...hur är det möjligt?...

Vi blir kvar ännu ett år i Indien.
Ännu ett år i Häjkon-Bäjkonland.
Landet där allt är omöjligt. Och möjligt.
I en enda röra. Man blir aldrig klok på varför vissa saker är 'not possible' medan annat går att fixa plättlätt, nästan på en nanosekund.

För att stanna måste vi förnya vårt 'residential permit' som väl är att likna vid ett uppehållstillstånd. Om själva den proceduren har jag skrivit förut; den som innebär inlämnande av hyreskontrakt, anställningskontrakt, rekommendationsbrev, pass, samt tvådagarsbesök på själva myndigheten, egen kö för afghaner, lokal med 8 diskar numrerade lite hipp som happ samt ett gäng olika skrivbord där papper och dokument skall stämplas och visas upp i en för oss helt obegriplig ordning; på egen hand är det i det närmaste 'not possible' att genomföra. Den procedur som vi med benägen, ovärderlig hjälp av kontorspersonalen har lyckats de föregående gångerna. Mahinder som förköar åt oss redan klockan halv sex på morgonen så att vi kan glida in vid 9-tiden och storögt betrakta Natasha som tar över och lotsar oss rätt bland alla köer och stämpeldynor...
Till alla papper och intyg krävs det dessutom 5 passfoton och det däremot är plättlätt här i Häjkon-Bäjkon. Går på en nanosekund, eller möjligen två.
Glöm fotoautomaten utanför kassorna på COOP eller ICA. Glöm att åka runt och leta efter en som är i drift. En där du mot en svensk hundring får kliva in bakom skynket, snurra upp eller ned pallen så att du hamnar mitt i bild och där du erhåller, i bästa fall, fyra fuktiga små bilder. Som du, i bästa fall, är någorlunda nöjd med; dom ska ju ändå bara klistras in i passet, vem bryr sig egentligen.... Fast; ser jag verkligen ut sådär? Vilken konstig färg jag har på huden, var kom alla rynkorna ifrån, att jag inte tänkte på att piffa till frisyren..
I Indialand åker du till närmsta kvartersmarknad; förutom otaliga små kvartersbutiker, grönsaksstånd, restauranger, apotek, bokhandlare, slaktare, skräddare, kemtvättar och en och annan 'beer and wine-shop" finner du minst en fotoaffär. I går åkte vi till Bengali Market, inte för att namnet spelar någon egentlig roll; alla kvartersmarknader ser i princip likadana ut, men det var i alla fall dit Richard-The-Driver eskorterade ma'am och sir.
In i den lilla, lilla fotoaffären och fram till disken.
"We need pictures for passports"
"Yes, yes. Go up". Indisk handviftning.
Se där, en trappa i ena hörnet.
Där uppe; ett studiorum, komplett med reflektorskärmar (heter det så?), strålkastare och vitmålad vägg med pall. Inklusive en livslevande fotograf.
Två minuter senare var klickandes färdigt och vi betraktade oss själva på en datorskärm framför vilken det satt en annan liten människa och knapprade på tangenterna och klickade på musen.
Och, voila, våra fagra nunor framträdde på skärmen. Tja, såg väl ut som helt okej bilder att klistra på uppehållstillstånd och andra nödvändiga myndighetspapper.
Det tyckte uppenbarligen inte datormannen.
Photoshoppandet initierades och framför våra ögon försvann rynkor, 'påsar', veck och blemmor. Frisyrer hyfsades till och hudtoner jämnades ut.
Vi stod stumma av förundran, det handlade ju faktiskt bara om passfoton. Varför lägga ner så mycket för något så trivialt?
Stumma var vi också av beundran, ty skicklig var han, den lille photoshopparn...
Frågan är om vi kan visa upp oss själva tillsammans med bilderna på myndigheten. Kommer vi verkligen få förnyat uppehållstillstånd med hjälp av foton som visar oss såsom vi såg ut för tio år sedan...
Bara att hålla tummarna.
Fast klart vi blir godkända; allt är ju möjligt i detta landet.
Ibland även det till synes omöjliga.
Som till exempel; hur är det möjligt att man hemma får fyra taskiga kort ur en automat för en svensk 100-lapp, komplett med skrynklor och grådaskig hy medan man i Häjkon-Bäjkon erhåller 8 stycken foton där man ser ut som om man tagit sig ett dopp i ungdomens källa, där flera avlönade människor varit inblandade för en indisk 100-lapp (12 svenska riksdaler)...?
Tycks omöjligt men är i högsta grad 'possible'.
På endast två nanosekunder!

Nimbu Pani !/Titti-25 igen-Sahlberg


Kommentarer
Postat av: Agneta

Klart att man kan se yngre ut billigt och enkelt i ditt land t.o.m. utan ansiktslyft etc. Med ditt härliga sinne så behöver du inte photoshop heller tycker jag.
Kramar

2013-05-30 @ 10:51:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0