...D som i Delhi, B som i Bangkok o Bangladesh...

 I början av året var Mr Spirit och eder lilla lyxfru i Indialand på kalas.
Storbritanniens försvarsattache  och hans förtjusande fru var det som bjöd in till 'New Year reception'. 
Vi kände inte många där, i princip bara Brian och Peggy, och dom är vi bara ytligt bekanta med.
Men, alltid kul att få frottera sig med med den engelska gräddan här i deras forna kolonialrike.
Pratade en stund med mannen som var (är?) britternas försvarsattache i Dakkha; Bangladesh.
Dom hade då varit stationerade där i 7 veckor. 
För dom var Delhi paradiset, som Edens lustgård. 
Paradis jämfört med lilla landet öster om Häjkon-Bäjkonland. 
Dom tyckte verkligen dom , i sin stationeringsort, hamnat öster om Eden.
Hur konstigt det än lät i våra öron så var det så. För dom.

Har hört, från säker källa, att det finns utländska företag i Bangladesh som erbjuder sina expats en weekendresa i månaden till Bangkok. Att det är en sorts förutsättning för att stå ut, orka med gästarbetarlivet i ett land som slår Indien med hästlängder vad gäller strömavbrott, vattenbrist, översvämningar, fattigdom, barnarbete, kvinnosyn, undermåligt byggda hus och myggrelaterade sjukdomar.

Denna höst har bjudit på flera resor för eder lilla lyxfru. Bjudit och bjudit; fel ordval, har såklart betalat resorna men ändå.
Varit både i södra Indien och på Sri Lanka. Mysigt och kul, men ändå 'borta bra men hemma bäst' känsla. 
Senaste trippen gick dock österut, nej inte till Bangladesh; ytterligare österut till Bangkok.
Thailand.
Vad finns det att säga, annat än 'åhhhh...'.

Lugnt, rent, tyst, välsmakande för både kropp och själ.
I Bangkok tutas det inte, där kör bilarna i filerna, ingen sicksackåkning, inget 'om jag trycker mig förbi den här bilen under ilsket tutande så kan jag vinna en meter eller två'.
I Bangkok köper man streetfood och smaskar i sig, utan att tveka, utan att fundera på hur många dagar man kommer tillbringa på toaletten. 
I Bangkok finns det Thaikaffe, godaste kaffet jag någonsin druckit.
Där sköljer man sina frukter och sina grönsaker i det vanliga kranvattnet. Sedan är det bara att äta dem.
Det behövs inget dunkvatten-fulvatten-finvattentänk.
Pang på bara. Slurk & klurk liksom .
Det är rent på gator och torg. Asfalten är hel, alla plattor ligger där dom ska.
Gatuhundarna lyser med sin frånvaro.
Kossorna likaså.
Halvnakna småbarn och drogade bebisar vid trafikljusen är en sällsynthet. Likaså synen av trashanksfamiljer under broarna och barn som utför akrobatkonster mitt i trafiken, med sina liv som insats, för att få en slant som 'bossen' sedan lägger beslag på.

I mataffären blir man tårögd, det är ordning och reda, fräscht och rent. Med ett utbud som får en expat från Indien att vilja kedja fast sig och aldrig gå förbi kassorna.
Man får gå ifred och pilla på allt, fundera i lugn och ro...
Ingen som tokstirrar, ingen som smyger bakom en; beredd att berätta vilken färg det är på det man kanske tänker sig att införskaffa.
Shoppingmallen är välbyggda, rena, fräscha och med en ljuvlig frånvaro av skrällig musik och skrikande, rika, bortskämda ungar och deras högljudda översittarföräldrar.
Känns som om människor är mer jämlika, som om de sociala nivåerna och skillnaderna inte är så Mount Everesthöga och Marinergravsdjupa som i Indien. Den som jobbar i ens hushåll tänker själv och kommer med förslag och idéer. Säger inte bara ja och amen utan att ha förstått eller uppfattat.
Maten är....gudomlig med sina rena, fräscha smaker och den riktiga hamburgaren smakar som den ska.

Jämförelsevis alltså.
Sett och upplevt med mina svenska, i Häjkon-Bäjkonland boende, sinnen.

Valde helt klart fel resmål.
Vad tusan hade jag i Bangkok att göra? 
Varför, o varför hälsade Camilla och jag på familjen Dalskog? 
Varför var vi tvungna att träffa deras trevliga maid och faktiskt ha en konversation med henne? 
Varför fick vi äta färsk lax och 'negerbollar' på Viggos födelsedag?
Av vilken anledning var vi tvingade att dricka hemlevererad Frozen Margarita, som smakade precis som den skulle, i deras trädgård? Blickandes ut över deras pool och deras limeträd?
Why, oh why åkte vi omkring i deras coola golfbil, inne på deras 'deperatehousewife'liknande, rena, tysta, fina område?

Det enda det genererade, förutom fantastiska minnen, härliga skratt och fyra as-snyggaväskor (samt skor, tröjor, klocka, designerskärp och annat..) var 2 kilo extra på kroppen och Indien-dipp i själen vid hemkomsten.

Nästa gång blir det en tur till Bangladesh.
Av ren självbevarelsedrift.
Så att jag förstår att uppskatta frustrerande, fascinerande Indien bättre.
Så att jag inser att det inte är så tokigt i irriterande, inspirerande Indialand.
Så att kläderna inte stramar så förbaskat vid hemkomsten. 
Hemkomsten till Edens lustgård. Från Öster om densamma.









Nimbu Pani på er/ Tittilina


Kommentarer
Postat av: Agneta

Jaha så blev man mer avundsjuk, men inte så mycket jag får ju följa med dig på dina erfarenheter här. Nästa gång ska jag nog titta på Bangkok med andra ögon.
Kram

2013-10-14 @ 12:41:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0