...från herde till high school; Salaam Baalak Trust Citywalk...
Varje dag.
Varje dag, året om.
Anledningarna till att ett barn rymmer hemifrån är många; övergrepp, missbruk, fattigdom...
Anledningarna till att dessa barn blir utsparkade ur sitt egna hem, av sina egna föräldrar är desamma.
För flickor är det inte ovanligt att anledningen är att hon vet att föräldrarna inte har råd med någon hemgift; alltså gör hon familjen en tjänst genom att rymma. Gör så att föräldrarna slipper skammen att inte kunna få sin dotter bortgift eftersom det inte finns pengar till någon "dowry".
Hemgift, förbjudet enligt lag men allerstädes existerande och närvarande.
En förbjuden men högst påtaglig realitet i detta land.
Denna subkontinent med ungefär 1,3 miljarder människor där i runda slängar 25 procent är analfabeter. I faktiska siffror betyder det att var fjärde människa varken kan läsa eller skriva.
325 miljoner, ett näst intill obegripbart antal.
I veckan har vi gått en guidad tur med "Salaam Baalak Trust".
Salaam är en muslimsk hälsningsfras och Baalak betyder barn på hindi.
Organisationen bildades 1988 och har 9 stycken centers i Delhi; kontakthus med dagverksamhet såsom utbildning, medicinsk vård, mat- och kläddistribuering samt härbärgen/barnhem där barnen bor och lever tills de antingen kan komma hem till sina färldrar eller är stora nog att jobba och klara sig som vuxna människor.
Av de cirka 300 barn som blir "street children" i Delhi varje dag får organisationen kontakt med kanske 4-5 stycken nya varje dag.
Vår guide hette Kailash, hans berättelse var inte fylld av missbruk eller övergrepp, men nog så gripande ändå. Han kommer från en liten by där det bor uppskattningsvis 1000 människor.
Byn ligger i staten Bihar, en av Indiens fattigaste stater.
Hans pappa har en liten åkerplätt. Mamma tar hand om hushållet, samlar ved, hämtar vatten, städar och lagar mat av det lilla som finns att tillgå.
Varken mamman eller pappan kan läsa eller skriva.
Kailash har 4 bröder, han är nummer två i syskonskaran.
Hans yrkestitel var "getherde", och skulle så förbli, men ödet ville annorlunda.
Storebror rymde nämligen hemifrån, till Delhi där han efter en tid som gatubarn `fångades upp`av Salaam Baalak, fick mat, kläder, vård, omsorg och utbildning. Han åkte hem till byn och bad sin far om lov att få ta med sig Kailash till Delhi, till organisationen, så att även han skulle få möjlighet till utbildning. Få möjlighet att lära sig läsa och skriva. Detta hände för 7 år sedan, om jag kommer ihåg rätt.
Nu är Kailash 18-21 år.
Han har ingen aning om sin faktiska födelsedag. eller ens sitt faktiska födelseår; finns inget födelsebevis.
Jobbar deltid som guide och pluggar sista året på High School och drömmer om att arbeta inom turist- och resebranschen. En prydlig, trevlig, leende, öppen och social ung man som, tack vare organisationen, fått möjligheter till ett helt annat liv än det som getherde.
Det finns en annan, ganska vanlig, anledning till att barn rymmer från sina föräldrar och syskon, från sin by eller stad.
Drömmen om Bollywood, drömmen om att bli upptäckt, bli filmstjärna; älskad, berömd och beundrad av alla.
Vi fick frågan om vad vi trodde att dessa gatubarn gjorde för de pengar de förtjänade genom plastflaske-, metallskrot- eller kartonginsamlig och försäljning; "mat, "droger" var det vi kunde komma på.
Mat var inget större bekymmer enligt vår guide; sikhtemplen portionerar ut tusentals gratismål mat per dag till de som kommer dit;. Någongång emellanåt lägger barnen en liten slant på ett besök på en "street restaurant" för att kunna välja själva vad de vill äta.
Droger; ett stort, men inte dyrt, problem, tvåkomponentslim finns att köpa till ett mycket överkomligt pris ungefär precis överallt. en plastpåse samt en bit tyg och saken är biff.
Man känner ingen hunger, ingen hemlängtan, ingen ångest, ingen rädsla...
En fantastisk produkt, skulle man kunna tycka. Eller inte.
De små slantar dessa barn får ihop genom att samla och sälja enorma mängder plast och annat återvinningsbart går till framför allt en sak och en sak allenast.
På fredagar släpps det nya filmer från Bollywoodfilmfabriken.
På fredagar snyggar gatubarnen till sig så gott de kan, har de något rent, lite prydligare klädesplagg så är det denna dagen i veckan som det åker på.
Biodags. Hålla drömmen-om-ett-annat-liv-levande dags.
Vi som lever i en annan verklighet än denna kan inte förstå den enorma fascination av och beundran för Bollywood och dess stjärnor som folk i denna verkligheten har. Inte heller kan vi begripa vikten av att ha dessa filmer att se framemot, ha som verklighetsflykt och en dröm om framtiden...
Vi fick följa med till ett av husen där det bor 50 pojkar i varierande åldrar; i en av sovsalarna stod en TV på högsta volym; en B-w film, såklart. Det dansades, åmades, vickades och handgestikulerades så att det stod härliga til. Egentligen får de bara se dansfilmer på fredagar; i stället för biobesök. På övriga dagar är det endast "Discovey channel" som gäller och då endast vissa schemalagda tillfällen.
Nu var det måndag men de volontärer som arbetar som lärare var lediga just denna dagen, alltså blev det fredag två gånger denna veckan.
Efter detta givande och intressanta besök känns det ju inte så lite futtigt och världsligt att skriva om lyckade tavelinköp; , vackra klänningar, storhandling som nästan tog knäcken på en; jag vet, skäms nästan för att jag tyckte DET var så jobbigt..., eller att skriva om de nya balkongstolarna jag köpt till vår balkong; hur varmt och svettigt det var. Eller hur tokjobbigt det var att äta lunch på Pizza Hut för att någon hade ett barnkalas där och alla läskiga ungarna sprang omkring och gallskrek...
Så därför skriver jag inget om det (fast tavlan är så himla vacker och klänningen, åh klänningen..) utan jag önskar er alla en skön söndag. Var inte oroliga över att det är måndag imorgon, för, swosch, så är det fredag igen.
Fast först ska det bli tisdag för då kommer min fina lillasysyster med man och dotter till Casa Sahlberg och till INDIEN, ska bli jättekul att få visa dom min/vår nya verklighet.
Vem vet, kanske blir en guidad tur med Kailash ?
På fredag rent av, och dit är det ju inte långt.
Till nästa gång; Nimbu pani på er :-) !/Titti
...två, nej TRE flugor i samma smäll...
Fick ett mejl för någon vecka sedan, inbjudan till `Charity Sale`.
Skickat av ADI; Associazione Donne Italiane.
Alltså Italienska Kvinnoföreningen.
Tydligen var det dags för deras årliga försäljning av hushållsprylar, secondhand kläder, presentartiklar och inredningsdetaljer.
Eftersom intäkterna skulle gå till någon slags välgörenhet och det hela gå av stapeln på ett s k farmhouse tänkte jag att `här kan man ju verkligen slå två flugor i samma smäll`.
Bidra till något behjärtansvärt ändamål OCH få komma innanför grindarna till ett farmhouse !
Man skulle ju kunna tro att `farmhouse`betyder ungefär `bondgård`, vilket det ju egentligen gör enligt översättningsreglementet.
Men så är icke fallet i detta landet, åtminstone inte i Delhi. Här betyder `det parkliknande trädgård, höga murar, dekorerad tremeters dubbelgrind, vakter samt ett mindre palats där innanför.`
Dessutom såg jag en liten chans att inkludera en tredje fluga i smällen; en möjlighet att kanske få säga några små meningar på världens vackraste språk; la lingua piu bella nel´mondo...
Lärde mig italienska i mitten av 80-talet när jag bodde och arbetade (barnflicka, såklart..) i en liten by utanför Rom. Har naturligtvis glömt massor men en del finns kvar, dessutom brukar jag småprata på italienska med mig själv, bara för att det är ett så underbart språk och för att inte tappa allt.
Hur som helst, i fredags bar det av till `farmhouset`! Hög stenmur; check, hög dubbelgrind; check, vakter; check även på det . Såklart även check på vitt, pelarförsett, magnifikt palatsliknande hus, modell bautastort !
Försäljningen var utomhus, på den enorma, stenlagda uppfarten.
Jag trodde det skulle finnas lite begagnade kläder, plastbyttor, ljus och en massa krims-krams...
Oj, vad jag bedrog mig ! Sprillans nya (i förpackning och med euro-prislapp) sängkläder, dukar, kuddar, mattor, köks- och badrumstextilier samt, som utlovat, secondhand-kläder i gott skick.
Första köpet blev...en hängmatta, av alla handlingsbara saker i världen.
Naturvit och med nedhängande virkad spets längs sidorna...
Jag har aldrig ägt en hängmatta.
Just nu har jag ingen stans att hänga upp en sådan mackapär men kände omedelbart att jag var tvungen att äga en, äga just denna hängmatta.
Livsnödvändigt kändes det faktiskt.
Frågade, på italienska :-), vad den kostade och tillade även hur vacker och nödvändig jag tyckte att den var, även det på favvospråket...
1000 rupees blev svaret d v s 120 sek !
My God, vilket fynd !!! Kände att `nu jä-lar`ska här idkas välgörenhet !
Vi shoppade på bra, alla sju stycken svenska lyxfruar som jag fått med på välgörenhets och flugsmällarutflykten, ivriga att få hjälpa fattiga indiska barn..
Skämt åsido; snacka om att förena nytta med nöje !
Jag införskaffade, förutom den vackra..., även badrumsmattor, sängmattor, sittdynor och vackra soffkuddar.
Allt till det synnerligen facila priset av 4300 rupees vilket betyder ungefär 550 riksdaler.
Kan för övrigt tillägga att jag vann...
Handlade för mest av oss svenskor. Alltså idkade jag mest välgörenhet, hjälpte flest barn i Indien.
Var lite, lite bättre och finare människa än `di andre`.
Kändes `bahut accha`, som vi säger här, i detta landet. (Mycket bra).
Att jag fick prata en hel del italienska var som gött grädde på moset, en guldbonus. Att jag fick frågan om jag var från Schweiz för att jag pratade så bra var som dubbelvispad grädde, som en diamantbonus !
(Nej, normalt sett är jag ingen skrytig person, men att få beröm för min älskade italienska, ja, då förvandlas jag till en; en skrytmånsa )
När jag kom hem med alltihop, förpackat i två gigantiska sopsäckar och en kartong, var jag tvungen att ta fram räkneapparaten och summera ihop alla euron som stod på prislapparna; sagt och gjort, slog in den summan på min valuta-omvandlar-app och landade på ... 4150 svenska kronor !
Har alltså sparat mer än 3500 riksdaler till det Sahlbergska hushållet, fantastiskt måste jag säga !
Bra där, fru Sahlberg !
"Men, försökte Mr Spirit logiskt invända, hade du köpt alla dessa sakerna då, om du skulle fått betala enligt prislapparna..? Behöver vi, egentligen, nya...?"
Men, hallåååå...!
Behöver och behöver..
Det var ju välgörenhet !
Via de italienska kvinnornas förening och St Thomas Church (och bland andra tack vare oss svenskor, framförallt en av oss..) får nu mindre bemedlade mat och kläder.
Och jag en hängmatta.
Nu har alla badrum fått nytt på golven, soffan ståtar med nya, sammetsmjuka kuddar, sittdynorna ska upp på terassen och mattorna ska om en dryg månad läggas på alla marmorgolven nedanför alla sängarna och på så sätt förhindra uppkomsten av frostknölar på ömtåliga expat-fossingar.
Det här fredagsnöjet ledde till oerhört mycket nytta måste jag säga.
Dessutom blev ju tre flugor smällda istället för bara två.
Eftersom alla goda ting är just tre, så blev det en mycket lyckad dag !
Benissimo som vi, som kan världens vackraste språk, brukar säga... (Mycket bra).
Ciao, ci vediamo och, som vanligt, Nimbu pani !/Titti
...kristaller & kackerlackor...
Här i Häjkon-Bäjkonland finns det gott om kontraster; folk är snuskigt rika eller skrämmande fattiga sida vid sida.
Man lägger ner fiberoptikkablar i diken grävda med hackor och spadar à la 1800-talet och jorden bärs bort av sareeklädda kvinnor som transporterar den i metallbaljor på sina huvuden. Marmorklädda flervåningshus byggs nästan helt för hand och betongen blandas från olika högar direkt på marken, byggarbetarna bor ofta inne i det som skall bli svindyra, lyxiga lägenheter för de rika, sedan flyttar de till nästa bygge. Trashanksklädda cykelrickshaw-förare langar upp sin mobiltelefon när de har en ledig stund över.
Utanför skönhetssalongen står tiggarbarnen och väntar, men frukt eller kexpaket vill de inte ha, endast reda pengar som de kan lämna till sin 'beggarmaster'.
Listan är i det närmaste oändlig. Oändligt lång, oändligt sorglig...
Och obegriplig.
Något det också finns gott om i detta landet är halvädelstenssmycken; kristaller..vackert och enligt vår indiska 'kristallföreläserska' oerhört potent, hälsofrämjande, chakran-balanserande och väldans nödvändigt för oss att bära runt hals, handleder,midjor och även kring fotlederna; men då måste man ha ett fotband runt varje ankel annars kommer man i obalans.
I tisdags, efter yogan, var det dags för oss att få en inblick i kristallernas magiska värld.
Sju ny-yogade, svettiga, västerländska lyxfruar på rad i en soffa och en kristall madam som på curry-engelska gjorde sitt bästa för att få oss att förstå vikten av att våra chakran är i balans. Förste kvinna till chakra-avläsning; er alldeles egna lyxfrubloggerska !
Jag fick ställa mig upp och hon tog fram en metallpinne med en kon i spetsen, pekade på mina 7 chakrapunkter i tur och ordning från kronchakrat till sakralchakrat, konen darrade till (magi!!!) och sedan avkunnade hon sin dom.
Inte mycket som var i balans kan jag tala om!
Enda chakrat som var någorlunda okej var mitt halschakra...
Hade ingen aning om att det var så på tok med mig.
Här krävdes nog många armband..
Sedan fick jag blunda och med vänster (OBS, mycket viktigt) hand plocka två stenar ur en låda. De jag valde var de jag behövde mest.
En jadesten (hjärtchakrat) och en ametist (kron- och brynchakra).
'Vad var det jag sa' utbrast hon...
Jag var mest glad över att det inte låg någon diamant i lådan, hade kunnat bli förskräckligt kostsamt.
Eller kanske var jag lite besviken; ett livsnödvändigt diamantarmband hade inte varit så tokigt!
De andra gjorde samma procedur och ingen av oss var helt i balans även om jag verkade vara den som mådde sämst.
Som tur var, eller kanske som plåster på såren, mätte hon min aura och den befann sig vara stor och omfångsrik. Phu, vilken tur !!
Av oss som satt där var tre sjuksköterskor, en handläggare på försäkringskassan, en skoladministratör, en lärare samt en som jobbar för UD.
Västerländskt skolade, ganska så skeptiska men ack så flexibla och openminded !
Själv införskaffade jag ett armband i jade, ett i ametist samt ett halsband i kristallqvarts; allt för balansen. Ingen av oss hade dock lust att gå omkring med ankelband, vi kände oss nämligen tämligen väl ståendes med bägge fötterna stadigt på jorden..
Smyckena laddades med helig, undergörande kraft medelst handviftningar och magiska mumlanden.
Efter tre dagars bärande skulle skillnaden i vårt välmående märkas. Nattetid är det viktigt att förvaringen sker nära oss, på nattygsbordet. Vid behov skall smyckena tvättas, det viktigaste är då att de måste torkas i solsken..
Det roligaste är att vi samtliga (smått skeptiska men öppensinnade) har burit våra laddade kristaller, förvarat dom bredvid oss på natten och smått förväntansfulla känt efter om inte hela tillvaron känns lite mer balanserad :-)!
Ann's armband råkade gå sönder, tills hon fick det inträtt gick hon omkring med det i en plastpåse; i väskan och på nattygsbordet..
Idag har det gått tre dygn, jag mår bra och är i balans ( precis som i tisdags..).
Nåväl, om tisdagen gick i kristallernas tecken så kompenserade jag upp flummigheten med att i onsdags städa ur skafferiet, torka kackerlacks bajspluttar, slänga öppnade förpackningar vars innehåll av slarvighet inte blivit överfört till tät plastförpackning.
Märkte upp mina fantastiska plastbyttor; snyggt och prydligt, naturligtvis iförd kristallarmbanden och med
bägge fötterna stadigt på marmorgolvet. Sprayade med supermedel, dödar allt med fler ben än två. Relativt flitigt använt i Casa Sahlberg och i många andra hushåll här i detta landet. Sprayburken står alltid framme om man säger så.
Om jag, mot förmodan, skulle tröttna på lyxhustrulivet så finns det två lukrativa alternativ; in i kristallbranschen, lära mig mumla magiska ord, vifta vackert med händerna och schwungfullt hantera en metallpinne med konformad spets eller börja kränga plastbyttor med täta lock. Eller varför inte slå två flugor (kackerlackor..) i en smäll; kristalldekorerade plastbyttor. Undrar om det finns någon halvädelsten som verkar avskräckande på flerbenta, snabba kryp vars namn börjar på k och slutar på ackerlacka ?
Slut på skrivandet för denna gång, har en del googlande att göra; 'kristaller & kackerlackor'.
Eller kanske skulle det funka med pulvriserad anti-kackerlackskristall i sprayburken..
Hm, idéerna är många, och geniala ;-)!
Nimbu Pani på er!
Titti-kristallkackerlackan-Sahlberg.
PS Kom ihåg att dessa affärsidéer är mina... DS
...Indien är som en käftsmäll, en fet en, men vi älskar´t...
Jaha, så sitter man där igen; ombord på ett flygplan.
Denna gång är vi på väg till Dubai, ja egentligen är det Abu Dhabi som är målet men eftersom biljetterna till Dubban är mycket billigare än de till Abban så får det bli en dryg timmes bilresa efter att vi landat.
Det är Mr Trojan som ska föräras med ett besök. Han jobbar också på det stora företaget men är stationerad i Förenade arabemiraten.
Vi hade nöjet att ha honom som gäst för ganska precis ett år sedan; han fick då njuta av Häjkon-Bäjkonland med alla ljud, färger, dofter och alla kossor, människor, autorickshaws, cyklar och trafikkaos.
Som en speedad symfoniorkester för alla ens sinnen.
Vi åker från staden med Ambassadorbilar (bulliga, fjädringsfria, regeringsbilen..), Toyota Innovas (vanligaste expatbilen) och Tata Nanos (liten, alla-ska-ha-råd-med-enbilen) till landet där vägarna är fyllda med BMW´s, Mercor, Jaguarer och andra motorfordon av allehanda lyxbetonade märken.
Vi åker från staden mellan kusterna till staden vid vattnet; fisk- och skaldjurmiddagar.
Vi åker från Hinduland till Muslimland; nötkött i parti och minut !
Vi åker från varmt till varmare, lite mindre attraktivt men vi får svalka oss med ett eller annat dopp i poolen eller varför inte i havet ! gäller att passa på när man har möjligheten.
Sitter och skriver på 10 000 meters höjd, vistt låter det sofistikerat ?! Nästan lite businessaktigt, som om jag satt och skrev ett very important document liksom. det gör jag ju i och för sig, mitt dokument över den nya verkligheten och vardagen som jag lever i.
Händer fortfarande att jag måste nypa mig i armen för att fatta att jag (vi, naturligtvis !) bor i Indien.
Nu har jag tagit en liten paus för middag; kyckling, hurra...not ! samt något litet glas vitt vin samt en underbart krispig och fräsch gin & tonic, är det semester så är det. Vilket betyder att att jag just nu skriver ord och meningar med ett visst mått av alkohol i blodet...
Kan bli hur som helst !
Lovar mig själv i detta nu att läsa igenom vad jag skrivit och om det inte är helt uppåt väggarna, förskräckligt, pinsamt och alkoholstinnt så klickar jag på "publicera" utan vidare betänkligheter.
Jag menar, jag är ju inte mer än människa, full med fel och brister fast ändå väldigt unik och fantastisk...Ja ni vet, allt det där om att varje människa är vacker, unik och fantastisk... Just nu, i lite dimma, måste jag säga att jag håller med detta kloka resonemang fullständigt.
Vilka vackra ord...hick !
Ooops, dags att landa, hur kan tre och en halv timme passera så snabbt ? På med säkerhetsbältet, knäppa händerna och, som vid varje start och landning; mumla mantrat och be att allt ska gå bra. Hörs senare, då, förhoppningsvis, i helt nyktert tillstånd.
Ja, hej igen, det är bara jag; er lyxfrubloggerska, sitter nu i en Lexus på motorvägen (6-filig !!) mellan Dubban och Abban. Det passerar en och annan Porsche, Hummer och Bentley. Förstår inte ens varför jag skriver om olika flashiga bilmärken, jag är ju inte ens intresserad... Måste vara Mr Spirit här bredvid som hjärntvättat mig.
Trafiken flyter på osannolikt bra, tutningsfritt och utan en massa slalomkörning mellan filerna..
Allt runtomkring är rent, fläckfritt, ordningssamt..
Nästan lite...tråkigt ! Herregud, hur Indienifierad har jag blivit egentligen ? Eller är jag fortfarande lite på kanelen ? Nej, det känns inte så, i blodet flyter bara en massa blodplättar och annat..
Kommer ihåg att jag hade samma känsla och tanke när vi var i Singapore, känslan av att allt är lite för "bra", lite för tillrättalgat och prydligt.
Och där tog ad hoc-skrivandet slut, det jag skriver från och med NU är efter våra fyra flashiga dagar i UAE.
Torsdagskvällen bjöd på ett besök på "The Meat company", ett mycket passande namn ! Jag tryckte i mig en 200 grams 120 dagars australiensisk angusbiff med lite lull-lullsallad vid sidan av; oh, så gott det var !
Ett besök på pub/nattklubb blev det efter det och sen, långt efter midnatt, godnatt i en urskön säng hemma hos Mr Trojan.
Fredag förmiddag tillbringades vid poolen OCH havet som var ljummet, salt och alldeles, alldeles...underbart !
(här försöker jag lägga in bilder, som SÅ många gånger förr, men det funkar bara inte, jag hatar datorer ibland... och M sitter på ett plan på väg till Australien, bra kvinna reder sig själv fast inte när det gäller idiotiska dumburkar.. %%¤&/()=/&¤!! )
Därefter åkte vi till Marina Mall och se där fick vi gå omkring i affärerna helt oantastade, ingen securitycheck när vi skulle in på mallet, man fick gå in i affärerna med påsar från andra affärer utan att behöva lämna in dem i något pås-vaktarbås, ingen som gick efter och berättade vad det var för färger på de saker man kikade på..
Det började knorra ordentligt i magen, sjön suger ju som bekant, då blev det ett besök på "Fuddrockers"; stor, rejäl, saftig hamburgare och en tillbehörs-självplock !!!
Micke och jag trodde vi hade kommit till himmelen !
Lika mycket himmelrikeskänsla var det när vi åkte ner i källarplanet på mallet och klev in på Carrefour; en fransk supermarketkedja !
Vilken mejeridisk, my god !!
Köttdisken, halleluja !!
Stillsamt, ordningssamt och ett utbud utav Guds nåde !
Känns som att leva expatliv i Indien är som en käftsmäll medans det livet i UAE mer är som en vänlig, om än ibland något burdus, klapp på kinden...
Med känslan av att vara nyfrälsta och djupt avundsjuka på de som får vara expats i landet som flyter inte bara i olja, utan även i mjölk och nötkött tog vi taxi hem till en annan svensk familj där vi bjöds på... ännu mera nötkött !
Gäller att frossa, vem vet när tillfälle bjuds nästa gång !
Blev en jättetrevlig kväll som förutom många skratt även innehöll utbyte av erfarenheter; i UAE är man ansvarig för sin hushållspersona, man bekostar deras visum och uppehållstillstånd; 15 000 sek/år. Lönerna ligger på minst det dubbla jämfört med Indien. Man har egen bil, i den sitter det ingen Richard-the-driver utan man rattar själv. I princip all arbetskraft är importerad; Indien, Syrien, Pakistan, Iran, Sri Lanka, Filippinerna, det är dessa som jobbar som maider, taxichaufförer, vägarbetare, affärsbiträden, restaurangpersonal. "Locals" d v s de inhemska är mestadels "businessmen", kvinnorna är som jag; lyxfruar.
I hela Emiraten bor det ungefär 10 miljoner människor, av dessa är endast 1 miljon inhemska !
Går inte ens att föreställa sig hur folktomt och ödsligt det skulle bli om oljan (= pengarna) tog slut och alla flyttade hem till sitt..
Svårt även att föreställa hur det såg ut för bara knappt 50 år sedan, dessa skyskrape-stinna, lyxbilstäta, och skrytbygge städer var bara små fiskelägen; man dök efter pärlor och lade nät.
Proteinberikade dråsade vi i säng sent, sent...för att masa oss ner till Havet (och poolen) även på lördagen, gällde att bada och sola oss i form inför besöket på den stora moskén; Sheik Zayed Mosque.
Råkade man vara född kvinna så var det till att ikläda sig burka för att få komma in i moskén, strider egentligen mot vad jag vill gå med på men, men...
Gjorde det då då; tog på mig en svart, hemsk, varm burka; "urka" !
Vi ställde oss bredvid varandra för att Tobbe skulle ta kort på Mr Spirit och hans orena, syndfulla maka.. genast kom en vakt fram " No hugging, not allowed !" Vi stod bredvid varandra; inte ens med bästa vilja i världen skulle jag kunna kalla det för "hugging". Men man säger inte emot i arabland, så är det bara.
Efter besöket i muslimernas heliga hus åkte vi till vårt egna blå-gula helgade tempel; IKEA !!!
Allt var precis som det ska vara !
Ja förutom massa arabiska krumeluttnamn på Billy, Karlstad, Dofta och servetterna Läglig.
I fiket blev det kaffe och en liten smörgås som hette "Bohus" innehållande nordic shrimps and caviar, ingen höjdare dock. Den räkröran hade ingen svensk lagt sin hand vid, det kan jag sätta min nyinköpta konservöppnare "Värdefull" på.
Med två välfyllda IKEA-kassar i bagageutrymmet for vi downtown, jag frossade på hummer från Oman och grillade räkor, allt för att även fylla på selendepåerna.
Plötsligt, hur gick det till ?, var det söndag d v s "måndag" och arbetsdag för Mr Trojan; i arabland är det fredag på torsda´n, lördag på freda´n, söndag på lörda´n och då så klart måndag på sönda´n, allt enligt deras tro och religion.
Mr T åkte till jobbet och vi for till Dubai, där vi tillbringade ett par timmar på Dubai Mall som är världens största köpcenter, där åt vi (än en gång) varsin hamburgare på Johnny Rockets; vi utnämnde dessa till världens godaste, sen åkte vi 124 våningar upp i världens högsta byggnad; Burj Kalifa.
124 våningar !!! Helt sjukt högt !!
Vi tittade plötsligt ner på alla skyskrapor, såg ut som ett låtsaslandskap nedanför.
När vi besinnat oss litegrann och knäppt färdigt med kameran kände jag mig plötsligt yr...berusad och ostadig.
Det var jag inte, det blir man inte på Coca-Cola men väl på 124 våningars höjd; det svajade klart kännbart.
Men nu har jag varit där uppe, behöver aldrig göra´t igen !
Flygresan hem gick bra, såklart; annars hade jag ju inte kunnat skriva det här.., vi klev ut från Indira Gandhis International Airport och vägen hem var full med hål och humpeliskump, slalomåkningen mellan filerna precis som vanligt, kaoset och tutandet helt i sin ordning; kindklappshelgen var över.
Men en käftsmäll sådär på söndagskvällen kändes faktiskt helt okej !
Eller bahut accha, som vi hindikunniga gärna säger. (bahut= mycket, accha= bra)
Nimbu Pani / Titti "urka-burka" Sahlberg.
Till New Delhi kommer det cirka 300 stycken hemifrånrymda alternativt hemifrånutsparkade barn.