... mitt hem är min borg ...

Swisch-swosch... Tillbaka i Häjkon-Bäjkonland!
Efter en hel, lång månad i svala Sverige är jag nu tillbaka i Indien. Lagom tills våren behagade infinna sig på de nordliga breddgraderna tog jag mitt pick och pack och damp i morse ner i ett 30-gradigt Delhi. Nu har det hunnit bli kväll här och termometern visar på 37 plus.
De sista tio dagarna, in Sweden, har jag bott på hotell; maken och jag har kamperat ihop i ett hotellrum, modell litet.
Pyttelitet. Yttepyttelitet om man ska vara noga.
Två stora resväskor som successivt och obönhörligt förvandlades till liggande tvättkorgar, fyllda med använda, smutsiga paltor... Det var väl den största anledningen till att det kändes ganska skönt att kliva på planet igår kväll..

Nu är de uppackade, första maskinen tvätt är körd. Kylskåpet gapar inte längre tomt utan har fått påfyllning från Sverige med smörgåsskinka, grädde, matjessill och Bregott. Från den lokala indiska mataffären har jag införskaffat Dahi; naturell yoghurt, papaya, långbarhetsmjölk, clubsoda (till min älskade Nimbu Pani) samt ägg från förmodligen icke frigående höns...
Jag har också upptäckt att mitt hem är min borg, med betoning på min. MIN !!
Ja Mr Spirits borg också naturligtvis, men upptäckten bestod i att jag reagerade på ett sätt som jag inte riktigt hade förväntat mig när jag klev innanför dörren i morse... Nu ska ni få höra hur knäpp hon är, eder lilla lyxfru i Indialand. Hur otroligt olyxfruigt beteende hon uppvisat idag. Nästan så jag skäms över att skriva om det.. Men ärlighet är ju en dygd sägs det och lite dygd har man ju i kroppen. Fast jag skulle vilja låtsas att historien handlar om någon annan, att jag kunde berätta i tredje person.
Nåväl, maken har ju också varit i fosterlandet och bad då vår maid, Shikha, att städa ur skafferi och övriga skåp och lådor i köket medan vi båda var iväg.
Jättebra idé, uttorkat och fint tills vi kom tillbaka!!!
Som lyxfru är det (väl?) en självklarhet att någon annan, företrädesvis ens hushållspersonal, sköter om sådana sysslor. Jag har ju bland annat mina konstgjorda lyxfrunaglar att tänka på..
Men kände jag tacksamhet när jag gluttade in i kryddskåpet, blev jag nöjd när jag öppnade skafferidörren, suckade jag av belåtenhet när jag såg hur välstädat det var på kokbokshyllan???
Nej, det var ju just det...
Jag blev irriterad... !
Kände mig... kränkt. Nej inte kränkt, det är väl ändå ett för starkt ord men nog kändes det som om någon klivit innanför mitt personliga space.
Inte för att det var rent och ordningsamt utan därför att jag inte kände igen min egna ordning! Någon annan hade plötsligt bestämt att burken med torkade kantareller skulle stå längst till höger i skåpet, så tydligen också flingsaltet och vår insmugglade, glutamatstinna kött och grillkrydda. Denne 'någon' hade dessutom bestämt att soyan, sesamoljan, sweetchilisåsen OCH buljongtärningarna hade det bättre till vänster...
I skafferiet hade plötsligt matoljan börjat kampera ihop med den rivna kokosen och råsockret.. På 'bakhyllan'! Bakpulverburken däremot hade flyttat en hylla ner och gnuggade sig nu mot krossade tomater och Bullens pilsnerkorv..
Kokböckerma hade fått sällskap av en bytta med diverse myggmedel och handspritsflaskor, den byttan hade tagit ett litet skutt ner från hyllan ovanför.
Kan bara tala om att ordningen i min borg nu är återställd; oljan nere och bakpulvret uppe, soyan till höger och flingsaltet till vänster!
Jag vet, jag hör själv hur illa och fruktansvärt otacksam jag låter. Jag hör också att mitt begrepp om vad som är lyxigt inte riktigt passar in i mallen. Tror att ingen som inte är här och upplever vår vardag kan förstå att det plötsligt kan vara så himla viktigt att soyan står till höger i skåpet.. Det är ju inte viktigt, inte ett endaste uns av viktighet finns i placeringen av torkade svampar!!! Snarare är det väl så att mitt hem har blivit min välbefästa borg, det jag kan ha någon kontroll över här i min andra verklighet, den overkliga verkligheten som jag talar om ibland. I den verklighet som består av chaufför, maid, soppåsehämtare, terassskötare och trappstäderska...Där man alltid är påpassad och betittad, där ens personliga utrymme tar slut cirka 20 cm från nästippen.. Som inte består av landstingsavlönat heltidsarbete med många egna beslut och mycket ansvar, allena cykeltur till världens bästa akutmottagning och fritt botaniserande bland mejerihyllan på
ICA. Där jag själv sopar min trapp och källsorterar, vattnar mina blommor och torkar ur och omorganiserar mina kryddburkar...nej, i den verkliga verkligheten skulle det inte göra ett dugg om matoljan ville frottera sig med råsockret eller om torkade trattkantareller skulle få för sig att bo på högerkanten i skåpet...
Men gu'nåde om bakpulvret skulle umgås med Bullens pilsnerkorv. Någon stans måste man väl ändå dra gränsen?
Kommer nu diktatorinnan av Casa Sahlberg säga ifrån på skarpen till sin duktiga, trevliga och välmenande maid? Självklart inte!
Att jag rumsterat om och satt allt på sin rätta plats får förbli en väl förborgad hemlighet...
Hyllorna är rena och allt är som det ska, i den Sahlbergska borgen!

Nimbu Pani på er/ Titti, eder Borgmästarinna i Häljon-Bäjkonland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0