basant Lok eller bara vill ha lite omväxling kan man välja att åka bilen bort till INA-Market .
Spännande och 'flashig' tillvaro det här.
Lyxfrulivet.
Hemmafrulivet.
'Ajj änn äjj'-Market.
Enligt sajten 'Delhi Tourism' står INA för Indian National Army.
Det är alltså Indiska Nationella Armens marknad.
Eller?
Bakom och runt omkring breder INA Colony ut sig; ett bostadsområde för de anställda inom Airports Authority of India.
(Luftfartsverket, eller vad det heter på svenska nu för tiden).
Åtminstone enligt Wikipedia.
Kolonins INA har dessutom inget med den nationella armen att göra utan betyder Indian National Airways Colony.
Enligt Wikipedia , det också.
Förvirrande och högst ologiskt, tycker i alla fall jag.
Icke så förvånande dock.
På INA-Market kan man handla i princip allt.
Nötter & Luddiga filtar, Krossade tomater & Ljusslingor, Schampoo & Fisk, Spetsdukar & Kyckling (så nyslaktad så du anar inte..).
Inte riktigt så ihopblandat som jag vill ge sken av, det är ju ändå en marknad med någon sorts militär anknytning...
Dit styrde jag i alla fall kosan häromdagen, tillsammans med en annan 'hemmafru', på förnödenhets-uppdrag.
Men, häng med vet jag. Om du ändå inte har något annat för dig just nu!
Alltid trevligt med sällskap!
Vi börjar utanför och arbetar oss inåt och bakåt.
En del bilder är... grisiga; bokstavligt och bildligt talat.
Men då kan jag tala om att nu är det i alla fall okej att gå omkring där.
Om en månad, när dagstemperaturen är uppemot 35 grader är det
däremot inte riktigt lika 'skojsigt' och pittoreskt.
Då är det lite för för många lukter som inte är av de mest behagliga slagen
Då är det lite för många flugor som är slöa i värmen.
Då är det lite för många jäsningsprocesser på gång.
Men nu, i början av mars; inga problem!
...fast det är inga problem, alla affärer är byggda på höjden. Alla affärer har långa pinnar med en krok i änden. Fiffigt!
Snacka om att behöva inse faktum, se sanningen i vitögat...
Dom tillbringar nämligen sin sista tid i livet här, i 'The Sea Food People's Chicken Shop'...
...där man glatt (och salmonella/campolybact-okunnigt) hackar och hugger fisk och kyckling med samma kniv...
...rester, slamsor och skal hamnar utanför; i gången mellan 'affärerna'...
Nu är vi på väg ut igen... Om man hunnit bli hungrig är här ett ypperligt tillfälle att käka lite lunch...
...äkta hemmagjord kryddblandning och 'gucka' ingår...
Nä hä.. Inte sugen längre, tappat aptiten.. Okej, förstår dig precis..
Efter att ha följt med på shoppingrundan undrar du förstås hur många kilo 'färsk' fisk jag handlade, vill veta exakta antalet kycklingfiléer som, garanterat färska, följde med hem till CSI?
Jag säger som så här; Typiskt nog var det just denna dagen vi skulle äta insmugglad falukorv...
Maybe next time... Not!
Det var väl ändå roligt och spännande att få hänga med till Ajj änn äjj-Market?!
Jag firade i alla fall hemkomsten därifrån med att avnjuta en härligt god och läskande...
Nimbu Pani/Titti-snart vegetarian på heltid...
...vad det bli för mat?...
Back in business!
(Förtjänar sin plats på silverfat...).
Ja, som ni märker gick resan. från 'hemma' i Sverige till 'hemma' i Indien, bra.
Finemang och utan problem!
Enda lilla 'mankemanget'; att jag i sympati med Muminpappan och hans duktiga familj var vaken precis hela nattflygningen, men det löser man ju lätt med ett par timmars förmiddagssömn när man landat och kommit i ordning.
Så just sömn ägnade jag mig åt igår; efter att ha stuvat in diverse smuggelgods i skafferi och frys :)!
Knäckebröd, Marabou chokladkakor, Kvibille gräddädelost, smörgåsskinka-paket samt ett gäng Falukorvar.
På tal om sömn, kanske slipper jag jetlag denna gång; eftersom jag förutom 3 de timmarnas sömn på förmiddagen drabbades av någon slags sömnsjuka vid åttatiden igår kväll, blev väckt av Mr Spirit halv åtta i morse!
Tolv timmars sömn, när inträffade det senast? Någongång i forntiden...
På tal om sömn...bara skojade; nu menar jag på tal om mat!
Visst är det märkligt, det här med mat och matvanor?!
När barnen var små stod Falukorv hyfsat ofta på den Sahlbergska menyn.
Billigt och behändigt som vardagsmat.
Lättuggat och, oftast, uppskattat.
Efter att döttrarna klev över 15-års strecket har nämnda korv inte stått speciellt högt upp, eller ens frekvent, på inköpslistan.
Så mycket annat som är både godare och nyttigare.
Vi har sedan länge klivit upp ur halvfabrikats-träsket.
Senaste 3 åren har den skarpögde dock kunnat skönja en återgång till forna tider.
The Falukorv is back!
Back in The Sahlbergs (dinner)business!
Fast nu som lyxvara.
Gourmetmiddag i CSI (Casa Sahlberg India) nuförtiden är till exempel insmugglad Falukorv med godaste potatismoset (japp, det Sahlbergska!). Raggmunk med bacon och smuggel-lingonsylt är ett annat exempel, ej att förakta!
Kommer aldrig, aldrig glömma Erik's hänförda, lycksaliga ansiktsuttryck när han, efter 4 månaders liv och leverne hos sina (fantastiska) svärföräldrar i Häjkon-Bäjkonland, slog sig ner vid matbordet och upptäckte att middagen bestod av stekta falukorvsskivor och stuvade makaroner!
Han är ingen pratkvarn i vanliga fall, under just denna måltid sa han...
Absolut ingenting!
Inte ett ljud kom över hans läppar, förutom några små, knappt hörbara, suckar.
Av ren och skär lycka!
Glädjetårar trillade nerför hans... Nä, nu överdriver jag allt, däremot är minnet av den 'matkoma' han hamnade i efteråt värd sin vikt i guld...
Förmodligen en av de absolut mest uppskattade måltider vi någonsin serverat någon här i Indien!
Så nu när eder egna lilla luxurywife är 'back in business' kanske ni undrar; "Vad blir det för mat?"
Bra fråga!
Om man säger som såhär, den hann knappt in i frysen och vända!
Upptining pågår.
Blir (blommig) gourmetmiddag i CSI ikväll.
Halv åtta hos mig.
Nimbu Pani ( ej kranvatten)/ Titti
...walking down Memory Lane...
I am walking down 'Memory Lane'.
Nariman Point in the distance...
Malabar Hill in the background, and Chowpatty to the right... But, look at the colors!
Sitting on the beach, just relaxing, watching, enjoying... And taking photos :)!
Fancy an icecream, someone? I said "No thank you, maybe next time..".
Only streetkids, with no other options for bathing and washing water, goes in. It's (what a shame!) really dirty.
Not often you see people of opposite sex' standing so close, touching, being affectionate with each other.
Multipurpose use of the playground toys...
Again, the colors! Love, love, love it!
This is how I felt after my little walkabout...
Hope you enjoyed!
No, actually I'm walking along Marine Drive in Mumbai...
Only that is was some time ago.
And what a walk!
On a hot, humid day (which means it could've been almost any day..) I took a stroll, from our hotel, down to Chowpatty Beach.
The real name is Girgaum Chaupati where Girgaum is the area and Chaupati means four channels or four creeks.
Marine Drive follows the sweeping curve of sea; streches from Nariman Point's highrise buildings to Chowpatty Beach which is located at the foot of Malabar Hill.
If you start from Nariman Point and walk the entire promenade to Chowpatty it's a distance of some 3 km, about 2 miles.
I took mine ( the walk, of course) in broad daylight.
In the month of may.
In the pleasurable temperature of around 35 degrees.
Celsius.
Stepping out from the freezing, airconditioned lobby at the hotel, it actually was a pleasure.
For about 5 minutes, maybe even six...
I must have lost, at least, 3 kg during my two hour 'walkabout'.
Sadly not from the excercise though...
Sweating profusely for some hours apparently also has the same effect!
So, after rehydrating with loads of water everything went back to normal...
It was the walk it self, along with all the impressions, that was the pleasure!
All the colors.
All the bright fabrics the Indian womens dailywear are made of.
The streetchildrens play and washing of their clothes, in the water.
The 'kulfi wallah' (icecream vendor).
The use of the playground toys for drying newly washed items...
So please, feel free, to join me on the walk.
Enjoy!
Malabar Hill in the background, and Chowpatty to the right... But, look at the colors!
Sitting on the beach, just relaxing, watching, enjoying... And taking photos :)!
Fancy an icecream, someone? I said "No thank you, maybe next time..".
Only streetkids, with no other options for bathing and washing water, goes in. It's (what a shame!) really dirty.
Now; don't forget to rehydrate :)!
I won't, and as always; I'll replace all lost fluids with...
Nimbu Pani/Titti
