...working hard...
Det har precis varit stor mässa här i Delhi.
Eller, ja inte i Delhi utan i Faridabad som ligger i granndelstaten Haryana. Sedvanliga tjugo minuters bilfärd från Vasant Vihar. Gånger 2. Enkel väg.
Men inte bara det...
Det ingår även 'cultural performances' här och var, läskiga 'ap-människor', möte med herr & fru Surajkund, trötta/uttråkade vaktparadspojkar samt 'beridna högvakten'...
Ja, det är blommor, vimplar, strutar, majskolvar, brödlimpor och färggranna band; från träd, i träd, runt omkring träd...
Men, tänker nu vän av ordning, hon skriver om en marknad; vad säljs då?
Officiellt är det en massage-mojäng.
Militär sådan; 'Defexpo 2014'.
Kontorsarbetarna - dom vi medföljande har att tacka för att vi getts möjligheten och förmånen att vara just det; medföljande/ housewifes(men)/residential managers/ luxurywifes - har haft långa arbetsdagar, med många intryck, 'demos', möten och diskussioner.
Hard work helt enkelt.
Men - det har vi också!
Det har precis varit stor mässa här i Delhi.
Av hantverkstyp; Suraj Kund Crafts Mela 2014.
Eller, ja inte mässa direkt utan marknad.
Same, same. But different.
Inte desto mindre; hard work!
Skillnade är hårfin men existerande.
De säljer.
Vi köper.
De 'tvingas' klä sig i kostym, med slips och hela köret.
(Mr Spirit; slipshataren personifierad, har en sk 'Nehru'- kostym. Slaglös. Till den ska man inte ha slips. Smart kille!)
Vi nödgas ikläda oss en smärre expeditionsutrustning, utifrån en mental checklista som är ganska så diger, I tell you!
* Väska - med axelrem, bäres tvärsöver bröstkorgen, och ordentlig stängningsanordning. Väsktjuvssäkert.
*Väskinnehåll - förutom det självklara i form av nycklar, mobil och plånbok (laddad!!) även vattenflaska, något blodsockerhöjande, handsprit och myggmedel samt diverse andra 'bra-att-ha'saker såsom måttband, pappersnäsdukar, penna, cerat, gamla kvitton och solglasögon.
*Sjal - mot svett, damm och otrevliga lukter.
*Skor - bekväma (men snygga!), skruttiga (men snygga..), icke skavsårsframkallande samt damm-och lertåliga....
Det är annat det än att simpelt hoppa i en kostym och putsa skorna.
Inträdet till Surajkund betingar hela 70 rupees; 7 kronor.
För det får man, förutom biljetten, även äran att gå igenom en säkerhetskontroll, få väskan undersökt (man öppnar den, den kvinnliga vakten kastar ett getöga ner i röran; klart). Man blir också tafsad lite på; bakom ett skynke och av likaledes kvinnlig vakt. Man känner sig trygg (?) i vetskapen att det står en k-pist beväpnad yngling vid in/utgången...
På köpet får man också decibelstinn högtalarmusik, trumvirvlar och musikmaskinsskrål.
Det ingår även 'cultural performances' här och var, läskiga 'ap-människor', möte med herr & fru Surajkund, trötta/uttråkade vaktparadspojkar samt 'beridna högvakten'...
Ja, det är blommor, vimplar, strutar, majskolvar, brödlimpor och färggranna band; från träd, i träd, runt omkring träd...
Men, tänker nu vän av ordning, hon skriver om en marknad; vad säljs då?
Skulle precis komma till det.
Enkelt uttryckt; allt!
Skor, smycken, överkast, sjalar, figurer, väggdekorationer, paraplyer/ parasoller, konstgjorda blomster, porslin...
Till exempel kan man spetsa in sig på en tekanna.
Peka på den och fråga efter priset.
Tycka att 120 riksdaler ändå är lite väl mycket.
Inleda en prutningsdiskussion.
Bestämma sig för att 800 rupees är maxpris.
Benhårt hålla fast vid det.
Inte vika en tum när försäljaren i ett sista desperat försök sänker priset till 900 'ruppar'.
Vinna fighten.
Känna sig nöjd.
Betala de 80 kronorna.
Bara för att upptäcka att det, tydligen; surprise, är en hel teservis man köpt.
Koppar, assietter, sockerskål och mjölkkanna.
För 6 personer.
Plus tekanna!
(Förmånligt styckpris; 6 spänn/servisdel...)
Blir nog snart 'afternoon Tea' hemma hos den lyckliga teservis-ägarinnan.
Dagens prutardrottning; Maria E; Mölle!
Vad shoppade då jag?
I princip ingenting.
I princip alltså...
Hittade inget som kändes livsnödvändigt att äga.
Förutom (bland annat..) den här lilla grunkan;
Officiellt är det en massage-mojäng.
Officiellt inhandlad för att användas på maken.
För om jag nu var utpumpad efter 4 timmar på Surajkund och i stort behov av massage, vila och soffrekreation kan jag knappt föreställa mig hur utmattad och slutkörd han och de andra kontorsarbetarna måtte vara; efter 4 dagar och uppemot 60 timmar på Defexpo.
Inofficiellt är det en kruskavel, till mitt knäckebrödsbak.
Ty sådan är hon, eder egna lilla lyxfru i Indialand; inte bara godhjärtad, osjälvisk och omhändertagande utan även en 'out of the Box' tänkare och anhängare av 'multi purpose'filosofin...
Lovar dock att diska den mellan massage och krusning.
Om jag orkar.
Vilket jag säkerligen gör om jag först får stärka mig med en...
Nimbu Pani/Tittilina
Kommentarer
Trackback
