...Indien är som en käftsmäll, en fet en, men vi älskar´t...
Jaha, så sitter man där igen; ombord på ett flygplan.
Denna gång är vi på väg till Dubai, ja egentligen är det Abu Dhabi som är målet men eftersom biljetterna till Dubban är mycket billigare än de till Abban så får det bli en dryg timmes bilresa efter att vi landat.
Det är Mr Trojan som ska föräras med ett besök. Han jobbar också på det stora företaget men är stationerad i Förenade arabemiraten.
Vi hade nöjet att ha honom som gäst för ganska precis ett år sedan; han fick då njuta av Häjkon-Bäjkonland med alla ljud, färger, dofter och alla kossor, människor, autorickshaws, cyklar och trafikkaos.
Som en speedad symfoniorkester för alla ens sinnen.
Vi åker från staden med Ambassadorbilar (bulliga, fjädringsfria, regeringsbilen..), Toyota Innovas (vanligaste expatbilen) och Tata Nanos (liten, alla-ska-ha-råd-med-enbilen) till landet där vägarna är fyllda med BMW´s, Mercor, Jaguarer och andra motorfordon av allehanda lyxbetonade märken.
Vi åker från staden mellan kusterna till staden vid vattnet; fisk- och skaldjurmiddagar.
Vi åker från Hinduland till Muslimland; nötkött i parti och minut !
Vi åker från varmt till varmare, lite mindre attraktivt men vi får svalka oss med ett eller annat dopp i poolen eller varför inte i havet ! gäller att passa på när man har möjligheten.
Sitter och skriver på 10 000 meters höjd, vistt låter det sofistikerat ?! Nästan lite businessaktigt, som om jag satt och skrev ett very important document liksom. det gör jag ju i och för sig, mitt dokument över den nya verkligheten och vardagen som jag lever i.
Händer fortfarande att jag måste nypa mig i armen för att fatta att jag (vi, naturligtvis !) bor i Indien.
Nu har jag tagit en liten paus för middag; kyckling, hurra...not ! samt något litet glas vitt vin samt en underbart krispig och fräsch gin & tonic, är det semester så är det. Vilket betyder att att jag just nu skriver ord och meningar med ett visst mått av alkohol i blodet...
Kan bli hur som helst !
Lovar mig själv i detta nu att läsa igenom vad jag skrivit och om det inte är helt uppåt väggarna, förskräckligt, pinsamt och alkoholstinnt så klickar jag på "publicera" utan vidare betänkligheter.
Jag menar, jag är ju inte mer än människa, full med fel och brister fast ändå väldigt unik och fantastisk...Ja ni vet, allt det där om att varje människa är vacker, unik och fantastisk... Just nu, i lite dimma, måste jag säga att jag håller med detta kloka resonemang fullständigt.
Vilka vackra ord...hick !
Ooops, dags att landa, hur kan tre och en halv timme passera så snabbt ? På med säkerhetsbältet, knäppa händerna och, som vid varje start och landning; mumla mantrat och be att allt ska gå bra. Hörs senare, då, förhoppningsvis, i helt nyktert tillstånd.
Ja, hej igen, det är bara jag; er lyxfrubloggerska, sitter nu i en Lexus på motorvägen (6-filig !!) mellan Dubban och Abban. Det passerar en och annan Porsche, Hummer och Bentley. Förstår inte ens varför jag skriver om olika flashiga bilmärken, jag är ju inte ens intresserad... Måste vara Mr Spirit här bredvid som hjärntvättat mig.
Trafiken flyter på osannolikt bra, tutningsfritt och utan en massa slalomkörning mellan filerna..
Allt runtomkring är rent, fläckfritt, ordningssamt..
Nästan lite...tråkigt ! Herregud, hur Indienifierad har jag blivit egentligen ? Eller är jag fortfarande lite på kanelen ? Nej, det känns inte så, i blodet flyter bara en massa blodplättar och annat..
Kommer ihåg att jag hade samma känsla och tanke när vi var i Singapore, känslan av att allt är lite för "bra", lite för tillrättalgat och prydligt.
Och där tog ad hoc-skrivandet slut, det jag skriver från och med NU är efter våra fyra flashiga dagar i UAE.
Torsdagskvällen bjöd på ett besök på "The Meat company", ett mycket passande namn ! Jag tryckte i mig en 200 grams 120 dagars australiensisk angusbiff med lite lull-lullsallad vid sidan av; oh, så gott det var !
Ett besök på pub/nattklubb blev det efter det och sen, långt efter midnatt, godnatt i en urskön säng hemma hos Mr Trojan.
Fredag förmiddag tillbringades vid poolen OCH havet som var ljummet, salt och alldeles, alldeles...underbart !
(här försöker jag lägga in bilder, som SÅ många gånger förr, men det funkar bara inte, jag hatar datorer ibland... och M sitter på ett plan på väg till Australien, bra kvinna reder sig själv fast inte när det gäller idiotiska dumburkar.. %%¤&/()=/&¤!! )
Därefter åkte vi till Marina Mall och se där fick vi gå omkring i affärerna helt oantastade, ingen securitycheck när vi skulle in på mallet, man fick gå in i affärerna med påsar från andra affärer utan att behöva lämna in dem i något pås-vaktarbås, ingen som gick efter och berättade vad det var för färger på de saker man kikade på..
Det började knorra ordentligt i magen, sjön suger ju som bekant, då blev det ett besök på "Fuddrockers"; stor, rejäl, saftig hamburgare och en tillbehörs-självplock !!!
Micke och jag trodde vi hade kommit till himmelen !
Lika mycket himmelrikeskänsla var det när vi åkte ner i källarplanet på mallet och klev in på Carrefour; en fransk supermarketkedja !
Vilken mejeridisk, my god !!
Köttdisken, halleluja !!
Stillsamt, ordningssamt och ett utbud utav Guds nåde !
Känns som att leva expatliv i Indien är som en käftsmäll medans det livet i UAE mer är som en vänlig, om än ibland något burdus, klapp på kinden...
Med känslan av att vara nyfrälsta och djupt avundsjuka på de som får vara expats i landet som flyter inte bara i olja, utan även i mjölk och nötkött tog vi taxi hem till en annan svensk familj där vi bjöds på... ännu mera nötkött !
Gäller att frossa, vem vet när tillfälle bjuds nästa gång !
Blev en jättetrevlig kväll som förutom många skratt även innehöll utbyte av erfarenheter; i UAE är man ansvarig för sin hushållspersona, man bekostar deras visum och uppehållstillstånd; 15 000 sek/år. Lönerna ligger på minst det dubbla jämfört med Indien. Man har egen bil, i den sitter det ingen Richard-the-driver utan man rattar själv. I princip all arbetskraft är importerad; Indien, Syrien, Pakistan, Iran, Sri Lanka, Filippinerna, det är dessa som jobbar som maider, taxichaufförer, vägarbetare, affärsbiträden, restaurangpersonal. "Locals" d v s de inhemska är mestadels "businessmen", kvinnorna är som jag; lyxfruar.
I hela Emiraten bor det ungefär 10 miljoner människor, av dessa är endast 1 miljon inhemska !
Går inte ens att föreställa sig hur folktomt och ödsligt det skulle bli om oljan (= pengarna) tog slut och alla flyttade hem till sitt..
Svårt även att föreställa hur det såg ut för bara knappt 50 år sedan, dessa skyskrape-stinna, lyxbilstäta, och skrytbygge städer var bara små fiskelägen; man dök efter pärlor och lade nät.
Proteinberikade dråsade vi i säng sent, sent...för att masa oss ner till Havet (och poolen) även på lördagen, gällde att bada och sola oss i form inför besöket på den stora moskén; Sheik Zayed Mosque.
Råkade man vara född kvinna så var det till att ikläda sig burka för att få komma in i moskén, strider egentligen mot vad jag vill gå med på men, men...
Gjorde det då då; tog på mig en svart, hemsk, varm burka; "urka" !
Vi ställde oss bredvid varandra för att Tobbe skulle ta kort på Mr Spirit och hans orena, syndfulla maka.. genast kom en vakt fram " No hugging, not allowed !" Vi stod bredvid varandra; inte ens med bästa vilja i världen skulle jag kunna kalla det för "hugging". Men man säger inte emot i arabland, så är det bara.
Efter besöket i muslimernas heliga hus åkte vi till vårt egna blå-gula helgade tempel; IKEA !!!
Allt var precis som det ska vara !
Ja förutom massa arabiska krumeluttnamn på Billy, Karlstad, Dofta och servetterna Läglig.
I fiket blev det kaffe och en liten smörgås som hette "Bohus" innehållande nordic shrimps and caviar, ingen höjdare dock. Den räkröran hade ingen svensk lagt sin hand vid, det kan jag sätta min nyinköpta konservöppnare "Värdefull" på.
Med två välfyllda IKEA-kassar i bagageutrymmet for vi downtown, jag frossade på hummer från Oman och grillade räkor, allt för att även fylla på selendepåerna.
Plötsligt, hur gick det till ?, var det söndag d v s "måndag" och arbetsdag för Mr Trojan; i arabland är det fredag på torsda´n, lördag på freda´n, söndag på lörda´n och då så klart måndag på sönda´n, allt enligt deras tro och religion.
Mr T åkte till jobbet och vi for till Dubai, där vi tillbringade ett par timmar på Dubai Mall som är världens största köpcenter, där åt vi (än en gång) varsin hamburgare på Johnny Rockets; vi utnämnde dessa till världens godaste, sen åkte vi 124 våningar upp i världens högsta byggnad; Burj Kalifa.
124 våningar !!! Helt sjukt högt !!
Vi tittade plötsligt ner på alla skyskrapor, såg ut som ett låtsaslandskap nedanför.
När vi besinnat oss litegrann och knäppt färdigt med kameran kände jag mig plötsligt yr...berusad och ostadig.
Det var jag inte, det blir man inte på Coca-Cola men väl på 124 våningars höjd; det svajade klart kännbart.
Men nu har jag varit där uppe, behöver aldrig göra´t igen !
Flygresan hem gick bra, såklart; annars hade jag ju inte kunnat skriva det här.., vi klev ut från Indira Gandhis International Airport och vägen hem var full med hål och humpeliskump, slalomåkningen mellan filerna precis som vanligt, kaoset och tutandet helt i sin ordning; kindklappshelgen var över.
Men en käftsmäll sådär på söndagskvällen kändes faktiskt helt okej !
Eller bahut accha, som vi hindikunniga gärna säger. (bahut= mycket, accha= bra)
Nimbu Pani / Titti "urka-burka" Sahlberg.
Kommentarer
Postat av: Agneta
Rolig läsning som vanligt om dock lite ovanlig. Vad jag tycker ni gör rätt som gör så mycket ni bara kan medan ni kan. Väntar med spänning på nästa rapport.
Kramar
Postat av: Marika
Vågar vi hoppas på att bilderna på dig i Burka kommer till nästa blogginlägg?? ;) Ha det gott
Trackback
