...welcome, little babygirl...

En ny liten indisk medborgare har sett dagens ljus!
På kvällen den 3 december i nådens år 2013 blev Ashwani och Jyoti föräldrar till en liten flicka!
Drygt 2 veckor före beräknad ankomst och vägandes strax över 2 kilo.

Ashwani jobbar som chaufför. 
Först åt familjen S men sedan de åkt hem till Svedala rattar han nu en Toyota Innova åt herrskapet A.
 
Jyoti arbetar som hemmafru, och numera även som mamma.

(För cirka ett och ett halvt år sedan fick dom också en liten flicka.
Den gången mer än 8 veckor för tidigt.
I Indien.
I Indien som har en, säkerligen, fantastisk neonatalvård. Superteknologisk apparatur och avancerad kunskap om prematura barn.
Men med klen sjukvårdsförsäkring och en sjukvård som mest är till för dem med betydligt högre lön än vad en chaufför har gick det naturligtvis inte bra.

Deras förstfödda lilla flicka blev endast några veckor gammal).

Idag fick Ann och jag den stora äran att beskåda detta lilla efterlängtade mirakel!

Ashwani och hans Jyoti bor i egen lägenhet sedan de gifte sig för ett par år sedan. 
Ovanligt för att vara i Indien. Betydligt vanligare bland "icke höginkomsttagare" är att man flyttar in i mannens familj.

Dock var det just dit vi åkte i dag; hem till Ashwanis föräldrahem.
Efter utskrivning från sjukhuset har de nyblivna föräldrarna bott 1vecka hos hennes föräldrar och nu ska de bo ungefär samma tidsperiod hemma hos hans.
Tre trappor upp, väldigt branta och smala trappor ska tilläggas; ligger dessa tre rum inklusive kök och kanske badrum; såg inget och glömde fråga.
Max 30 kvadratmeter stort för Ashwanis föräldrar att bo på. Samt hans bror. Med fru. Och två barn. Dessutom även hans syster. Med man. Och två barn.
Tio personer. På. Trettio. Kvadrat.
Max trettio kvadrat.


Mr Spirit och hans fru, den underbara lilla människan, kamperar ihop på 250 kvadratmetrar. Kan välja att gå på olika toaletter varje veckodag om de skulle få för sig. 
Duschmöjligheter på fyra olika ställen i lägenheten, förlåt; menar naturligtvis våningen...

Åh, vad pytteliten hon var. Åh, så söt!
Två svenska, långa, bleka och välnärda luxurywifes av bästa svenska kvalité "oooh'ade" och "åååh'ade"allt vad dom orkade!
Lämnade över presenter från oss och från familjen S, tog kort och frågade vad den lilla skulle heta.
Men se det var det ingen som kunde svara på.
Ty i Indialand går det till på annat sätt än i Svedala.

28 dagar efter födseln kommer det hem en brahmin, en präst från templet, som välsignar barnet. Därefter går hela familjen med den nyfödde till nämnda tempel, för flera välsignelser och överlämnande av gåvor.
Efter det kommer det en hel skrälldus med brahminer hem till bostaden, förplägas med mat och dryck och lämnar i utbyte mot detta fram en lämpligt bokstav.
Vilken bokstav det blir grundar sig bland annat på stjärnornas och planeternas positioner, enligt hinduismens alla konster och regler.
Så inte förrän i januari bestäms det vad den lilla ska heta.
Ashwani berättade att dom dock redan nu har ett litet smeknamn;
"Tuk-tuk".
Kanske för att dessa tutar en hel del och lillflickan redan visat sig besitta ganska betydande röstresurser....

De kommer också få besök av sk " hrijas"; eunucker utklädda i kvinnokläder. De förväntar sig mat, dryck och en ohygglig summa pengar i utbyte mot att de dansar, sjunger och välsignar barnet och familjen.
24 000 rupees vill de ha. Annars uttalar de förbannelser, olyckor och ond, bråd död.
Ashwani tjänar ungefär 20 000 rupees i månaden.

När vi förfasade oss över denna förskräckliga sedvänja och groteskt stora summa lugnade Ashwani oss. 
Berättade att han prutat ner summan.
Till "bara"11 000 rupees.
Nog för att lill-tösen är värd alla rupees i världen, men att kräva en halv månadslön i utbyte mot undvikande av trolldom och förbannelse. Blir förbannad bar av att tänka på det!
Är dock väldigt, väldigt glad att de nu fått sin lilla flicka. 

Väldigt, väldigt glad över att vi fick komma, att de ville ta emot oss.
Varsågoda, presenterar för er ett av Häjkon-Bäjkonlands nyaste tillskott!
Fröken xxx, ber att få återkomma med nya bilder, och namn, i januari!








Nimbu Pani/Tittilina






Kommentarer
Postat av: Anonym

Ni får då vara med om allt möjligt och får reda på hur det är i verkligheten i Indialand. Jag tycker om hur man ger barn namn, de får verkligen namn som har betydelse, allt annat är jag tveksam till. Det borde vara barnet och föräldrarna som får mat, gåvor och pengar.
Kram platzer

2013-12-09 @ 13:32:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0