...sjalar, skönhetsbehandling & sophämtning...
Ibland reflekterar jag mer än andra gånger.
Befinner man sig på Main Market i Pahar Ganj, vid New Delhi Railwaystation, kan man minsann, ibland och med lite flax, för nämnda summa fynda sig inte mindre än 4 Odd Molly OCH en Day Birger ET Mikkelsen tunikor!
Tyska Handelskammaren här i Delhi anordnar varje första adventshelg en julmarknad, komplett med gluhwein, wurstar, Oh Tannenbaum och en jävulusisk massa stånd; sjalar, skor, julpynt, smycken, ostar och allsköns tingeltangel. Det ena mer nödvändigt att äga än det andra...
Jämför det ena med det andra, och tredje.
Häromdagen var en sådan dag, varsågoda; eder egna lilla lyxfrus reflektioner kring 250 svenska riksdaler.
Ja, vad får man för 250 kronor här i Häjkon-Bäjkonland egentligen?
Varför just denna summa frågar sig nu kanske vän av ordning och nyfikenhet?
Det ska jag genast berätta.
Jag klev, för några dagar sedan, ut från VLCC; en skönhetssalong på Basant Lok, dit en massa välbeställda indiska damer och herrar går och färgar håret, avlägsnar mustascher (kvinnorna, en indisk man är omättligt stolt över sin "mun-lugg" och vårdar den ömt) samt får massage och pedikyrer i parti och minut.
Även vi expats besöker nu och då detta etablissemang för diverse behandlingar, dock inte så ofta för mustaschborttagande...
För 250 riksdaler kan du t ex på på salongen och njuta av en 45 minuter lång ansiktsbehandling, inklusive tjugo minuters underbart skön fot- och underbensmassage.
(Det var precis det jag hade gjort).
Eller slinka in i mataffären, Modern Bazaar alternativt Daily Pick, bredvid och införskaffa 2 burkar kvarg (kesella), 2 burkar krossade tomater, 3 stycken äpplen samt en liten förpackning grönmögelost.
Alla produkter av bästa importerade och, följaktligen, svindyra slag.
Man kan istället välja att åka till Nehru Place, detta betongghetto-gytter av tyg-och elektronikaffärer/reparatörer/grossister.
Vad tyg och elektronik har gemensamt kan man fundera länge och väl på. Utan att komma på svaret.
Där finns en liten, liten shop som säljer sjalar.
Se där, 3 stycken handbroderade ullsjalar; 90 kronor styck!
(Jo, jag vet att 3 x 90 är lika med 270 pix, men man får inte vara så petig. Tänk på att detta är Häjkon-Bäjkonland; på ett ungefär duger gott!)
Befinner man sig på Main Market i Pahar Ganj, vid New Delhi Railwaystation, kan man minsann, ibland och med lite flax, för nämnda summa fynda sig inte mindre än 4 Odd Molly OCH en Day Birger ET Mikkelsen tunikor!
För TvåHundraFemtio svenska pengar.
Otroligt, men i högsta grad sant!
Tyska Handelskammaren här i Delhi anordnar varje första adventshelg en julmarknad, komplett med gluhwein, wurstar, Oh Tannenbaum och en jävulusisk massa stånd; sjalar, skor, julpynt, smycken, ostar och allsköns tingeltangel. Det ena mer nödvändigt att äga än det andra...
Vad jag, tydligen, fann livsnödvändigt att äga var 3 nya necessärer.
Tittade på dessa redan förra året, så nog var det ett väl genomtänkt beslut...
Som av en händelse betingade dessa tillsammans 220 kr, tillsammans med de tre små armbanden jag köpte blev det så 250...
Vad är det med det då, tänker kanske ni?
Ganska billigt men vad är poängen med alla dessa bokstäver denna gång?
Jo, här kommer själva reflektionen.
För samma antal pengar erhåller det Sahlbergska hushållet; Trappstädning.
I hela 10 veckor!
Fast inte på söndagar...
Sophämtning.
James-the-garbageman hämtar våra sopor.
Ett helt år!
Utom på söndagar...
...för då håller han predikan i sin kyrka, där han är präst.
Hushållsarbete.
Vår halvtids-maid, Shikha, städar, diskar och stryker.
Två veckor!
Fast inte på helgen.
Och absolut inte på onsdagar!
För att inte tala om hur många dagar en cykelrickshaw-förare eller en skräddare i Old Delhi måste gno och trampa sina pedaler respektive symaskin...
Det är konstigt, orättvist och beklämmande.
Är jag då otäckt cynisk om jag kan sitta och fundera på detta samtidigt som jag gläder mig åt att det är den årliga "Shades of India" melan i morgon?
Gläder mig åt att förmodligen kunna fynda vackra kuddfodral, kläder och accessoarer.
Tröstar mig med att en del av försäljningssumman går till välgörenhet...
Gläds av åsynen av mina fina neccessärer.
Tröstar mig med att även en liten skärva av det jag betalade för dessa går till välgörenhet.
Tänker att "en kan inte göra allt men många kan göra lite var..."
Tänker att jag nog ska handla riktigt, riktigt mycket på melan imorgon...
(Tänker att nu var jag riktigt cynisk, det sista var inte ens roligt...)
Klar-reflekterat för denna gång.
Stänger ner tankeverksamheten och gör mig istället en...
Nimbu Pani/ Tittilina
Kommentarer
Trackback
