Indien Enligt Titti

Onsdag.
Janmashtami.
Nä, det betyder inte 'onsdag' på hindi.
Det bara råkar vara så att Janmashtami infaller på en onsdag detta år.
Janmashtami = Lord Krishnas födelsedag.
Väl värt att fira.
Tycker i princip alla.

Spelar egentligen ingen roll om du är hindu, muslim, kristen eller sikh.
Eller bekänner dig till någon av alla de andra religioner eller religiösa grupper som lever sida vid sida här i Indialand.
Finns hur många helgdagar som helst.

'It's complicated' eller alldeles ofattbart enkelt; go with the flow och ta seden dit du kommer...
Fast om Mr Spirit och de andra kontorsmänniskorna skulle nyttja alla dessa helgdagar blev det inte mycket jobba av. Mest ledigt hela tiden.

Inget som jag, i egenskap av 'residential manager'; lyxfru/hemmafru, behöver bekymra mig om.
Min stressiga och slitsamma tillvaro är densamma, helg som söcken...
(Förutom på just onsdagar då, Krishnas födelsedag eller inte)

Vår maid är ledig, otur för henne att Janmashtami inföll på en onsdag eftersom hon (=jag) alltid är ledig på lillelördagen...
Vår lånechaufför, Pradeep, är hindu och tillbringar nog åtminstone en del av dagen i sitt kvarterstempel, lyssnar på högläsning ur Bhagavad Gita, som ju är hinduismens heliga skrift, samt sjunger en eller annan sång till Krishnas ära.
Han är dock villig att arbeta, att köra sir och maam varthelst de önskar, ger lite övertidsklirr i kassan.
Dock inte troligt att vi ringer efter honom...
Maken jobbar hemifrån och jag, jag jobbar också hemifrån idag; kör en tvätt, betalar räkningar, bloggar, dricker kaffe...
Kallas också för att 'tussa'.
Mitt bästa ord, som jag uppfunnit alldeles på egen hand. Mitt fina, sköna ord som dessutom börjat sprida sig, fler som förstått den fantastiska innebörden och nödvändigheten av att ägna sig åt just detta; tussning.
Säkert snart i SAO.
Inom en snar framtid användbart i 'wordfeud' och korsord.
Inget komplicerat med det.

Efter de hysteriska första 36 timmarna i Häjkon-Bäjkonland har det, jämförelsevis, varit lugna gatan.
I princip inget konstigt har hänt, bara det är ju jättekonstigt...
AC'n är fortfarande inte lagad, ny dator inte införskaffad, TV: n fortfarande trasig; gick sönder redan i maj; explosion och smält skärm, 'reparatören' var då här 3 gånger men eftersom vi varit i Sverige ett antal veckor så gills det inte. Då måste man börja om från början med "a fresh complaint", det berättade kontoret-Natasha när vi undrade när apparaten skulle lagas egentligen. Hon undrade också om vi ville att hon skulle skicka en sådan...
Vad svarar man på en sådan fråga?
Inget mirakel har ju skett över sommaren, inget halleluja; dumburken har mirakulöst tillfrisknat....
"Yes, please do.."
Nåväl, TV-killen som skulle kommit igår, efter klockan fyra, lyser fortfarande med sin frånvaro...
Bilen är dock lagad, konstigt nog.

Hela tillvaron här i Indien är lite komplicerad, inget att hänga upp sig på eller att hänga läpp för...
Bara att hänga med, både i de konstiga svängar som sker och i det som inte svänger alls.

Richard-the-Driver är ju som bekant hemma med sina brutna underben och sin kotfraktur. Hans situation är också lite komplicerad. Han är, av födsel och ohejdad vana, kristen.
Gift , i ett 'love marriage', med en hinduisk kvinna. Tillsammans har de två döttrar (cirka 17 och 14 år).
Fast i november förra året deklarerade tydligen hans fru att hon inte ville vara gift med honom längre. Hon ville inta ha någonting med döttrarna att göra heller. Detta har lille Rickard berättar endast för Mr Spirit, var väl inget som maam behöver veta eller bry sitt lilla huvud med..
Senaste nytt innan sommaren var att hans 'domestical problems' började ordna till sig.
När vi hälsade på honom på det lilla, lilla sjukhuset häromdagen, var hans mamma där.
Samt en annan kvinna som var mer i hustruålder.
Vi förutsatte att det var hans fru.
Det var det också, på sätt och vis.
Det var nämligen hans andra fru.
Som han också har två döttrar tillsammans med, dock yngre upplagor...
Richard-the-Casanova ...

Komplicerat eller inte, rak kurva eller ej..

Vi hänger inte upp oss på 'småsaker' här i Häjkon-Bäjkonland utan ler och vickar på våra huvuden i sidled...

Men, alltså, Richard; din lille filur...

Happy Janmashtami och vad som är än viktigare; Nimbu Pani/ Tittilina.

Det mest spännande som hände under vår fantastiska sommarvistelse i Sverige var att den nyinköpta kökslampans takfäste släppte.
Lampan höll, så även köksbordet.
Det var vad åtta veckor i Svedala genererade i form av 'olyckor & katastrofer'.
Inte mycket till berättelse att skriva om.
Knappt ens värt bläcket i pennan eller,som man väl får benämna det i vårt moderna tidevarv; knappt värt den lilla ansträngning som tangentknappandet
medför.
Lugnt och skönt med andra ord.

Har nu varit tillbaka i Häjkon-Bäjkonland i ganska exakt 36 timmar.
Timmar, inte veckor.
Håll i hatten för nu blir det åka av!

1. Richard-the-driver blev i helgen påkörd av en bil och har brutit bägge benen samt fått en kotfraktur i ryggen.
Hälsade på honom på det pyttelilla sjukhuset igår; specialitet gynekologi och ortopedi (intressant kombination, men why not!). Han satt där med gips runt bägge sina smala chaufförsben och ett stödbälte runt ländryggen. Verkade vara vid ganska gott mod men blir ju borta minst två månader. Återstår att undersöka om och vilken slags försäkring företaget tecknat åt honom. Vad han skall leva utav när han inte kan arbeta... I Indien, som ju inte är direkt känt för sitt socialförsäkringsskydd...

2. Vikarie-chaffisen och jag var i går ute och åkte, på en refug stod en ung kvinna och väntade på att kunna gå över gatan. Vi passerar henne när hon plötsligt tar ett kliv rakt ut. Rakt in i sidan, i höjd med framdörren, på vår bil.
Hon faller, vi tvärnitar, jag öppnar dörren och ser hur hon håller sig om huvudet, folk strömmar till, ur bilen bakom kliver en äldre herre med 'vackert' hennafärgat får och sitt fordon fullproppat med ungar, och kvinnfolk, som också de hoppar ur. Ungarna får varsin smäll på huvudet av mannen och kvinnorna en skrälldus med argt smatter på hindi och väljer då, tack och lov, att kliva in i sin bil igen.
Den påkörda kvinnan har nu hunnit ställa sig upp och försvinner, överraskande snabbt, in genom porten till det hus som är tvärsöver från var hon klev rakt ut i gatan.
Den vackert orange-håriga mannen har papper och penna i handen, redo att skriva registreringsnummer, ta upp vittnesmål och kanske även starta en egen utredning men lugnar ner sig när även vi stiger ur vår bil och inte visar några ansatser till att smita därifrån. Vi letar rätt på flickan vars far jobbar som vakt i det hus hon skulle till. Hon verkar oskadd, står och går, förnekar huvudvärk och har inga sår någonstans. Troligen slog hon pannan i vår sidospegel. Några smutsfläckar på hennes leggings, i knähöjd, är allt som syns. Hennes pappa ler, skrattar och säger 'okey, okey' och vickar på huvudet.

3. Får reda på att en annan familjs kock hastigt, och högst olustigt, dött. Han var på väg ner till södra Indien för att besöka sin familj för första gången på två år. Något eller någon drabbade honom på den flera dygn långa tågresan söderut. Sorgligt.

4. I går eftermiddag hade den dagliga monsundosen medfört översvämning i vårt vardagsrum. I vardagsrummet låg, våra fina handknutna mattor och simmade.
Indien är inte ju inte heller direkt känt för sitt kvalitetstänk när det kommer till byggnationer och konstruktioner.
Om det glipar i underkant på balkongdörrarna och dessutom balkonggolvets fall är åt lite fel håll samt de små hålen i avrinningslocket är igentäppta av fasadflagor från den kvalitetsmärkta (not) puts man använt till husets exteriör, och den årliga (surprise) monsunen vräker ner; ja då får eder lyxfru i Indialand ligga på knä ett par timmar och torka golv.
Nyttigt för mig så att jag inte slöar till och blir högfärdig...
Kan tala om att två stycken ullmattor kan suga åt sig en förskräcklig massa litrar med vatten.
Nästan som lite trolleri; när jag trodde att jag i princip torkat golvet klart och bara skulle vika ihop mattorna för att hiva in dom i någon dusch för dränering och torkning så släppte dom ifrån sig ytterligare sisådär en hink eller två med lila-blått vatten...
Mattorna kan nu anses som nytvättade, genomsköljda av äkta hinduiskt monsunvatten och hänger nu på tork över ett balkongräcke. Än så länge är himlen blå och solen skiner, gäller att vara alert när det mulnar på framåt eftermiddagen... Dubbeltvätt verkar onödigt tycker jag.

5. Airconditioningen i vardagsrummet har slutat fungera. Eller, jo kyla kommer men det blir samtidigt läckage från kökstaket där kondensvattnet tydligen bestämt sig för att rinna ut...
Airconditioning- mannen skall komma idag. Eller kanske imorgon, han skulle kommit igår med på grund av regn (?!) sköt han upp sitt besök tills idag. Blir det regn även idag, troligtvis, troligtvis, så kanske han dyker upp i slutet av september eller så...
Den som lever får se!
Då ska han även få laga den i vårt sovrum, ty den har också upphört att fungera.

6. En elektriker behövs också, gärna en med kunskaper om det elektriska men det är inget man räknar med, ty det har blivit någon slags kortslutning i vardagsrumstaket.
(Hände i somras när Mr Spirit och hans kollega satt och åt middag i CSS).
Vi har det så modernt och snyggt så vi har en del av taket nedsänkt; coolt!
På den nedsänkta delen ligger lysrör och sladdar, ihopsatta med s k sockerbitar. När man trycker på några av de 20 lampknappar vi har så tänds dessa lysrör och ger ett exklusivt sken.
Fast inte just nu då då, efter en liten brand där uppe bland sladdar, lysrör, kackerlacksbajs och damm så inväntar vi en yrkesskicklig el-snubbe.
Den som väntar på något gott...

7. By the way så har vår bil gått sönder.
Går dock ingen nöd på oss, har en lånebil modell större och flashigare.
8. Att min lilla pc lade näsan i vädret igår känns lite trist, visserligen var han gammal (är det han om datorer?) men han var bra på alla sätt och vis...

Vad mer kan jag förtälja...?
Handlade grönsaker igår, bland annat en stor och fin broccoli. När jag tvättat allt i amöba- och bakteriedödarmedlet lade jag alltihop att torka i diskstället.
Någon timma senare började det lukta förskräckligt illa i köket; riktig sop/avfallsstank.
Visade sig vara den stora, gröna, saftiga broccolin som inte mådde alls bra; den fick vi avliva på stört.

Ska det fortsätta i den här takten så kommer eder lilla lyxfru i Indialand att vara utbränd innan det heter september...
Kan gärna få vara lite händelsefattigt nu ett tag.
Åtminstone i 36 timmar eller så.
Så att man hinner ladda om batterierna.

Och så att mattorna hinner torka.

Nimbu Pani på er!/ Tittilina