...nytt land, ny blogg...
Tjingeling!
Nu är det nya tider.
Ny blogg skapad, nu handlar det om Australien.
Ty det är Down Under vi styr kosan!
Du är hjärtligt välkommen att hänga med!
www.australienenligttitti.blogg.se
Kanske något fantasilöst namn, men allt jag ser, hör, upplever, tänker och känner är ju enligt mig.
I Australien.
Så kanske inte så tokigt ändå!
Nimbu pani & No worries/ Titti
...Indien Enligt Titti...
Stökigt och bökigt.
Smutsigt och dammigt.
Slitet och trasigt.
Kaosartad ordning. Organiserat kaos.
Huller om buller.
Lägg därtill färgstarkt, charmigt, livligt, högljutt och evigt kontrastfyllt.
Fyll på med; stimulerande, bedövande, uppiggande och utmattande.
Irriterande. Inspirerande. Frustrerande. Fascinerande.
Indien.
Allt är möjligt. Och omöjligt.
Nyttjar och utnyttjar.
Nyttjas och utnyttjas.
Vickar huvudet i sidled och förstår.
Kanske. Eller inte.
Indien.
Sparkar neråt och slickar uppåt i de benhårda hierarkiernas rike.
Skomakaren bliver vid sin läst.
Obönhörligen. Fast med undantag som bekräftar reglerna.
Indien.
Alldeles snart dags att bjuda farväl.
Tre och ett halvt år.
I Häjkon-Bäjkonland.
Indien.
Lärorikt. Insiktsgivande. Nyttigt. Berikande. Obegripligt.
Tack Indien för allt du lärt mig.
Om mig själv. Och om dig, fast jag ändå inte förstår hur du fungerar eller tänker. Inte på riktigt, inte på djupet. Bara som ett litet skrap på ytan.
I denna den overkliga verkligheten.
Tack för alla människor du fört i min väg. Alla nya vänner och bekanta jag aldrig hade mött om det inte varit för dig, Indien.
Tack Indien för alla erfarenheter och upplevelser.
Av alla slag.
De jag inte önskat mig men lärt utav. Klarat av.
De jag kommer bära med mig för resten av livet. Med ett leende på läpparna.
Tack!
Nu längtar jag dock hem.
Hem till mina barn.
Underbara, fantastiska.
Hem till mina vänner, i den verkliga verkligheten.
Hem till mitt Sverige.
Tack Indien för allt du lärt mig att uppskatta.
De, ibland, små tingen i livet.
Frisk, ren luft. Kranvatten. Hav, skogar och ängar.
Tystnad. Frihet och själsligt lugn.
Namaste och Nimbu Pani.
Eder egna lilla luxurywife i Indialand/Titti
...hus-jakt...
Tänk om....
Nu är det bara lite australiensisk pappersexcercis, några byråkratiska kvarnar som ska mala och ett gäng underskrifter som står emellan oss och ett hus hundra steg från stranden.
Om läget varit bättre, köket fräschare, tvättstugan mindre sunkig, uteplatserna färre (?) och förvaringsmöjligheterna fler...
Då.
Då hade vi kanske valt Citronträdshuset.
Men, här kommer vi alltså inte bo.
Otroligt charmigt fast för många 'njaa'n'.
Av femton möjliga objekt har vi plockat bort 8 bara genom att åka förbi och kolla exteriören och omgivningarna. Det hus vi hade som absolut favorit när vi satt i Delhi och klickade oss fram på datorn försvann direkt när vi såg det IRL.
Duktig fotograf...
Hundra steg från stranden ligger det.
Huset.
Inga trägolv, inget citronträd (ännu) men ett fantastiskt läge, fräscht kök, gott om förvaring, ett Hanna-rum, ett Fanny-rum och hundra steg till stranden.
Ståendes framför master bedroom's walk-in-closet tittade vi på varandra och sa; "Ja men då så, här är det!"
Gjorde high five, gick ut i köket och sa till mäklaren "We'll take it".
Nu är det bara lite australiensisk pappersexcercis, några byråkratiska kvarnar som ska mala och ett gäng underskrifter som står emellan oss och ett hus hundra steg från stranden.
I Semaphore.
Australien.
Hundra. Steg. Till. Stranden.
Sedan är det bara de små detaljerna kvar.
Kyl/Frys, TV, tvättmaskin, sängar, bord, stolar, husgeråd, soffor, utemöbler.
Samt citronträd.
Nimbu Pani/Titti
...sol, vind & vatten...
Jo men, det här blir nog bra.
Vi tänker ju, naturligtvis, bo vid havet.
Nimbu Pani/Titti
Jättebra!
En jättestor blå-gul skylt var det första vi såg när vi klev ut från flygplatsen i Adelaide.
IKEA.
IKEA!!!
Med Mr Spirit bakom ratten och två kvinns som guidade; en GPS-kvinna som berättade när det var dags att svänga eller 'for the next 1,3 kilometers go straight. In 200 meters, by the trafficlights turn right' och en livslevande (men trött) lyxfru som höll lite extra koll på att vi tänkte 'vänster, vänster... vänster' hittade vi till den lilla förhyrda lägenheten i centrala Adelaide.
Nemas problemas.
Efter uppackning, frukost (brekkie) på café, ett snabbt bokat och avklarat frisörbesök för maken och lite sömn för hans fru var vi redo.
Redo för det som skall bli det allra lyxigaste med att bo här ett (flera?) år.
Havet.
HAVET!!!
Om inte på stranden så i alla fall väldigt nära.
Väldigt nära.
Tanken att bo mer centralt; mitt i smeten, har föresvävat oss men poff, så var den borta.
Jag menar, när man kan bo vid havet!?
Låååånga stränder med träpirar som sticker flera hundra meter rakt ut i det stora blå.
Promenad- och cykelväg längs med hela middevitten.
Lukt av tång och saltvatten, emellanåt en liten vindpust mättad av tall- och porsdoft.
Barndomsminnen kommer för mig; västkusten, Amundön, Särö och Smögen.
Ljuvligaste parfym som finns!
Jo men, det här blir nog bra.
Jättebra!
Det regnade i fredags men efter det har det varit sol och växlande molnighet.
Cirka 20 grader.
Promenad-och glassätarväder.
Vi har åkt längs med havet, längs med Semaphore, Grange, Henley och Glenelg.
Flera gånger.
Redan.
Det är så dom heter, stränderna, vid någon av dom kommer vi bo.
Semaphore ligger längst bort från city, men känns mest genuint och o-turistigt.
Bra känsla, tycker vi båda två.
Vi har ätit frukost ute, på café, i dagarna tre.
I går tillsammans med Peter och Toni samt deras två barn.
Här gör man ofta det på söndagar.
Äter sen frukost. På café.
Jo men det här blir nog bra.
Jättebra!
Därefter tog vi bilen och åkte tio minuter, okej; kanske en kvart, till havet. Igen!
Det lutar åt ett modernt. Ifall någon undrar.
Efter 'brekkie'n' gick vi en lång promenad i stan, längs med Torrens.
Det heter den flod som snirklande flyter genom Adelaide.
Med promenad-och cykelvägar längs bägge sidor.
Därefter tog vi bilen och åkte tio minuter, okej; kanske en kvart, till havet. Igen!
Från Semaphore och ner till Glenelg. Kollade in de hus som är till uthyrning och som vi hittat på nätet.
Några kantigt och glasigt moderna, andra mer som 'Pomperipossa'hus; låga, liksom ihoptryckta och med smidesglädje.
Smidesglädje är som snickarglädje. Fast i smide.
Det lutar åt ett modernt. Ifall någon undrar.
Mataffärerna är ljuvliga. Gudomliga.
Nästan snäppet bättre än i Sverige.
Nästan miljoner snäpp bättre än i Häjkon-Bäjkonland.
Jo men det blir nog bra det här.
Jättebra!
Idag har Mr Spirit varit på kontoret hela långa dagen.
Hans fru, den underbara lilla varelsen, har varit på Yellow Strawberry.
Hela långa dagen.
Gula Jordgubben är en frisersalong alldeles nära där vi bor.
Nya slingor har blivit gjorda och två centimeter kapats.
Endast en frisör har varit inblandad.
Mycket oindiskt måste jag säga.
Priset var också väldigt oindiskt.
Väldigt.
Enda likheten var antalet timmar det tog.
Men eftersom hon på egen hand utförde det som i Delhi tarvar minst tre personer så tog det ju egentligen bara en tredjedel av tiden.
Eller något åt det hållet.
I morgon återupptas jakten på det perfekta huset vid stranden.
Vi ska då beskåda insidan på några av alla de vi kollat in exteriört under de senaste dagarnas bilexkursioner längs kusten.
Har, hittills, inte skådat en endaste spindel eller orm; däremot har vi kollat in en fotbollsmatch.
En variant på fotboll måste man väl ändå säga.
Kallas 'footie' och heter 'Aussie rulles'.
Avlång 'boll'; rugbyboll?, man får sparka, ta lyra, kasta och springa med den. Planen är oval och målen består av fyra stolpar i varierande höjd.
Mr Spirit blev nästan tårögd ty detta var första gången på över tre år som han bevistade ett idrottsligt evenemang.
Tsss, sa jag. Vi har ju kollat både Formel 1, cricket och hästpolo i Indien!
Han svarade inte ens.
Gav mig bara en blick som fick mig att stänga näbbet och förbereda mig på att snart är gemensam helg-tussning ett minne blott.
Fast jag ska ju bli maidfri lyxfru. Tussa måndag till fredag; medelst långa strandpromenader och lite strykning däremellan.
Helgerna kan ägnas åt 'footie'.
Eller långa strandpromenader.
Börja planera, så kan ni joina oss, i vårt hus.
Vid havet!
Jo men, det här blir nog bra.
Jättebra!
...friska vindar på Ambassaden...
När man är lyxhustru i Indialand är det mycket att tänka på och ta ställning till.
Hela tiden.
Till exempel vilken sjal som matchar dagens outfit eller om den sista i månaden närmar sig och om man då har tillräckligt med stålar i plånkan för att kunna betala ut lönerna; maiden, trädgårdsmästaren, sophämtaren, trappstäderskan..
Hå hå ja ja; slit och släp!
Andra saker ägnar man inte en tanke.
Att ens svenska bankkort upphörde att gälla sista mars till exempel.
Eller att körkortet gick ut 27 maj.
Förra året.
Som chaufförsbestyckad "residential manager" i Häjkon-Bäjkonland hade det helt fallit bort ur minnet.
Gick ju bra att köra dom där 2,5 milen ändå.
I Sverige.
I juli förra året.
Som av en händelse kom vi att prata om våra svenska bank- och körkort, lyxfruväninnorna och jag, där vi satt med matchande sjalar och plånkorna fyllda med rupier.
Ty den sista närmade sig med raketfart...
Då var det något som rasslade till i hjärnkontoret, ett bildminne; en visualisering som det så vackert heter.
Hm, var det inte något med mars månad och ytterligare något som hade med förra året att göra?
Det var det.
Nya bankkortet skickades hem till lilla lägenheten, inga problem; dessutom var maken så lämpligt hemma i Svedala just då och kunde följaktligen ta med det till sin fru som ivrigt väntade i Delhi.
Körkortet var inte heller det något större bekymmer.
Man laddade bara ner en blankett om "förnyelse av körkort för personer bosatta utomlands" från Trafikverkets hemsida och kvistade sedan över till ambassaden och fick sig en annan blankett; den som en närstående skall fylla i och som intygar att man är den man uppgivit på blankett nummer 1 att man är.
Här gäller det dock att ha lite koll på veckodagarna, blankettutlämning sker endast på tisdagförmiddagar och torsdageftermiddagar.
Nog så komplicerat, när det enda man vanligtvis behöver hålla ordning på är ifall det är den sista i månaden...
Klistrade fast ett litet retuscherat (ingår i de 15 kronor som 10 passfoton betingar här) foto, postade och väntade sedan någon vecka.
Voila; sms i telefonen som förtäljde att nu fanns den nya "lappen" att hämta på ambassaden.
På tisdagförmiddagar och torsdageftermiddagar.
Vänligen medtag 3600 i kontanter.
Rupees alltså.
När jag satt på ambassaden, på en torsdag; en lunch kom lite i vägen på tisdagsförmiddagen, och väntade på min tur kom det in en ung kille.
Smal, på gränsen till mager, tatueringar och rakad skalle.
Samt väldigt, väldigt vackra ögon.
För att inte tala om ögonfransarna!
My God, längsta och tätaste jag någonsin skådat!
Medan jag satt och tänkte på hur orättvist det kan vara på ögonfransfronten här i världen samtidigt som jag koncentrerade mig på att inte tok-stirra vände han sig mot mig och frågade:
"Do you speak Swedish?"
"Yes" svarade jag och höll nästan på att drunkna...
"Åhhh, vad härligt, svenska, det var så längesedan!" sa grabben och blinkade medan jag hukade mig i den plötsliga vindil som drog igenom rummet...
Trams, klart jag inte gjorde och såklart skapades det ingen blåst av hans vippande med fransarna!
Han vippade inte heller, så det så; det bara såg ut så! I min fantasi.
Inte höll jag på att drunkna heller!
Fick mig en historia till livs i vilket fall som helst;
Han hade åkt till Goa med sin svenska flickvän i början av december förra året. Där skulle dom tillbringa några veckor och sedan fara runt i Indien.
Dag 2 lämnar ("dumpar" är det ord han använder) hon honom, för en annan kille; en som spelade gitarr mycket bättre. Han blir såklart ledsen, arg och deppig. Super kraftigt i en månad. Därefter blir han "räddad" av några som bestämt sig för att leva i djungeln. Hos så kallade "babas"; anhängare till den store Baba som tydligen var en väldigt speciell och spirituell typ; läs om den snubben på Wikipedia!
Han flyttade ut i djungeln med dom och levde ett enkelt, alkohol- och köttfritt liv under 2 månaders tid.
Vägde 89 kilo innan djungeldieten startade. Vågen visade nu på 61, berättade han.
Därefter hade han åkt buss och under den turen blivit av med både pass, bankkort och sina indiska slantar.
Som tur var stannade bussen i Delhi så han kunde ta sig till ambassaden för att få hjälp.
I väntan på nytt pass och nya pengar träffade han på någon som hette Josef. Josef var på vär upp till Himalaya i sin bil och ville gärna ha sällskap. Så nu, efter en månads bilresande norröver, var han tillbaka på ambassaden för att fixa det sista med dokument och pengaöverföring från Sverige. I början av juni är långsemestern slut och han återgår till livet som murare och sprängare. Dessutom hade han hunnit träffa en ny tjej. En söt ryska med snälla ögon; och normal längd på ögonfransarna! Hon satt utanför sambassaden så henne hejade jag på när jag sagt lycka till och hejdå till Frans.
Ja, jösses hur det kan bli!
Faktiskt glad att jag inte hade koll på körkortet och förnyade det för ett år sedan; då hade jag ju aldrig fått höra den här berättelsen. Aldrig fått kunskap om att det enda man behöver göra för att gå ner 28 kilon är att bosätta sig i djungeln under 8 veckor.
Fast eftersom jag bara behöver (?) gå ner sisådär 5-6 kilon kanske det räcker om jag lever djungelliv drygt en vecka...
Kan tänka mig att stanna 2 veckor.
Men bara om vin ingår.
Kostar det extra har jag ett alldeles nytt och fint bankkort att betala med.
Legitimerar mig, det gör jag medelst det retuscherad fotot på mitt sprillans förnyade körkort!
Förresten; jag har absolut ingen aning om vad den här gossen, som så lycklig över att få prata svenska hasplade ur sig alla dessa ord, hette men jag döpte honom i mitt sinne naturligtvis genast till Frans.
Vad annars?
Själv har jag nyss fått reda på att "titti" på hindi betyder...konduktör!
Alltså en sådan som klipper biljetter på bussar och tåg.
Bra att veta såhär på sluttampen.
Vad det har för beydelse på engelska språket är inget vi behöver diskutera här och nu.
Vi tar det en annan gång.
En tisdagförmiddag eller torsdageftermiddag kanske.
Om inte någon liten lyxfry-lunch kommer emellan...
Nimbu Pani/Titti
...inskrivning pågår...
Att komma in i Indien var lätt.
Hade varit enklare om dom skrivit ut telefonnumren även på sin hemsida...
Många olikfärgade kvittenser senare kom vi in till... anestesiologen; narkosläkaren!?
Verkar vara ett väldigt stort bestånd av läkare i Indien. Bara på detta lilla missions-sjukhus jobbade det nästan 30 stycken gudfruktiga och patientdyrkande doktorer. Av alla de slag och, uppenbarligen, med dubbelkompetens..
I alla fall som jag minns det.
De få saker Indien verkade intresserade av för att kunna godkänna våra 'residential permit visa's var om vi någonsin besökt Pakistan, om vi hade något ursprung eller anknytning via blodsband till Pakistan samt min pappas namn.
Ungefär så.
Att jag av ren självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt sprang som en jojo mellan hemmet och vaccinationscentralen, med det lilla gula vaccinationshäftet i högsta hugg, var helt och hållet mitt egna val.
Inte Indiens.
Att bli insläppt med 'långtids visa' i Australien är förenat med ett något mer rigoröst, nyanserat och relevant bakgrundsinhämtande.
Många frågor som skall besvaras, kopia på äktenskapsbevis, sjuksköterskelegitimation och examensbevis skickas.
För maken är det naturligtvis ännu fler papper, ännu fler intyg som skall letas fram, eftersökas, fås kopior på, översättas..
Medicinska frågor ställs och lungröntgen begärs.
Eventuellt behöver vi även göra ett språktest.
Vi har god hjälp både från Sverige och Australien så det är inte speciellt krångligt eller synd om oss.
Bara en himla massa papper och dokument att hålla reda på.
Turistvisumen, för vår besöksresa nästa vecka, är i alla fall godkända och klara. Ligger i cyberrymden och väntar.
Lungröntgen är också utförd.
Via en länk fick vi reda på att vi hade två sjukhus här i Delhi att välja på, som utförde begärda undersökning åt 'Australian Immigration'.
Ett stort, modernt och ett litet; ett missions-sjukhus.
Det stora ligger mycket längre bort och det lilla alldeles i närheten av Vasant Vihar.
Har dessutom aldrig besökt ett missions-sjukhus, så valet var lätt.
Att hitta telefonnummer för att kunna boka tid var lite krångligare.
Hur jag än sökte, klickade och letade...
Till slut, efter många tangenttryckningar, hittade jag en själv-boknings-kalender på deras hemsida.
Förmedlad av något slags centralt bokningssystem; 'Practo'.
Valde doktor; en radiologisk undersökning kräver väl en radiolog tänkte jag och klickade raskt i två på varandra efterföljande tider på röntgenläkarens bokningslista.
Konfirmering skulle ske via mejl och sms så dom uppgifterna lämnade jag också.
Sedan hände... Ingenting.
Efter det hände... Ingenting.
Därefter fick vi reda på att det lilla missionsjukhusets läkartider endast kunde bokas via telefon...
Det var bokningssajten som via sms meddelade detta.
Komplett med telefonnummer och allt!
Ungefär någon dag efter att de bekräftat våra kalenderbokade tider.
Låter det ologiskt och krångligt?
Det var det också, men som med nästan allt annat här i Häjkon-Bäjkonland så redde det upp sig.
Hade varit enklare om dom skrivit ut telefonnumren även på sin hemsida...
Nåväl, vi åkte dit på utsatt dag och klockslag.
Förhoppningsvis skulle alla de andra patienterna träffa någon helt annan läkare eftersom vi, blekansikten, genast blev framviftade till inskrivningsdisken och vederbörligt registrerade...
Många olikfärgade kvittenser senare kom vi in till... anestesiologen; narkosläkaren!?
Vad som hände med röntgendoktorn fick vi aldrig reda på, inte heller var/hur narkosdoktorn kom in i bilden. Eller vad hon rimligtvis kunde ha med vår lungröntgen att göra..
Efter att hon konstaterat varför vi var där berättade hon för maken, som inte hade passet med sig, att han behövde komma tillbaks och lämna in en passkopia endera dagen.
"Så ni har ingen kopiator här?" frågade jag
"Nej, tyvärr, bara en fax" svarade den gode doktorn och pekade på just en sådan bredvid skrivbordet.
Inga problem försäkrade vi, och så var det dags att bege sig förbi skylten som förklarade att vi var Guds avbild och ta de få stegen till självaste röntgenavdelningen.
Den avdelningen var inte stor kan jag tala om; ett skrivbord med en stor liggare; alltså en skrivbok där våra namn noga plitades ner, en mindre framkallningsapparat bredvid.
Väntrummet bestod av tre stolar ungefär en halvmeter från skrivbordet och så självaste röntgenrummet alldeles bredvid.
Mr Spirit fick ta av sig på överkroppen medan jag var tvungen att först ta av mig tunika och bh för att sedan sätta på mig en patientskjorta.
Jo, jag fattar väl också att dom inte vill ha bilder med bh-byglar på, men det hade väl räckt om jag... Nä, inget att bråka om, klart jag gjorde som jag blev ombedd!
Verkar vara ett väldigt stort bestånd av läkare i Indien. Bara på detta lilla missions-sjukhus jobbade det nästan 30 stycken gudfruktiga och patientdyrkande doktorer. Av alla de slag och, uppenbarligen, med dubbelkompetens..
Däremot utan vetskap om att dom i ett pyttelitet rum, alldeles bredvid inskrivningsdisken och 3 meter från röntgenavdelningen, har en fullt fungerande kopiator.
Kanske skall ringa fru narkosläkare och meddela detta.
Telefonnumret till hospitalet har jag ju.
Ty det har jag fått av 'Practo'.
Hela besöket klarades av på en kvart, kostade 120 kronor för oss bägge och förhoppningsvis har vi inte dragit på oss tbc under tiden vi bott här utan får en OK stämpel av Australien!
Utan att dom vet ifall vi varit i Pakistan eller inte.
Inte ens min pappas namn vill dom ha reda på.
Skulle vara det där eventuella språktestet då,
men hur svårt kan det va?
G'day mate, H'w a ya? No worries, al'righty!
Cheers & Nimbu Pani/Titti
...babyvagga bortskänkes...
Skoningslöst.
Som ska skänkas till Dipshikha, Richard och Umprakesh; maiden, chauffören och vakten.
Obarmhärtigt.
Utan förbarmande.
Gås byrålådor och garderober igenom.
Plagg efter plagg synas noga i sömmarna.
Dras över rufsigt lyxfruhår, beskådas kritiskt i spegeln.
Landar i 'sparas'-respektive 'bortskänkes'hög.
Inget velande. Ingen tvekan. Hejdå'ba!
Fast riktigt så disciplinerad och målmedveten är jag ju inte.
Only in my dreams.
"Åhhh, den, som jag gillar så mycket! Hade jag med den hit?"
"Meh, vad liten, det ska gå..aaaargghh, hjälp jag kommer inte ur..."
"Haha, hur tänkte jag..?"
Både jag och min Mr Spirit har ägnat en del av vilodagen åt garderobsrensning och byrålådsgenomgång; fått ihop ganska så skapliga högar.
Högar med sånt som inte ska få följa med Down Under.
Som ska skänkas till Dipshikha, Richard och Umprakesh; maiden, chauffören och vakten.
En del kommer landa in hos Ravi, ni vet han med bussen. Ravi som dedikerat sitt liv åt att hjälpa gamla och mentalt handikappade. Som vi samlat in pengar till så att dom numer har en buss för sina utflykter och pilgrimsresor! Har du glömt eller missat; bläddra i arkivet och läs om 'Klart Ravi ska ha en buss'!
Vad dom gör med kläderna angår oss inte; säljer, använder eller ger bort är helt egalt.
I rena fartvinden av klädrensningen gav jag mig i kast med vårt gigantiska skoskåp. Tänk att jag släpade med flera par skor från Sverige, då för snart 3,5 år sedan.
Skor som redan då var välanvända, som i princip inte suttit på mina fötter sedan dess. Mina svenska favvoskor!
Nu har jag även en redig hög med skor i bortskänkes-kategorin.
Lite synd att de är i storlek 41 bara.
Naturligtvis är de i storlek 41, annars hade jag ju aldrig köpt dom. Korkat att köpa för små skor.
Synd av den enkla anledningen att det inte finns så många indiska kvinns med fossingar överskridande 38 i storlek.
Krävs en man med gott självförtroende för att kliva omkring i mina turkosa med slejf försedda ballerinaskor...
Eller så kanske dom kan användas som babykorg åt de minsta indiska barnen... Komplett med rem och allt så de inte ramlar ur.
Kom på att vi ju har massor av burkar, byttor, tygservetter, underlägg, små korgar, papperskorgar, ljuslyktor (som fallit mig ur smaken), en citruspress, cd-spelare, våffeljärn, juldekorationer, böcker..... som inte heller ska få följa med till Australien-där-det-finns-ett-blågult-tempel-av-bästa-sort!
Ungefär samtidigt kom jag att tänka på att det redan är i slutet av april samt att vi åker på 'look and see'-resa om två veckor.
I nästan två veckor :)!
När vi kommer 'hem' till Delhi igen har alla de som inte flyttar härifrån i alla fall börjat packa sina resväskor för att fara hem över sommaren.
Då är det försent att ha loppis!
Skrev ihop en liten inbjudan med löfte om kaffe och förnämligt billiga inköp. Tjipp-tjopp ut med den i cyberrymden.
Planerad till dagen efter, skulle ju hinna rafsa runt i skåp och lådor, placera saker attraktivt och inbjudande. Kanske hinna baka någon liten kaka i sann hemmafru-anda. Tänkte jag.
Bakning hanns då inte med för loppisen tjuvstartade redan samma dag. En av spekulanterna kunde inte komma på den riktiga dagen utan frågade snällt om hon fick komma samma eftermiddag istället.
Absolut!
Då ville flera andra absolut komma samma eftermiddag också!
Blev till att inspektera, bedöma och värdera i turbofart.
Inga problem, jag kan vara målmedveten och disciplinerad.
In real life.
Om omständigheterna så kräver.
Vilket resulterade i eftermiddags- och därefter förmiddagsloppis. Inklusive kaffe. Exklusive dopp.
Pryttlar och pillidutter.
Blev av med en hel del, blev inte rik på kuppen men det känns bra att rensa inför flytten.
Roligare att köpa nytt om det finns lite plats i lådor och skåp.
Så tänker jag!
Resten ska vi fördela klokt och rättvist mellan de som jobbar åt oss här i Casa Sahlberg India.
Har nu bestämt mig för att skoningslöst och obarmhärtigt ägna resten av denna dag, som råkar vara söndag, åt vila och kontemplation. Trots att jag precis kom på att jag ju har hängt in kläder i garderoberna i alla de andra sovrummen också! Tänkte inte på det...
Imorgon ska jag disciplinerat gå igenom även de paltorna.
Målmedvetet prova, granska och därefter placera i dessa rätta hög; 'spara' eller 'slänga'.
Om jag hinner.
Ska ju iväg och fika imorgon...
Åh, det är så mycket hela tiden.
Hav förbarmande!
Hav en...
Nimbu Pani/Titti
...bubbel & babbel...
Ja jösses, hörni!
Just nu hinner jag knappt med att tänka.
Än mindre slå mig ner i soffhörnan och skriva av mig.
Gästerna åkte hem i går morse, efter två fantastiska, mysiga och intensiva veckor!
Mitt i vistelsen åkte dom iväg tre dagar till södra Rajasthan; till Jodphur.
Där stundade delstatsvalet.
När de olika staterna i Indien har val så är det så kallade 'dry days'.
Ingen alkohol säljs.
Överhuvudtaget.
Ingenstans i staten.
Till och med minibaren på rummet gapade tom.
Blev som en liten detox-vistelse där i hettan.
Vi fick också lite detox i Delhihettan.
Sedan kom dom tillbaks till Casa Sahlberg och vi återupptog genast de sena kvällarna med vin, prat och mycket skratt!
Som sagt; sista gästerna har vi haft här i Häjkon-Bäjkonland.
Känns lite vemodigt. Fast bra ändå.
Vi är ju så mentalt förberedda på att våra 3,5 år här obevekligen går mot sitt slut.
Mycket av det som händer har ett litet extra skimmer över sig dessa dagar.
Sista-gången-i-Indien-som-expats-skimmer.
I söndags var vi på den, förmodligen, sista söndagsbrunchen.
Valet föll på finhotellet 'Leela Kempinski' i Gurgaon.
Vilket utsökt val!
Mitt i påsken och allt!
Naturligtvis valde vi brunch-paketet med den bästa champagnen.
Eller 'Schåmpånj' som vi säger..
Dom Perignon!
Oh, la la; det är bubblor av finaste och godaste sort!
Dyraste också, men är det Grand finale så är det!
Oh, vad vi babblade av alla dessa bubblor!
Förvisso åt vi också!
För min del blev det sushi och därefter seafood; favoriterna!
Allt det andra finns det liksom inte plats för när godsakerna landat ner i magen.
Några glas schåmpånj möjligtvis!
I priset ingick uppenbarligen varsin flaska lyx-skumpa, därefter var vi tvungna att sänka oss ett snäpp.
Nu är ju i och för sig Veuve Cliqout ( stavning?) inte så pjåkigt det heller..
För säkerhets skull sparade vi en 'Dompa' till slutet.
Är det final så är det!
Av någon väldigt underlig anledning fanns det lite, lite plats kvar i magen.
I dessert-delen vill säga;
Tänk att man aldrig lär sig?!
Lär sig att oavsett hur fantasiäggande (häpp; Göteborgshumor) det än ser ut så är det inte gott med indiska brunchdesserter.
Inte. Gott. Alls.
Bara sockerkletigt och 'fettigt'!
Nä, då var det roligare och godare att fylla på med lite extra bubbel.
Empirisk forskning hann vi också med; vad är, egentligen, godast?
'Dompan' eller 'Vövven'?
Bilden talar sitt tydliga språk!
D till vänster; V till höger...
Efter fem timmar av bubbel och babbel for vi hem till Casa Sahlberg och fortsatte!
Med babbel.
Samt bubbel i form av tonic...
Att man aldrig lär sig?
Lär sig att oavsett hur roligt och trevligt man än har så är det alltid måndag efter söndag.
Och det är inte roligt om man måste upp och fara till kontoret.
Inte. Roligt. Alls.
Fast jag är ju luxurywife och har väldigt generös flextid på mitt lilla hemmakontor.
Det är därför jag skriver dessa rader först idag.
Jag har en väldigt förstående chef...
Maken har inte riktigt samma möjlighet till flex som jag.
Inte riktigt lika förstående boss och management...
Babblat har vi också hunnit med idag; Mr Spirit och jag.
Bubbel också för den delen.
Bästa bubblet.
Både smakmässigt, hälsomässigt och ekonomiskt.
Om man tänker långsiktigt vill säga.
Vilket jag gör. I bland.
Till exempel nu några dagar, i detoxens tecken.
I morgon är det fredag, igen!
Dags för skimmer, igen!
Sista-afterworken-på-Olive`s-som-expats-i-Indien..
Kanske har dom även nyttighets-bubbel?
Som sagt;
Nimbu Pani!/Titti
...RÅ-kul och RÅ-fullt i Casa Sahlberg...
Vaknade av åskmuller idag.
Efter dagens 'hänga-tvätt-äventyr' kanske jag RÅkar blanda mig en annan drink..
Grå himmel och svajande träd. Regn.
Men vad gjorde väl det?
Det är ju Onsdag; bästa veckodagen!
Maid-fria dagen; Tussningsdagen :)!
Jodå, den håller jag fortfarande fast vid!
Inte benhårt ty jag är ju ändå en flexibel liten lyxfru uti Indialand, men de flesta veckor lyckas jag faktiskt få till den!
Nu är det ju dessutom endast 10 'tussningsdagar' kvar här i Häjkon-Bäjkonland.
Gäller att nyttja och njuta av dem till max.
Down Under-livet innehåller vare sig maid eller chaufför; tussningen riskerar att bli konstant och därmed förlora sin tjusning och nödvändighet.
Fast Mr Spirit blir ju chauffören och undertecknad blir ju följaktligen... maiden?
Skall nog fortsätta med maidfritt på onsdagar, när jag tänker efter!
Det är intensiva dagar här i Casa Sahlberg India.
I fredags morse ramlade den sista batchen med gäster in.
Inte vilka som helst, återvändarna!
The Sjolanders from Norrkoping!
Två vuxna. Två tonåringar. En Lill-pöjk.
Fullt hus!
Intensivt blir det. Väldigt mysigt och roligt blir det!
Väldigt välfyllt i kyl, frys och skafferi blir det!
I tell you!
Mr Spirit och hans fru bara gapade; vi hade bett om insmuggling av något paket Bregott och en vindunk...
Leverpastej, korvar, oxfileer, skinkor, köttbullar, falukorv, renskav, chips, räksallader, ostbågar, Hönökakor, knäckebröd, senap, lösgodis...
Hyllorna måste ha gapat tomma, efter deras bärsärkargång, i mataffären hemma i Norrping!
Plus drycker!
Fyra (!) dunkar vin och en butelj fantastisk Amarone, lika många stora Påskmust-flaskor samt den första exporten av RÅ till Indien!
RÅ som är råsaft av rödbeta och/eller lingon.
En dryck fylld med nyttiga nitrater och antioxidanter!
En deciliter om dagen som är undergörande för ditt välbefinnande & ditt immunförsvar.
Får dig i balans och höjer din prestationsförmåga.
Sänker ditt blodtryck!
Smakar dessutom både gott och nyttigt!
Beställer gör du på www.wellnox.se
Gör det!
Svaret på frågan är nej, jag får inte betalt för att skriva det här.
Egen fri vilja skapade dessa meningar!
Ty upphovsmänniskorna bakom RÅ har dragit till Udaipur; för lite egentid och Rajasthansk semester i semestern!
RÅ-kul för dem!
Lite vila efter fredagens och lördagens terasspartyn på Sahlbergs tak!
Återhämtning från söndagens lyxbrunch på 'Setz', så att Moet & Chandon-bubblorna hinner gå ur kroppen, så att söndagskvällens efterfest hos Larssons får en chans att lämna det kroppsliga systemet.
För att inte tala om måndagskvällens födelsedagsmiddag på 'West View'; ITC Maurya!
Happy Birthday, Mr Thomas!
In vino veritas...
På fredag kommer gänget åter till Delhi. Till CSI!
Lördag bjuder på ännu ett terassparty; japp, påskaftonen firas på terassen till den lägenhet de inte längre bor i...
Dagen efter det är det planerat att vi ska på ännu en lyxig sunday brunch; Leela Kempinski denna gång!
Chansen, eller risken; beror på humör, stjärnornas och planeternas positioner samt leverns tillstånd, är stor att bubblorna då stavas Dom Perignon. Sämre kan man ha det!
Måndag; bokklubb, tisdag; SQUAD, Svenska Qvinnors Urbana Allians i Delhi; party, party. Vi ska alltså 'klubba' :)!
På onsdag är det dags för ny tussningsdag, kanske checkar in på rehab samtidigt som The Sjolanders checkar in på 'Mumin Air' för att återgå till vardagen i Svedala...
Nä, så illa är det ju naturligtvis inte, varannan vatten och en deciliter RÅ mellan varven i kombination med goa, trevliga, generösa och glada människor gör underverk.
För både kropp & själ!
Tonen är RÅ men hjärtlig!
Nu skall jag fortsätta min tussningsdag, mätt och belåten, har två Hönökaks-smörgåsar med leverpastej i magen och en nycentrifugerad tvätt i maskinen.
För att orka hänga upp paltorna på torkställningen skall jag först bara komma i balans, öka min prestationsförmåga så; skål vänner!
RÅ-kul att hänga med er en stund; här bland alla bokstäverna!
Ni vet den där jag tjatar om i varje inlägg, men först funderar jag på att byta ringsignal på mobilen;
'RÅsa lack och kromad list i 59-RÅ's modell..'
...som Göteborgska i själ och hjärta kan jag inte RÅ för att orden bRÅkar så här.
RÅ humor, när den är som bäst!
Kanske skulle ta och baka lite, undrar om jag har någon RÅgsikt kvar... he, he...
Stopp och belägg!
Åter till min dagliga drink;
en helt RÅ Nimbu Pani/Titti
...Recept på 'Shopping i Delhi a' la April...
Recept på shopping.
Kan tala om att efteråt, väl hemma i tystnaden och svalkan, i det milda och plötsligt rogivande bruset från ac'n gick det åt flera glas med...
I Delhi.
I april.
1. Sätt (utomhus)temperaturen på mellan 33 och 38 grader. Celsius.
Gärna i god tid, redan på morgonen.
Om du väljer det lägre eller högre gradantalet spelar ingen roll,
slutresultatet blir detsamma!
2. Lägg ner följande ingredienser i din stora bunke, f'låt; menar ju
väska; 1 stycke hemnyckel, allra bäst om den passar i låset till just ditt hem; men det är valfritt. 1 mobiltelefon; laddad, det underlättar vid användandet. 1 plånbok; också den laddad, med hundringar, femtiolappar och tior, blir så mycket lättare då! 1 liten flaska sprit.
Handsprit, that is :)! 1 större flaska vatten, OBS ej kranvatten!
1 meter bomullstyg, i sjalformat.
Den sist nämnda ingrediensen är användbar till mycket; torka svett, vifta bort flugor, skydd mot damm och mindre angenäma 'dofter'.
3. Addera så 2 kg beslutsamhet, 3-4 dl lusta (shoppinglusta, annan lusta är i detta recept av ringa nytta) samt löst sittande klädsel och sandaler av icke ömtåligt slag.
Skjuts in i ugnen. Eller rättare sagt; skjuts ut i ugnen!
Grädda dig så i cirka 2 timmars tid.
Därefter, låt svalna och eftersvettas i 'maybe 20 minutes by car'; i luftkonditionerad bil.
Släpa dig, din väska samt eventuella påsar uppför fem halvtrappor, bra för eftergräddningen, och in i hemmets ljuvliga vrå.
Den slutliga temperatursänkningen äger lämpligast rum i soffan eller , ännu hellre, i sängen.
Viktigt här är att du har en väl fungerande ac och/eller takfläkt!
Grattis, du har nu lyckats med receptet; 'Delhishopping a' la April'!
Kvalificerat dig för 'Masterchef Shopping'; snart på en kanal nära dig :)!
Ja, nu har den kommit. Värmen alltså! Programmet kommer säkert inom kort...
Känns som om sista utomhusshoppingen är avklarad.
Av två anledningar.
1. Det är varmt!
2. Nedräkning. Snart skall det packas och flyttas. Finns verkligen inte plats för en enda pryttel till.
Jaha, det blev visst tre anledningar, lite Häjkon-Bäjkon :)!
Hur många väskor, blingdukar, sjalar, skor och ljuslyktor behöver man egentligen?
Äh, den sista meningen tar jag tillbaks; skojade lite bara!
Var för några dagar sedan på JanPath, en gata i centrala Delhi som mynnar ut, eller kanske har sin början, vid Connaught Place (eller CP, 'sepe' som vi Delhi-bor säger).
Här ligger JanPath-Market; även benämnd The Tibetan Market.
Ett turiststråk fyllt med bling, färger, broderier, och garvade försäljare i alla åldrar.
Det är häftigt, högljutt, färgstarkt, överväldigande, beklämmande, kul och kaotiskt!
Häng med; föreställ dig en bakgrund av tutande och plingande, folk som följer med, går bredvid, dyker upp igen, inte ger upp, ropar där bortifrån eller helt nära. Pockar på din uppmärksamhet där du står, där du nyss stod, dit du är på väg; till eller från.
"Maam, Madame, look, look here, maybe this, maybe this, or this, only one?, my best price, your best price, only fivehundred, okeyokey two hundred, maam, Madame, look, only looking, come here, please Madame, Green, pink, look beautyful Blue, perfect size, your size, maam, Madame, look....."
Njut av alla färger och färgkombinationer du inte visste fanns, det är vackert, fult, förskräckligt och ljuvligt!
Var glad (eller ledsen) att du inte kan känna alla lukter, se allt skräp, tiggarna, barnen som borde gå i skolan istället för att kränga halsband eller springa med theleveranser, hur folk lever, sover, arbetar, äter. Existerar.
This is India, this is JanPath;
Kan tala om att efteråt, väl hemma i tystnaden och svalkan, i det milda och plötsligt rogivande bruset från ac'n gick det åt flera glas med...
Nimbu Pani/Titti
...'klubbar' ni ofta?...
'Klubbar' ni ofta?
Tre par ögon blev helt tomma, spärrades upp i förvåning.
Frågetecken var det enda dom förmedlade.
Eh, vad är det?
Senaste tillskottet i medföljandeligan ställde frågan som skapade sådant huvudbry.
Kunde mycket väl varit fyra par ögon som tittat på henne, oförstående; om inte jag varit iSverige just då.
Ett välkommet energiknippe, fylld av nyfikenhet. Och ork.
En nybörjare; rookie, i luxurywife-tillvaron.
Bra, det behövs nytillskott!
Nödvändigt för att hålla grytan kokande, den gryta som med tiden tenderar att endast sjuda; på lagom slentrianmässig värme.
Vardagsvärme.
Inget ont i det, men ett uppkok nu och då kan göra underverk!
Nej, vi 'klubbar' inte så ofta.
Vi går på middag hos varandra, bevistar restauranger ibland: i större eller mindre sällskap, kör terassparty lämpliga tider på året, det är bokklubbsmöten samt ambassadstillställningar och söndagsbruncher någon gång emellanåt.
SQUAD; Svenska Qvinnors Urbana Allians i Delhi, träffas några gånger per 'termin'; på restaurang, bar eller pub. Då typ 'klubbar' vi, tror jag i alla fall!?!
Vårbal, Nobelfest och månatlig AW...
Ibland är vi 'bara' hemma. Sitter med maken på balkongen, tar ett glas vin och bara pratar, bara 'är'.
Läser, kollar på TV...
Ganska ofta är vi 'bara hemma' faktiskt.
Såklart, det här är ju vår vardag; även om det är i den overkliga verkligheten.
Var ute mycket mer de första åren här i Häjkon-Bäjkonland.
Nyhetens behag och allt det där.
Så hände det sig då att bägges makar var bortresta; gräsänkor.
Jag hade inga som helst planer den där fredagskvällen.
'Chilla' hemma, som det så modernt heter. (Tror det fortfarande är ett modernt uttryck, men kan ha fel. Kan vara hemskt mossig och töntig som använder det ordet. Ute.)
Tji chilla för min del; hembjuden på middag till 'Klubban', med direktiv att vi skulle göra just det efteråt.
Måste erkänna att jag gladde mig mycket åt middag, prat, vin och umgänge. Desto mindre åt det som skulle följa därpå; the clubing.
Men, excuse me, hur tråkigt har jag inte blivit då???
Det är bara det att trängsel och superhög ljudvolym inte intresserar mig så värst längre. Att dessutom bryta upp från där man startat kvällen och åka bil i 20-30-40 minuter för att så komma i stämning igen.
Nä, var lite 'neggo', inte 'taggad' alls; det erkänner jag glatt och villigt så här i efterhand.
För det blev ju jättebra!
Skitkul kväll, på ren svenska!
Efter den jättegoda sydindiska grytan, mycket prat och skratt visade det sig att den klubben vi tänkt besöka var stängd för renovering!
Så sa åtminstone ryktet, enligt en av våra chaufförer.
Stod inget om det på hemsidan och samtalen kopplades inte fram.
Eftersom Blue Frog ligger i Mehrauli och en bilresa dit på fredagskvällen i Delhitrafiken tar cirka 45 minuter så ville vi inte chansa.
What to do?
Den av oss tre klubbsugna (?) som inte jobbar som 'Residential Manager' utan var i Delhi på tjänsteresa kom på den geniala iden att ringa Blue Frog i Mumbai och ta reda på fakta.
Sagt och gjort.
Ryktet talade sanning; stängt för renovering!
Nu blev goda råd dyra och det kokta fläsket nästan stekt.
What to do?
Den av oss som faktiskt jobbat längst i luxurywife-branschen kläckte då kvällens andra ide (smått genialisk även den) att åka till Ambience Mall i Vasant Kunj och 'klubba' där!
Nära hem för den av oss som bor i Vasant Vihar ; idekläckerskan, nära till flygplatsen för den tjänsteresande som skulle flyga hem till Svedala några timmar efter midnatt samt hyfsat nära för kvällens värdinna och upphovskvinnan till kvällens aktivitet.
100% Rock hamnade vi på. Klubben heter så.
Bra musik, bra tryck i högtalarna utan att orsaka ljudchock. Lagom med folk, inte trång men inte heller glest på dansgolvet. Goda drinkar samt en bra takterass att svalka sig på när vi skakat färdigt våra lurviga!
Så... Om någon frågar mig, de närmsta veckorna; klubbar du ofta?, kan jag ärligt svara; jo vars, det händer, det händer!
Dessutom kan jag lämna bra tips och goda råd om ställen här i Delhi.
Samt informera om att Blue Frog är stängt för renovering...
För det är väl sådant som bara den 'klubb-vane' vet...
Nimbu Pani & Mojito/Titti
...litterärt samkväm, jo jag tackar...
Det är inte bara shopping, manikyrer och luncher som står på er lyxfrus agenda.
Lite ordning är det förstås.
Vi vill ha variation; klassiker, biografier, romaner, deckare samt någon per termin med Indienanknytning.
Verkligen inte!
En gång i månaden är det litterärt samkväm som gäller.
Svenska Bokklubben i Delhi har möte!
Med strikta regler, klädkod och noggrant (stavas det verkligen så??) upplagda recensioner och diskussioner kring det alster som måste ha lästs för att få delta... Not :)!!!
Bara väldans trevligt, mysigt, avslappnat, intressant och välsmakande!
Vi turas om att vara värdinnor; vissa av oss har turats fler gånger än andra ;), vilket betyder att man ordnar med mat och dryck samt upplåter sitt vardagsrum åt en skara snygga svenska expat-ladies i sina allra bästa år.
Lite ordning är det förstås.
Månadens bok diskuteras faktiskt varje gång.
Olika länge beroende på vilket intresse den uppväckte.
Beroende på vilka tankekedjor och loopar som skapas; börjar med bokens innehåll och slutar i andra änden av spektrat.
Fascinerande.
Jag älskar böcker. Och ord.
Böckerna röstas fram på april-eller majmötet, så har man sommaren på sig att införskaffa eller 'tjuvläsa'.
'Ordföranden; Sammankallande, inhämtar och förmedlar förslag, håller i omröstningen och schemat.
Tar en kvart, per år, ungefär ;)!
Det är absolut inget tvång att ha behövt läst boken för att komma på mötet; sådana dumheter sysslar vi inte med i SvebiD!
Vi har varit alltifrån att alla plöjt igenom alstret till att endast en hade hunnit/orkat/haft möjlighet.
Gissa om jag fick mycket air-time just den gången!
Jag som älskar att läsa och som, på något sätt, alltid hittar tid till det har haft en enorm behållning av av SvebiD!
Hade läst precis lika mycket och lika många böcker även om klubben inte fanns men kanske inte just de böckerna!
Vi vill ha variation; klassiker, biografier, romaner, deckare samt någon per termin med Indienanknytning.
Några av mina personliga favoriter, genom åren; böcker jag kanske aldrig läst om inte SvebiD funnits;
'A princess remembers', Gayatri Devi.
'A fine balance', Rohinton Mistry.
'City of Djinns', William Dalrymple.
'The white tiger', Aravind Adiga.
Japp, har läst samtliga på engelska!
Läser mycket på engelska.
Nästan utan att reflektera.
Okej, kan, naturligtvis, inte alla ord, men sammanhanget mina vänner, sammanhanget; det funkar!
Det är coolt.
Tycker jag.
'The white tiger' finns för övrigt på svenska. Heter då, logiskt nog, 'Den vita tigern' :)!
Den är lika bra oavsett språk.
Läste den första gången innan vi flyttade hit.
Innan vi hade chaufför.
Innan vår vardag var en indisk sådan.
Tyckte då att det var en skojsig, kul och annorlunda bok; om något jag inte hade den minsta inblick i.
Efter nästan ett år i Häjkon-Bäjkonland hamnade den åter i mina händer.
Så sorglig, orättvis, kränkande, förnedrande och hierarkisk.
Läste med så helt andra glasögon; ena glaset fortfarande svenskt, det andra med indisk slipning...
Nu sist var det Kristian Gidlunds bok 'I kroppen min'.
En av de allra vackraste, starkaste, sorgligaste och modigaste böcker jag någonsin läst.
Efter lite inledande 'small talk' och uppdateringar bland de som inte ses så ofta började vi prata om Kristians bok.
Resten av kvällens samtalsämne var givet.
Gick helt enkelt inte att lämna eller byta mot något annat...
Alla hade en, ofta flera, personliga anknytningar kring denna förhatliga sjukdom.
FUCK YOU, CANCER!!!!!!!!!!!!!
Att vi dessutom inte var fler än 9 gjorde att alla, som ville, fick komma till tals, att alla hördes, att alla hörde.
Fint.
Absolut en av dom allra bästa träffarna jag varit på; varmt, personligt, känslosamt, lyhört och berikande.
Du ser, Kristian, dina ord verkar och påverkar.
Värker.
För eder egna lilla luxurywife i Indialand återstår nu bara två SvebiD-möten innan sanden i det indiska timglaset runnit igenom.
Det är då högst naturligt om jag har en stilla undran, en enkel fråga;
Finns det en Svenska Bokklubben i Adelaide; Svebia???
Om inte, gissa om jag kommer få airtime i min egna lilla en-manna-klubb?!
(Kanske kan bjuda in Mr Spirit; här i Indien betalar vi ju 500 rs till värdinnan, per person och möte, för mat&dryck. Samma gäller för dig då, Micke. Fast i australiensiska dollar så klart! Går du med på det så blir det nog möte varje vecka. Lovar att bjuda på något gott;)!)
Tror bestämt första boken måste handla om spindlar och ormar. Bilderbok med telefonnummer, i fet röd stil, till infångare, bortforslare, psykolog, KBT-terapeut och resebyrå...
Eller kanske...IKEA-katalogen.
Vänta lite.... Den behövs ju inte i Adelaide; det stora blå-gula templet finns ju där.
IRL.
Nimbu Pani/ Titti
...sjunger på sista versen...
Mars månad är som gjord för att ha terassparty.
Om man bor i New Delhi.
Om man har en terass.
Det gör vi!
Det har vi!
Efter två timmars städning där uppe; ja ja mensan, det fixade ma'am alldeles på egen hand; sopandes, skurandes, golvskrapandes, släpandes och avtorkandes, konstaterar jag att dagens 'Boot-Camp' är avklarad.
Att det ser riktigt...hyfsat ut.
Delhivädret är inte nådigt vill jag lova.
Ökensand, kyla, värme, störtregn och piskande vindar har verkligen härjat sedan senaste partyt.
Krukor har slagits sönder, bambuskydd ligger i spillror, damm, sand och allsköns 'växtskräp' i drivor...
Terassmöblerna, dom fina i tjock bambu, sjunger på absolut sista versen...
Men ett antal veckor till får dom allt hålla !
Senaste kalaset då?
Tredje november, alltså nästan fem månader sedan, var det.
Då slog vi två flugor i en smäll och firade både Hanna-Loppans 24-årsdag och Diwali.
Nu är det dags igen.
Inte för födelsedag och inte för Diwali men för samkväm på vår takterass!
Med goda vänner, grillning, drycker och musik!
Eftersom jag är en luxurywife-light och Mr Spirit en tämligen okomplicerad man så får gästerna ta med det dom vill lägga på grillen samt något drickbart.
Inte så himla 'pretto' med andra ord.
Umgänget är huvudsaken!
Fast en del att fixa med är det ju :)!
Fördrink, snacks, sallad och bea-sås a la Mr Spirit; världsgodast!
I hela världen!
Bara kul och jag har ju all tid i världen, fast knappt en minut över...
Förutom en del bärande av tallrikar, glas, bestick, ljus och myggspiraler är det lite kökstjänstgöring som gäller.
Samt några telefonsamtal.
1. Is-mannen; med 15 minuters varsel kommer det leverans av is att fylla kyllådan med. Kalla drycker i den varma indiska natten, det är grejer det!
2. Vin-mannen; Vin-Gupta; inte vet jag hur eller varifrån han får tag på vinerna. Bara att han några timmar efter samtalet dyker upp i dörren med goda, importerade viner.
För 650 rs flaskan!
Billigare än på indiska 'systembolaget', Wine and Beer Shop.
Billigare, och framförallt godare, än de i det närmaste odrickbara indiska druv-hopkoken!
Förmodligen ligger där en hund begraven, men det är så många hundar begravna överallt i Häjkon-Bäjkonland att man inte längre riktigt orkar bry sig.
Svensk etik och moral är inte direkt kompatibla med de indiska dito...
3. Partymöbel-mannen; för några svenska hundralappar får man hem stolar och bord, som ser ut att knappt hålla ihop, uppburna på terassen, draperade med tyger och överdrag, komplett med rynk och rosetter blir det strax tjusigt som på värsta galamiddagen.
Om det hunnit mörkna.
Om man kisar...
4. Richard-the-Driver; får i uppdrag att fixa grillkol och införskaffa maltdryck.
Att fixa ett terassparty i Indialand är inte så himla besvärligt...
Även om Terassmöblerna sjunger på sista versen...
Bara man har de rätta telefonnumren.
Det har vi.
Samt terass!
Några bilder från November- tillställningen, preparationsfasen!
Trevlig helg & Nimbu Pani/ Titti
Oooops, glömde en 'liten' nyhet....
I förrgår blev det klart!
We are going DownUnder!
Det är sant!
Flytten, efter 3,5 år i Indien, går till...
Australien!
Men... Det är fortfarande Indien som gäller.
Det är här vi bor och upplever just nu!
G'day, mate!
...Happy Holi!...
"Hiranyakashipu; Demonernas konung, hade av Brahma gjorts så gott som odödlig. Demonkungen blev därför alltmer högfärdig och angrep såväl himmel som jord. Kungen son, Prahlad, var trots sin faders makt en tillbedjare av Vishnu.
Pappa Kungen blev förbannad och försökte på alla sätt ha ihjäl sin son; medelst både giftiga ormar och förgiftad mat. Det gick dock inget vidare. Till slut utmanade han Prahlad att sätta sig i en brasa, sida vid sida med systern Holika (som inte kunde skadas av elden).
Okej sa 'Pralle', antog utmaningen, och överlevde. Holika däremot, hon hade en sämre dag, en sämre sista dag. Ty hon brann upp."
(Fritt tolkat från Wikipedia)
Holi; färgernas fest är en hinduisk vårfest som firas under 2 dagar i mars. Man ber om goda skördar och fertila landskap.
Den första dagen tänder man brasor som symboliserar brännandet av Holika. Dag nummer två; färg-och-vattenkrig!
Vem som helst mot...vem som helst!
Hejvilt!
Blir mitt fjärde Holi-firande, som expat i Häjkon-Bäjkonland!
Eller... egentligen tredje; första året när vi var nykomlingar och lydiga följde vi ett 'tråk-råd' från kontoret, stannade hemma hela dagen.
Fyllda av skräckhistorier om galenskap, trakasserier, fylla och vanvett...
Det var då!
2014 års Holi, varsågoda!
Vaknade av...tystnad.
Ett och annat hundskall, men det räknas knappast längre.
Inga grönsaksförsäljare som, dragandes sina träkärror, ropade ut dagens utbud.
Inga biltutor.
Inget plingande från cykelringklockor; inga omkringcyklande dagarbetare, kartonguppköpare, jalusiförsäljare som mellan plingelingen hojtade sina ramsor.
Ingen kör av barnröster från den närliggande skolan.
Tyst.
Vi var, tillsammans med några andra svenska blekansikten, inbjudna till en av kontorets yngre indier; till hans familjs 'farmhouse', att fira Holi!
Farmhouset ligger i Faridabad, syd-sydost om Delhi.
En dag som denna, med nästan obefintlig trafik; japp, det inträffar i princip bara denna enda dag på hela året, tog bilresan bara dryga 30 minuter.
En vanlig dag; räkna med minst det dubbla...
En tapper skara skara om 7 medelålders 'vitingar' kastade färgpulver, hivade och sköt både färgat och ofärgat vatten, åt indisk mat, drack bärs (och Club Soda; varannan vatten! Fast det blev nog var tredje...)....
...och dansade till rytmiska Punjabi-toner tillsammans med ett stort gäng indier, som samtliga skulle åldersmässigt kunnat vara våra söner och döttrar...
På två sätt var väl vi det exotiska inslaget i deras Holifirande; både bleka och... något äldre :)!
KUL hade vi i vilket fall som helst!
Ännu mer 'kul' hade dom.
Åtminstone majoriteten...
Ty Holi handlar inte bara om färg, fest och bärs.
Någonsin hört talas om bhang?
Nä, tänkte väl det. Hade inte jag heller, jo hört talas om det hade jag under dessa år; aldrig sett eller upplevt det.
"Liquid cannabis" blev svaret på min fråga.
Låt oss kolla med Wikipedia;
'Bhang är en dryck, utvunnen ur cannabis. Den dricks som the eller blandad med mjölk, ofta sötad med socker eller honung. Drycken härrör från Indien och Pakistan'.
Så nu undrar ni förstås.....?
Svaret på frågan är: nej.
Eller.. Hm, smakar som söt mjölk med kardemumma i.
Det kunde er alldeles egna lilla lyxfru i Indialand konstatera utifrån den ytte-pyttiga lilla fnutt-sipp hon tog...
Av oss vikingar var det endast Mr Spirit som bangade bhang.
Fast mer än denna mikro-slurk ; nej tack!
Är alldeles för svensk i själ och ryggmärg!
Vill gärna behålla kontrollen över sakernas tillstånd och utveckling.
Indierna är mer... Indiska.
Bhangarang!
Efter några timmar var vi inte längre blekansikten, såg mer ut som förespråkare för Pridefestivalen; regnbågskolorerade :)!
Hur som haver; detta vårt fjärde Holi-firande blev riktigt lyckat och kändes väldigt... Indiskt genuint!
Vilket känns väldigt bra eftersom det blir vårt sista.
Som expats i Indien i alla fall.
För så är det, nedräkningen har börjat.
Endast 14 veckor återstår av 3,5 år i Indien.
Fortsättning på det temat följer...
Nimbu Pani (och banga bhang!)/ Tittilina
...Sweden-Smile Charity Cup 2014...
Så har man då bevistat och besett sin livs första polomatch.
I hjärtat av Delhi ligger "Jaipur Polo Ground".
Ett megastort grönområde med både galopp- och polobana.
Man svänger av från den asfalterade "vanliga" storstadsgatan och... plötsligt är det `ingen`som har ansvar längre.
`Ingen` som vill lägga varken tid, kraft eller pengar på att asfaltera.
Humpeli-skumpig sandväg, komplett med både hål, stenbumlingar och damm.
I 15 km/h studsade vi fram denna kilometerlånga sträcka; där ju också stora hästtransporter måste färdas; innehållandes kusar i miljonklassen...
Märkligt?
Ja.
Förvånande?
Nope.
Tjusigt värre när vi, likt två Dry Martinis, studsat klart. Shaken, not stirred.
VIP- och VVIP markerade stolar och soffor. Klädda i vitt och blått. (Gult och blått...nej, mer finskt stuk..)
Hans Excellens Ambassadör Harald Sandberg fick kasta första bollen in på plan, där de smäckra, blixtsnabba och vältränade hästarna och deras ryttare ivrigt väntade..
Spelet var igång!
Perioderna är 7 minuter långa. fast ibland 7 minuter och 30 sekunder. aldrig, aldrig längre dock..
efter varje mål byter lagen mål att skjuta mål i...
bra att veta, annars tror man lätt att vartannat mål är ett självmål.
Eller något åt det hållet.
Dessutom är det paus efter varje period, i exakt 7 minuter.
Very confusing, very ...british...
Armens säckpipe- och trumband underhöll en stund i början.
I Indien föds det varje år ungefär 24,5 miljoner barn. Någonstans mellan 27.000 och 33.000 av dessa föds med läpp- och/eller gomspalt.
Skrämmande siffror. Man spekulerar i att det beror på både genetik och miljö. Kanske också brist på B-vitamin och Folsyra.
I mitten var det längra paus med utdelning av pokaler, i form av hästhuvuden, till sponsorer, eldsjälar och kirurger; som en uppskattning för de cirka 5000 operationer som varje år utförs i Indien, av Operation Smile organisationen.
Efter matchen, som jag tror "Team Sweden" vann, inte lätt att hänga med när bollen är pyttig, målen byter plats och jag plötsligt fick för mig att fotodokumentera.... turbaner,
var det dags för Armens hundskvadron att visa upp sig.
Den guldgula voffsingen gjorde vad den skulle. ibland mer som den ville.
Imponerande hur som helst!
Schäfern var en "mördar-maskin", den vill man inte möta om man är ute i olovligt ärende; kan jag tala om!
Cocktails och hors d´ouvres fick avsluta denna intensiva och mycket trevliga helg.
Idag är det Holi; snart dags att åka till ett sk "Farmhouse" i faridabad, utanför Delhi, för lite färgkasta-krig/party!
I`ll be back!
Happy Holi & Nimbu Pani/ Titti.
...a luxurywife in New Delhi, now we're talking; Operation Smile...
Så där ja!
Tänkte jag, i min enfald.
Lördagskvällen var 'räddad'!
Trevligt, trevligt :)!
(Presidentparet, höll jag sånär på att skriva; Ambassadörsparet; Harald och hans fru Else, tillsammans med chairman Operation Smile Mr Ranjit Barthakur. Vad fotograferna heter bryr jag inte min lyxfruiga hjärna med... ;)!)
Inga hål grävdes i den Sahlbergska ekonomin eftersom 'kontorets' sponsring av dessa läpp-gomspalt operationer bestod i att införskaffa ett antal biljetter som sedan, efter anmält intresse, delades ut till hugade deltagare...
Japp, ska gå på vår första polomatch!
Cocktails & Hors d' oeuvres (går knappt att stava till, men fint & flashigt..)
Nu börjar det likna något!
Luxurywife - livet, i sin ädlaste tappning.
Den här helgen går i välgörenhetens tecken; charity & fundraising.
Låt oss börja från början.
'Pling-plong' på dörren till det Sahlbergska Residenset.
(Ja ni hör väl hur förnäm och fin jag, i all hast, blivit..)
'Pling-plong!'
"Oh, en guldig kuvertväska, från vem?"
Tänkte jag, i min enfald.
Nästa tanke; "Tjoho, en bröllopsinbjudan!"
Det var det inte, däremot en annan inbjudan:
Lördagskvällen var 'räddad'!
Röda mattan var utrullad.
Ambassadörsparet stod och välkomnade alla oss, eminenta gäster, till en afton med mingel, drinkar, modevisning & middag i den ljumma marskvällen; at The Ambassadors Residence.
Trevligt, trevligt :)!
Lilla svarta på, färgglada 'klackers' och aftonväskan hängandes och svängandes...
Frottering och kindpussande, skratt och konversation med (befintliga och nya) bekantskaper. En bra kväll i Indien!
Mr Spirit hade också väldans trevligt, inte blev hans kväll sämre för att han blev misstagen för att vara självaste Gordon Ramsey :)!
Inga hål grävdes i den Sahlbergska ekonomin eftersom 'kontorets' sponsring av dessa läpp-gomspalt operationer bestod i att införskaffa ett antal biljetter som sedan, efter anmält intresse, delades ut till hugade deltagare...
Kan berätta att efter kvällens begivenhet fanns det inte heller i våra magar några 'hål'.
Buffén var... Mums för svenska själar!
Gravad lax med tillhörande sås, köttbullar samt, helt otippat; fast vi befinner oss i kyckling-landet, den gamla klassikern: Flygande Jacob!
Skippade desserterna ty i den delen av magen 'knödde' jag ner ytterligare gravad lax samt portion nummer två ev en viss Flygande herre...
Tur att min lilla svarta är sydd i ett strechigt material!
(Man har ju blivit vis av erfarenheter, övning ger färdighet)!
Men, hörni; välgörenhetshelgen är inte slut än!
I eftermiddag bär det iväg till;
Japp, ska gå på vår första polomatch!
Har stått på min indiska 'bucket-list'; och nu blir det av!
Samtidigt som vi bidrar till Operation Smile; nytta med nöje!
Bahut Accha; mycket bra!
Som om inte det vore nog...
Efter matchen händer detta;
Om knappt ett dygn är det sedan dags att fira Holi; festivals of colors !
Jädrigt slitsamt det här med lyxfruliv i Häjkon-Bäjkonland...
Återkommer med rapport från både polo och party.
Så snart jag återhämtat mig.
Tills dess, trevlig fortsättning på helgen och...
Nimbu Pani/Titti
...ögonmått och prutförmåga...
Häpp, häpp; ingen rast och ingen ro!
Skor; från cowboyboots till bling-blingsandaler...
T-shirts, skjortor, blusar, tunikor, kjolar, klänningar...
Här hittar man både okända, kända och mycket åtråvärda märkeskläder.
Förutom alla 'hål-i-väggen'affärerna (och väggaffärerna...) finns här även kringvandrande försäljare, var och en inriktad på att sälja sin specifika vara...
Hur jag klarat mig i mer än 3 år i Indien, utan dessa fantastiska föremål övergår nästan mitt förstånd...
Dags för nästa djupdykning i Delhi!
Sarojini - det är marknaden hela dan det!
Jag lovar dig, vad du än behöver; på Sarojini Nagar Market hittar du det.
Plus lite (läs mycket) till...
Det är stökigt, bökigt, trångt, smutsigt och 'up in your face'; men ändå helt fantastiskt!
Skor; från cowboyboots till bling-blingsandaler...
Byxor; jeans - check, påfågelsmönstrade glansiga haremsbyxor - this is the place...
Sjalar; oh, my God, alla dessa sjalar..
T-shirts, skjortor, blusar, tunikor, kjolar, klänningar...
I alla färger, mönster, material, längder, modeller!
Gardiner, kuddfodral, plastbyttor, smycken, porslin...
För alla smaker...
Här hittar man både okända, kända och mycket åtråvärda märkeskläder.
Oftast med någon liten skavank, såsom felmärkt storlek, ojämnt tryck, avsaknad av någon liten knapp och ibland med ett litet hål...
Oftast med bortklippta 'lappar' i linningarna.
Men man känner ju igen sina Odd Molly, Desigual och Esprit ändå :)!
H&M, Kapp-Ahl och Lindex också för den delen.
Gäller bara att orka rafsa runt bland alla miljontals klädhögar, ställa de rätta frågorna, slinka in i de rätta 'affärerna'...
Förutom alla 'hål-i-väggen'affärerna (och väggaffärerna...) finns här även kringvandrande försäljare, var och en inriktad på att sälja sin specifika vara...
'Apron, apron..'...'Handkerchiefs, ma'am, handkerchiefs'...'Carrybag, only twohundred, yes?, okey, onehundred, ma'am... Okey, okey, only fifty rupees..'
'Ray-Ban?, look, best quality, only one thousand twohundred, only, best price..., black, brown, white..'
"1200 ?, No Way!", svarar man kanske då, på 'Ray-Ban'mannens bästa prisförslag.
Då är man fast..., eller åtminstone var jag det; en gång.
Prutning inleddes.
Det hela slutade med att jag plötsligt ägde ett par fantastiskt äkta, högkvalitativa solglasögon av absolut bästa sort: förutom de jag redan hade på mig...
Eftersom jag lyckades pruta ner dom till 120 rupees (12 kr) och vi båda var nöjda så var det väl en bra affär...?
'Laundrybag?', 'Necklesses?', 'Tablemats?', 'Tablecloth?'...
"No thankyou", har hittills inte köpt vare sig neongrön tvättkorg i prasseltyg, guldfärgade halsband, tallriksunderlägg i form av gröna bananblad eller vinröd bordsduk i spetsmönstrad polyester ;)!
Hur jag klarat mig i mer än 3 år i Indien, utan dessa fantastiska föremål övergår nästan mitt förstånd...
Mellan november och mitten av februari domineras försäljningen av stickade tröjor, slipovers och koftor. Gärna i orange eller brunt. Ofta stickade i garn med glittereffekt..
Då skyms tunikor och klänningar av noppriga, skrynkliga kappor, jackor och rockar...
Finns ingen som helst anledning att åka till Sarojini då.
Men nu; nu är det ordning på torpet igen!
"Very good size, ma'am, your size, no problem..", säger varenda försäljare; inövat, slentrianmässigt. Oavsett om du nypt tag i en tunika i storlek XS eller en klänning i XL.
Prova är inte att tänka på, finns inte plats för sådana yviga rörelser. Inte ork heller..
Provrum existerar bara i de 'riktiga' butikerna; de med dörr och kassaapparat. Dessa finns det faktiskt också ganska gott om på Sarojini.
Inte för att eder egna lilla luxurywife i Häjkon-Bäjkonland besöker finbutikerna särskilt ofta; tycker de är tråkiga och dessutom har de, oftast, 'fixed prices'.
Ocharmigt. Prutning = halva nöjet :)!
Nä, man plockar fram ögonmåttet ur handväskan och kör en 'utanpå-provning'.
Funkar bra.
För det mesta...
Kan man prutandes ädla konst, och; tro mig, det lär man sig snabbt så är klädkontot vida understigande klädbeståndet efter några besök här!
Vid mitt senaste besök; alldeles nyligen, kom jag hem med 3 klänningar och 2 tunikor; varav 1 av särdeles fint märke.
Samtliga utan minsta hål eller felsydda sömmar; nog första gången det händer!
Att dessutom alla fem plaggen passade min lyxfruiga lekamen som om de vore skräddarsydda ( nåja, i princip..) tyder på att mitt ögonmått är väloljat och gnisselfritt.
Skam vore väl annars, med så mycket övning!
Vad kostade kalaset då?
Snittade på 30 riksdaler. Per plagg...
Med bra ögonmått och medfödd (inövad) talang i prutandes ädla konst är ett besök på Sarojini rena förtjänsten...
Av någon outgrundlig anledning håller inte Mr Spirit med om att det kan kallas förtjänst.
Möjligen kan han gå med på att jag sparat pengar...
Ja, ja; same, same. But (only a little) different.
Trevlig helg på er; glöm inte att njuta av en...
Nimbu Pani/Titti
...tvära kast, i kontrasternas förlovade land...
Livet som 'lyxfru' i Indien bjuder, allt som oftast, på tvära kast.
Lördagsbrunch på ett av Delhis många lyxhotell.
Helt bekväm med att handväskan röntgas och att kliva in bakom ett skynke för att bli klappad lite planlöst på min lyxfruiga lekamen av kvinnlig hotellvakt, i ytterligare jakt på gömda bomber och granater, pickadoller och gevär...
...marmor, sidenbrokad och blänkande mahogny...
Blomsterarrangemang, speglar och mattor så äkta att de knappt existerar...
Nu är det dags för dessert! Oftast mer fägring för ögat än för gommen dock...
... Så även denna gång, Créme Bruleen vann; riktigt krispigt sockertäcke och len vaniljkräm...
Men det är väl som det ska vara, antar jag, i kontrasternas land...
Ena dagen; 'Ajj änn äjj'-Market, med grishuvuden, fiskrens och nyslaktade kycklingar, den andra : idel, ädel lyx!
Hann knappt duscha och byta kläder förrän det var dags att fara iväg på finlunch.
(Anledningen till sammankomsten var inte odelat positiv; hejdå-lunch för Maria D, som efter flera år i Delhi återvänder till Luleå. Till ett nytt och spännande kapitel i livet. Lycka till med din fantastiska butik; MELA! Det bästa av Indien finns nu i Luleå; www.mela.se)
Som vanlig människa hemma i Sverige; i den verkliga verkligheten, hade jag knappt tänkt tanken på att man kan nyttja hotell annat än som övernattande gäst.
Att det innanför och bakom lobbyn finns restauranger, barer och caféer som vem som helst kan bevista.
Här däremot, i den overkliga verkligheten har jag lärt om.
Lärt nytt.
Reagerar inte längre på att bilen stannar utanför grindarna till finhotellen, att motorhuv, handskfack och baklucka öppnas och inspekteras av uniformerade vakter; i någon sorts chimär jakt på förödelsebringande objekt...
Vant mig vid att få bildörren öppnad av ståtligt utstyrd indisk herre, ofta i både turban & mustasch...
Helt bekväm med att handväskan röntgas och att kliva in bakom ett skynke för att bli klappad lite planlöst på min lyxfruiga lekamen av kvinnlig hotellvakt, i ytterligare jakt på gömda bomber och granater, pickadoller och gevär...
Med ett 'Namaste, ma'am' öppnas så dörrarna och man får tillträde till överdådiga lobbys, exklusiva restauranger, spa-salonger och flärdfulla barer.
Det är silver, guld och kristallkronor...
...marmor, sidenbrokad och blänkande mahogny...
Blomsterarrangemang, speglar och mattor så äkta att de knappt existerar...
Den här lunchen vill du inte missa!
"Namaste"; jag välkomnar dig, ja just dig!, till 'The Leela Palace', i hjärtat av New Delhi.
Smaklig spis, för både kropp och själ.
Nu är det dags för dessert! Oftast mer fägring för ögat än för gommen dock...
... Så även denna gång, Créme Bruleen vann; riktigt krispigt sockertäcke och len vaniljkräm...
Jaha, tänker du; jo, jo, sånt har dom råd med... Champagne och snittar, minsann!
Upplysningsvis kan jag då berätta att detta kalas, inklusive bubbel, betingade mindre än vad 6 paket importerat smör kostar...
(200 gram a' 375 rupees = ~ 38 kronor. Gånger 6 = 228 pix)
Precis; hela kalaset gick på 220 svenska riksdaler.
Att dessa 2200 rupees också utgör en tredjedel av vår deltids-maids månadslön är en helt annan historia...
...som vi kan diskutera vid ett annat tillfälle, nu är det nämligen dags för denna dagens första;
Nimbu Pani på er; från kontrasternas förlovade land/ Titti.
PS. Hade jag fått 1 krona (10 'ruppar') för varje 'Good afternoon, ma'am' jag besvarade under denna härliga 3-timmars lunch hade jag inte behövt betala en enda spänn.. DS.
...vardagsbestyr...
Som en icke oväsentlig del av en lyxfrus hemmafruaktiga vardagsgöromål ingår införskaffandet av förnödenheter till hushållet.
Ja, så här ser det ut på utsidan. Vi går in, tycker jag!
Börjar med att handla kokosflingor, kardemumma och kanelstänger hos dessa herrar. Kanelen låg högt uppe på en hylla...
...fast det är inga problem, alla affärer är byggda på höjden. Alla affärer har långa pinnar med en krok i änden. Fiffigt!
Här har vi olika små frön och kryddor; 100 gram kostar endast 12 rupees. Man tuggar dessa efter maten; för både andedräkt och matsmältning. Dom silvriga är snyggast. Maybe next time...
Man hinner knappt öppna bildörren förrän man har sin egna personliga 'kuli'; bärare. Vare sig man vill/behöver eller inte. Oftast väljer man att vilja/behöva. Kostar ungefär 50 rupees och då bär han ens specerier i korgen. Lämpar av dem i bilen vid behov. Förtjänar sitt uppehälle. Väldigt fiffigt!
Osedvanligt välorganiserat, om än något ologiskt ibland...
Hittar man inte det man söker är chansen god att det finns uppe på lagret...
Vill man ha mer eller mindre av till exempel ris så ompaketeras det snabbt efter ens önskemål... Skönt att veta att det ska kokas i 20 minuter...
Så där ja, nu har vi kommit till frukt-och grönsaksaffären. Hmm, vad behöver jag? Vet att jag alltid behöver 'nimbu'; små indiska citroner, till min älskade Nimbu Pani, den har ni väl hört mig nämna någon gång.. När smakar en Nimbu Pani bäst? Hver gang :)!
Men, pust, vad mycket folk det var här idag. Minst hälften är personal, allt för att man ska få den bästa servicen.. Vi går vidare, nu är vi nästan i bakre änden av INA-Market... Det är nu det börjar bli lite bekymmersamt för mig... För att inte tala om hur bekymrade dessa stackars hönor borde vara...
Snacka om att behöva inse faktum, se sanningen i vitögat...
Dom tillbringar nämligen sin sista tid i livet här, i 'The Sea Food People's Chicken Shop'...
...där man glatt (och salmonella/campolybact-okunnigt) hackar och hugger fisk och kyckling med samma kniv...
...rester, slamsor och skal hamnar utanför; i gången mellan 'affärerna'...
...så gjorde även denna gris. I alla fall hans huvud. Samt andra delar...
..men det var inget som störde denna glada fisk-och kycklingförsäljare...
...ty han och kollegorna är skyddade från både sjukdomar, onda andar och otur tack vare den allerstädes närvarande 'citron-och chili'talismanen. Jo, vi har också en hemma, i Casa Sahlberg India. Har funkat bra, hittills; peppar, peppar...
Nu är vi på väg ut igen... Om man hunnit bli hungrig är här ett ypperligt tillfälle att käka lite lunch...
...äkta hemmagjord kryddblandning och 'gucka' ingår...
Hängde ni med i den långa och krångliga meningen?
Handla mat och toalettpapper, helt enkelt!
Eftersom det är lite ont om ICA-, COOP- och Willysfaciliteter här i Häjkon-Bäjkonland blir det oftast en tur till Basant Lok; lokala shoppingområdet här i Vasant Vihar, där man finner mataffärer med import-och någorlunda västerländsk prägel.
Modern Bazaar, Daily Pick, Natures Basket och/eller Le Marche.
Ibland med mer personal än kunder, ibland med grädde i mejerihyllan, ibland inte.
Äppelmos ena veckan, nästa 'Sorry, out of stock'.
När man tröttnat på Basant Lok eller bara vill ha lite omväxling kan man välja att åka bilen bort till INA-Market .
Spännande och 'flashig' tillvaro det här.
Lyxfrulivet.
Hemmafrulivet.
'Ajj änn äjj'-Market.
Enligt sajten 'Delhi Tourism' står INA för Indian National Army.
Det är alltså Indiska Nationella Armens marknad.
Eller?
Bakom och runt omkring breder INA Colony ut sig; ett bostadsområde för de anställda inom Airports Authority of India.
(Luftfartsverket, eller vad det heter på svenska nu för tiden).
Åtminstone enligt Wikipedia.
Kolonins INA har dessutom inget med den nationella armen att göra utan betyder Indian National Airways Colony.
Enligt Wikipedia , det också.
Förvirrande och högst ologiskt, tycker i alla fall jag.
Icke så förvånande dock.
På INA-Market kan man handla i princip allt.
Nötter & Luddiga filtar, Krossade tomater & Ljusslingor, Schampoo & Fisk, Spetsdukar & Kyckling (så nyslaktad så du anar inte..).
Inte riktigt så ihopblandat som jag vill ge sken av, det är ju ändå en marknad med någon sorts militär anknytning...
Dit styrde jag i alla fall kosan häromdagen, tillsammans med en annan 'hemmafru', på förnödenhets-uppdrag.
Men, häng med vet jag. Om du ändå inte har något annat för dig just nu!
Alltid trevligt med sällskap!
Vi börjar utanför och arbetar oss inåt och bakåt.
En del bilder är... grisiga; bokstavligt och bildligt talat.
Men då kan jag tala om att nu är det i alla fall okej att gå omkring där.
Om en månad, när dagstemperaturen är uppemot 35 grader är det
däremot inte riktigt lika 'skojsigt' och pittoreskt.
Då är det lite för för många lukter som inte är av de mest behagliga slagen
Då är det lite för många flugor som är slöa i värmen.
Då är det lite för många jäsningsprocesser på gång.
Men nu, i början av mars; inga problem!
...fast det är inga problem, alla affärer är byggda på höjden. Alla affärer har långa pinnar med en krok i änden. Fiffigt!
Snacka om att behöva inse faktum, se sanningen i vitögat...
Dom tillbringar nämligen sin sista tid i livet här, i 'The Sea Food People's Chicken Shop'...
...där man glatt (och salmonella/campolybact-okunnigt) hackar och hugger fisk och kyckling med samma kniv...
...rester, slamsor och skal hamnar utanför; i gången mellan 'affärerna'...
Nu är vi på väg ut igen... Om man hunnit bli hungrig är här ett ypperligt tillfälle att käka lite lunch...
...äkta hemmagjord kryddblandning och 'gucka' ingår...
Nä hä.. Inte sugen längre, tappat aptiten.. Okej, förstår dig precis..
Efter att ha följt med på shoppingrundan undrar du förstås hur många kilo 'färsk' fisk jag handlade, vill veta exakta antalet kycklingfiléer som, garanterat färska, följde med hem till CSI?
Jag säger som så här; Typiskt nog var det just denna dagen vi skulle äta insmugglad falukorv...
Maybe next time... Not!
Det var väl ändå roligt och spännande att få hänga med till Ajj änn äjj-Market?!
Jag firade i alla fall hemkomsten därifrån med att avnjuta en härligt god och läskande...
Nimbu Pani/Titti-snart vegetarian på heltid...
...vad det bli för mat?...
Back in business!
(Förtjänar sin plats på silverfat...).
Ja, som ni märker gick resan. från 'hemma' i Sverige till 'hemma' i Indien, bra.
Finemang och utan problem!
Enda lilla 'mankemanget'; att jag i sympati med Muminpappan och hans duktiga familj var vaken precis hela nattflygningen, men det löser man ju lätt med ett par timmars förmiddagssömn när man landat och kommit i ordning.
Så just sömn ägnade jag mig åt igår; efter att ha stuvat in diverse smuggelgods i skafferi och frys :)!
Knäckebröd, Marabou chokladkakor, Kvibille gräddädelost, smörgåsskinka-paket samt ett gäng Falukorvar.
På tal om sömn, kanske slipper jag jetlag denna gång; eftersom jag förutom 3 de timmarnas sömn på förmiddagen drabbades av någon slags sömnsjuka vid åttatiden igår kväll, blev väckt av Mr Spirit halv åtta i morse!
Tolv timmars sömn, när inträffade det senast? Någongång i forntiden...
På tal om sömn...bara skojade; nu menar jag på tal om mat!
Visst är det märkligt, det här med mat och matvanor?!
När barnen var små stod Falukorv hyfsat ofta på den Sahlbergska menyn.
Billigt och behändigt som vardagsmat.
Lättuggat och, oftast, uppskattat.
Efter att döttrarna klev över 15-års strecket har nämnda korv inte stått speciellt högt upp, eller ens frekvent, på inköpslistan.
Så mycket annat som är både godare och nyttigare.
Vi har sedan länge klivit upp ur halvfabrikats-träsket.
Senaste 3 åren har den skarpögde dock kunnat skönja en återgång till forna tider.
The Falukorv is back!
Back in The Sahlbergs (dinner)business!
Fast nu som lyxvara.
Gourmetmiddag i CSI (Casa Sahlberg India) nuförtiden är till exempel insmugglad Falukorv med godaste potatismoset (japp, det Sahlbergska!). Raggmunk med bacon och smuggel-lingonsylt är ett annat exempel, ej att förakta!
Kommer aldrig, aldrig glömma Erik's hänförda, lycksaliga ansiktsuttryck när han, efter 4 månaders liv och leverne hos sina (fantastiska) svärföräldrar i Häjkon-Bäjkonland, slog sig ner vid matbordet och upptäckte att middagen bestod av stekta falukorvsskivor och stuvade makaroner!
Han är ingen pratkvarn i vanliga fall, under just denna måltid sa han...
Absolut ingenting!
Inte ett ljud kom över hans läppar, förutom några små, knappt hörbara, suckar.
Av ren och skär lycka!
Glädjetårar trillade nerför hans... Nä, nu överdriver jag allt, däremot är minnet av den 'matkoma' han hamnade i efteråt värd sin vikt i guld...
Förmodligen en av de absolut mest uppskattade måltider vi någonsin serverat någon här i Indien!
Så nu när eder egna lilla luxurywife är 'back in business' kanske ni undrar; "Vad blir det för mat?"
Bra fråga!
Om man säger som såhär, den hann knappt in i frysen och vända!
Upptining pågår.
Blir (blommig) gourmetmiddag i CSI ikväll.
Halv åtta hos mig.
Nimbu Pani ( ej kranvatten)/ Titti
